• Januariblomma

    Generationsboende under samma tak - udda i Sverige

    Varför är det inte vanligt med generationsboende under samma tak i Sverige?
    Det skapar nära relationer inom familjen, man har en helt annan möjlighet att ha barnen hemma istället för på dagis, ekonomin blir helt annorlunda och den äldre generationen får hjälp av barn och barnbarn istället för att bli sittandes ensamma på ett hem.

    Reflektioner någon?

  • Svar på tråden Generationsboende under samma tak - udda i Sverige
  • Januariblomma
    sextiotalist skrev 2013-12-29 16:44:20 följande:
    Och den ändringen du vill ha är något som de kulturer där det varit så, går ifrån. Av den enkla anledningen att kvinnorna, som ofta har den rollen, yrkesarbetar och är inte längre hemmets "piga", utan gått ifrån den rollen.
    Men fine, om du vill återgå till ett samhälle där kvinnorna (ja, det är just kvinnorna det rör sig om) får bära den stora bördan av att alla ska skötas om, så är det din uppfattning.

    Var har jag påstått att kvinnor ska bära den stora bördan?


    Nu läser du väl ändå lite som du vill mellan raderna.
    Ingenstans tycker jag att någon ska bära mer ansvar än någon annan.
    Jag vill att alla ska ansvara för sig själva och alla ansvara hur relationerna ser ut sinsemellan.
  • Januariblomma
    sextiotalist skrev 2013-12-29 16:41:33 följande:
    Tja, det är nog i såfall flera generationer bak. Min mormor tog inte hand om sin mamma (inte heller hennes syskon), min mormor har bott själv så länge hon fixade det, sedan på hem (dock närmare sina döttrar), samma sak på min pappas sida, min pappas mormor (som jag minns) bodde hemma så länge hon kunde, samma sak min farmor.
    När mormor var född, i början på förra seklet (vi rör oss om ett perspektiv på över 100 år nu och mer därtill)

    ...vad är flera generationer bak? Jag pratar om framtiden, inte vad som skett för flera generationer sedan.
  • sextiotalist
    Januariblomma skrev 2013-12-29 16:47:56 följande:

    Var har jag påstått att kvinnor ska bära den stora bördan?


    Nu läser du väl ändå lite som du vill mellan raderna.
    Ingenstans tycker jag att någon ska bära mer ansvar än någon annan.
    Jag vill att alla ska ansvara för sig själva och alla ansvara hur relationerna ser ut sinsemellan.
    Självklart i den bästa av världar. Men det spelar ingen roll, fortfarande är det kvinnan som bär den tyngsta bördan. Behöver bara se på den äldre generationen, hur omsorgen fungerar där, det är kvinnan som sköter om mannen tills hon själv rasar ihop. Sällan tvärtom (även om det förekommer)

    När min mamma hade opererat knäet, vi bodde i samma stad då, så var det de första de frågade om hon hade en dotter (!?!?!) som kunde hjälpa henne. Mamma svarade att hon har en dotter, men hon arbetar heltid 10 mil därifrån. "Kan hon inte..." Nej, hon kan inte svarade mamma.
    De tyckte att jag skulle gå ner i tid för att avlasta hemsjukvården.
  • dskkvinnan

    Jag bor i kollektiv o det är toppen.

    När jag separerade i våras så köpte min syster (också ensamstående) och jag ett stort hus. Där hyr vår mamma ett rum. Min syster har två barn och jag två barn. Ibland är vi hemma alla sju, ibland bara de vuxna.

    Vi kan hjälpas åt alla...min mor tycker om att tvätta och sköter all tvätt i huset. Därimot vill hon inte laga mat så det skiftar jag o syrran om att göra. Vi har alla varsitt eget rum och några större gemensamma så det är frivilligt att umgås. Trivs toppen och man är aldrig ensam om man inte vill. Förstår inte varför fler inte hjälps åt, man bor ju mkt billigare i hus också än i lägenhet...

    Hälsningar

    Fia

  • Billy

    Skulle aldrig bo i samma hus som mamma eller med dotter. När hon väl flyttar ut så får det gärna vara på gatan bredvid, men i samma hus, absolut inte. Sånt görs väl bara av ekonomiska skäl, eller att man har svårt att klippa navelsträngen. Någon har ett problem ialla fall. Ett privatliv blir inte speciellt privat med föräldrar i samma hus, det kan ingen lura i mig

  • Fanny b
    Januariblomma skrev 2013-12-29 16:45:17 följande:

    ...och det där med "komma tillbaka om fem minuter" var inget du nämde i detta inlägg när jag tänker efter.
    Det var mer en skönskrivning i svaret med BVC känns det som... En räddning för att du såg själv hur illa det såg ut det du skrivit. Du menade att en anhörig kan dumpa över ansvaret till en betald skötare när föräldern är för jobbig att vara med enligt barnet.

    Så tokigt det känns att vi (generellt) är så djupt rotade i tanken att uppoffring för sina föräldrar är otänkbart.
    Du har fel,  det var ingen skönskrivning, jag valde att inte nämna det först för att undvika att skriva ett för långt inlägg. Som jag ser det handlar det inte om att dumpa ansvaret över åldringars vård till betald personal, utan om att betalt personal tar hand om gamla personer, så att deras anhöriga kan umgås med sina gamla släktingar på ett sätt som är innehållsrikt och kvalitativt. Vad tycker du själv man ska göra om en gammal person blir oresonlig, kanske bli otrevlig mot en? Stå kvar och ta emot detta bara för att det råkar vara ens förälder?
  • Lindsey Egot the only one

    Det är ingen som kan tvinga en Amman människa att vårda sina anhöriga. Även om man bor i storfamilj har man rätt till att söka bistånd via familje och individomsorgen om någon tex behöver hemvård eller hemtjänst.

  • Januariblomma
    sextiotalist skrev 2013-12-29 16:53:17 följande:
    Självklart i den bästa av världar. Men det spelar ingen roll, fortfarande är det kvinnan som bär den tyngsta bördan. Behöver bara se på den äldre generationen, hur omsorgen fungerar där, det är kvinnan som sköter om mannen tills hon själv rasar ihop. Sällan tvärtom (även om det förekommer)

    När min mamma hade opererat knäet, vi bodde i samma stad då, så var det de första de frågade om hon hade en dotter (!?!?!) som kunde hjälpa henne. Mamma svarade att hon har en dotter, men hon arbetar heltid 10 mil därifrån. "Kan hon inte..." Nej, hon kan inte svarade mamma.
    De tyckte att jag skulle gå ner i tid för att avlasta hemsjukvården.
    Fast om vi släpper "då" och koncentreras oss på "nu" och "framtid" så tror jag nog att vi kommer längre i diskussionen.
    Fortfarande ÄR det kvinnan...
    Dags för förändring då, eller hur?
    Det startar med uppfostran, det är faktiskt inte svårare än så.
    Egentligen. Människor GÖR det svårt däremot genom att stånga sig blodig genom att konstatera gång på gång att det ÄR på ett visst sätt istället för att helt enkelt bara dra sitt strå till stacken för att skapa en förändring.

    Jag är öppen för förändring och ett nytt sätt att tänka.
    Frågan är hur många som är det och hur många som kommer fortsätta motarbeta en positiv förändring genom en självuppfyllande, destruktiv profetia.

    Understryker återigen att jag inte tror att generationsboende skulle lösa hela världens problem men det är i alla fall en kreativ och positiv tanke och kanske väcker intresse hos andra att hitta andra lösningar om det nu är så fruktansvärt att ta hand om sina föräldrar (i gengäld med att de avlastar i hemmet under deras kanske 20 friska år, tryggheten för deras barnbarn, stödet för de arbetande föräldrarna och allt annat positiv som ett sådant boende HADE kunnat ge. Det behöver inte BARA vara negativt och att bära runt på en dement, helt hjälplös, elak säck dagarna i ända)
  • Fanny b
    dskkvinnan skrev 2013-12-29 16:55:04 följande:
    Jag bor i kollektiv o det är toppen.
    När jag separerade i våras så köpte min syster (också ensamstående) och jag ett stort hus. Där hyr vår mamma ett rum. Min syster har två barn och jag två barn. Ibland är vi hemma alla sju, ibland bara de vuxna.

    Vi kan hjälpas åt alla...min mor tycker om att tvätta och sköter all tvätt i huset. Därimot vill hon inte laga mat så det skiftar jag o syrran om att göra. Vi har alla varsitt eget rum och några större gemensamma så det är frivilligt att umgås. Trivs toppen och man är aldrig ensam om man inte vill. Förstår inte varför fler inte hjälps åt, man bor ju mkt billigare i hus också än i lägenhet...

    Hälsningar
    Fia
    Jag tycker det är bra att du och din  familj hittat för eran del det optimala sättet att umgås men för egen del skulle jag ha svårt för att bo sådär. Jag gillar mina föräldrar, har inga problem med att under semestrar och i sommarstugan dela boende med dem, men jag skulle inte vilja bo hela tiden under samma tak som dem. 
  • Januariblomma
    Lindsey Egot the only one skrev 2013-12-29 16:59:57 följande:
    Det är ingen som kan tvinga en Amman människa att vårda sina anhöriga. Även om man bor i storfamilj har man rätt till att söka bistånd via familje och individomsorgen om någon tex behöver hemvård eller hemtjänst.

    Ingen har diskuterat tvång, jag har undrat vad det är som tar emot så in i helsicke att tänka tanken att finnas för sina åldrande föräldrar.
    Men det är ju fantastiskt ifall möjligheten finns att få hjälp i hemmet om det skulle behövas. Kanon ju
Svar på tråden Generationsboende under samma tak - udda i Sverige