sextiotalist skrev 2013-12-29 16:53:17 följande:
Självklart i den bästa av världar. Men det spelar ingen roll, fortfarande är det kvinnan som bär den tyngsta bördan. Behöver bara se på den äldre generationen, hur omsorgen fungerar där, det är kvinnan som sköter om mannen tills hon själv rasar ihop. Sällan tvärtom (även om det förekommer)
När min mamma hade opererat knäet, vi bodde i samma stad då, så var det de första de frågade om hon hade en dotter (!?!?!) som kunde hjälpa henne. Mamma svarade att hon har en dotter, men hon arbetar heltid 10 mil därifrån. "Kan hon inte..." Nej, hon kan inte svarade mamma.
De tyckte att jag skulle gå ner i tid för att avlasta hemsjukvården.
Fast om vi släpper "då" och koncentreras oss på "nu" och "framtid" så tror jag nog att vi kommer längre i diskussionen.
Fortfarande ÄR det kvinnan...
Dags för förändring då, eller hur?
Det startar med uppfostran, det är faktiskt inte svårare än så.
Egentligen. Människor GÖR det svårt däremot genom att stånga sig blodig genom att konstatera gång på gång att det ÄR på ett visst sätt istället för att helt enkelt bara dra sitt strå till stacken för att skapa en förändring.
Jag är öppen för förändring och ett nytt sätt att tänka.
Frågan är hur många som är det och hur många som kommer fortsätta motarbeta en positiv förändring genom en självuppfyllande, destruktiv profetia.
Understryker återigen att jag inte tror att generationsboende skulle lösa hela världens problem men det är i alla fall en kreativ och positiv tanke och kanske väcker intresse hos andra att hitta andra lösningar om det nu är så fruktansvärt

att ta hand om sina föräldrar (i gengäld med att de avlastar i hemmet under deras kanske 20 friska år, tryggheten för deras barnbarn, stödet för de arbetande föräldrarna och allt annat positiv som ett sådant boende HADE kunnat ge. Det behöver inte BARA vara negativt och att bära runt på en dement, helt hjälplös, elak säck dagarna i ända)