Varför är det inte vanligt med generationsboende under samma tak i Sverige?
Det skapar nära relationer inom familjen, man har en helt annan möjlighet att ha barnen hemma istället för på dagis, ekonomin blir helt annorlunda och den äldre generationen får hjälp av barn och barnbarn istället för att bli sittandes ensamma på ett hem.
Reflektioner någon?
Om vi provar att stryka politiken i det hela och utgår från individer och familjer så tror jag nog det blir mindre att hålla reda på.
Vare sig man tillhör det ena eller det andra så är väl alla mänskliga och har ett hjärta och ett förstånd, moral och hänsyn?
Om generationsboendet är uppbyggt så det finns dörrar att stänga så vet jag inte vad skillnaden egentligen är mellan det och att bo vägg i vägg i lägenhetsbostäder. Om du vill välja att vara en enstöring med din chipspåse medan de andra har trevligt och hjälps åt så kan du ju välja det.
Tänk så fantastiskt det kanske hade blivit om generationsboende hade varit normen och inte tvärtom.
Jag kan tycka det är skrämmande hur ytliga och tomma på kärlek människor kan vara.
Att enda gången släkten träffas är på din begravning, om de vill komma. Kanske de inte ens vet vem du är när jag tänker efter.
Hur bor du själv TS, och hur funkar det?
Jag såg en sådan villa här i stan till salu och tyckte att vi skulle köpa den med min mans föräldrar. Det hade varit trevligt att bo så med dem, tycker jag.