Generationsboende under samma tak - udda i Sverige

Ja, jag har lite svårt att hänga med i den logiken, är man 40+ så har man ju både rullator och käpp (har jag förstått) och kan inte ta hand om små barn. Men, som du skriver, som 50-60 ät man pigg nog att arbeta heltid, använda sin semester att ta hand om barnbarn och tiden därutöver sina åldrande föräldrar (men åk inte på några långresor, det är ogint mot barnen att beröva dom barnvakt och än värre, du slösar på arvet)

Jag kan också tänka mig att många som arbetar inom vården och gillar det inte vill ta hand om nära släktingar. Dels för att om de på heltid skulle ta hand om sina föräldrar så kan deras relation med föräldrarna försämras, de kan t ex känna att de blivit mamma/pappa över sina föräldrar. Och dels för att gamla människor som behöver mycket omvårdnad inte alltid är snälla mot de personer som tar hand om dem. Om man som anhörig har ett ansvar att vårda en gammal släkting tror jag det kan bli svårt att i längden hantera sådana situationer, till skillnad om man som anhörig kan välja att lämna släktingens rum på dess boende om denne blir för jobbig.

Nu är inte jag så insatt i demens, funktionshindrade unga vuxna eller hur varje specifik individ upplever saker.
"Vill inte ha den relationen" kan enkelt förklaras med att de inte är uppvuxna med den grundsynen.
Säger inte att det alltid behöver vara så men självklart kan så vara fallet.
Vi är ändå en produkt av vår uppfostran och hur samhället ser ut runt omkring oss.
Om vi leker med tanken att det sker en förändring ifrån grunden är det inte särskilt svårt att se att allt skulle kunna vara annorlunda.
Jag menar inte att det självklart skulle bli bättre, bara annorlunda.
Det vi "vill" (eller blivit lärda att tro att vi vill, eller vill för att det passar bra in i det mönster vi är satta i) kanske blir något helt annat.
Vi kanske rent av VILL ha släkten nära då,, märkliga tanke

Förstår du hur jag menar?
Jag tänker inte kortsiktigt och ytligt utan betydligt längre och djupare än så och är öppen för möjligheter och lägger mindre fokus på vad som eventuellt kanske kan gå fel.
Utan att för den delen vara naiv.

Vi behöver en grundläggande förändring i hur Sverige ser ut, detta är min tanke.
Kanske finns fler som har bra förslag på hur vi kan skapa fler ödmjuka individer som inte tänker i affekt och sedan bara lallar vidare inte ett dugg klokare.

Tänker... Om föräldern som "är för jobbig" så barnet lämnar skulle lämnat barnet under perioder under uppväxten för att barnet "är för jobbig"

Jag vet inte... Jag tycker det låter rätt omoraliskt och oansvarigt.
Men det är min uppfattning här och nu.
Jag skulle också tycka att det är jobbigt at ta hand om någon som är otrevlig men hade nog tänkt mig för både en och två gånger hur mycket den föräldern själv fått stå ut med under sina barns uppväxt gällande uppoffringar och tålamod.

Som jag förstått det så råder BVC frustrerande föräldrar att lämna det rum som barnet är en stund, för att på det sättet kunna lugna ned sig, istället för att skrika på barnet av frustration. På samma sätt kan en anhörig lämna en gammal släkting som i en viss situation blir otrevlig/jobbig, för att komma tillbaka 5 minuter senare eller någon annan gång. För gamla personer har en tendens att i vissa situationer bete sig som barn, det är svårt ,om det ens går, att resonera med dem just då.

Som jag ser det bör man skaffa barn för att man vill ha barn, inte för att de ska ta hand om en när man är gammal, eller för att de ska tänka att de får stå ut med ens ibland jobbiga beteende som gammal för att man tog hand om dem när de var barn.

Jag har ju inte pratat med någon berörd kvinna om detta, inte ännu i alla fall.
Därav att jag är restriktiv med att ge sken av att tro att jag vet hur alla tänker.
Man ska nog har bra på fötter för att göra uttalanden om hur andra tycker och tänker därav min nyfikenhet på hur du vet.
Så du har pratat med en kvinna som öppet berättat hur förtryckt (min tolkning) hon kännt sig och sedan läst (var är intressant tycker jag, det är olika bilder man vill måla upp beroende på vilka som rapporterar. Fråga vad en misshandlad kvinna tycker om män och fråga en lycklig nygift kvinna vad hon tycker om män så får du nog olika svar även om det gäller män i bägge frågorna)

Jag vet inte hur jag ska "kolla på familjekonstellationerna" i de nämnda länderna, bor och arbetar i Sverige och känner inga sådana familjer som jag åker och hälsar på regelbundet.

Vet inte vart man läser bra fakta om kvinnors upplevelser i dessa konstellationer.
Hjälp?

BVC förespråkar både bra, och mindre bra saker.
Självklart ska man inte skrika på varken barn eller vuxna i frustration, det är omoget och rätt primitivt.

Jag tycker också att man ska skaffa barn för att man vill ha, inte för att bli omhändertagen när man blir gammal.
Det sista är bara ett stort plus i kanten

Jag tycker att det är anigens tragiskt att så många inte vill finnas för de som älskat en mest i hela världen när de behöver.
Sedan förstår jag att det kan finnas extremfall gällande äldre men jag ser det som undantag.
De flesta blir trots allt bara gaggiga och långsamma

Tja, det är nog i såfall flera generationer bak. Min mormor tog inte hand om sin mamma (inte heller hennes syskon), min mormor har bott själv så länge hon fixade det, sedan på hem (dock närmare sina döttrar), samma sak på min pappas sida, min pappas mormor (som jag minns) bodde hemma så länge hon kunde, samma sak min farmor.
När mormor var född, i början på förra seklet (vi rör oss om ett perspektiv på över 100 år nu och mer därtill)

Och den ändringen du vill ha är något som de kulturer där det varit så, går ifrån. Av den enkla anledningen att kvinnorna, som ofta har den rollen, yrkesarbetar och är inte längre hemmets "piga", utan gått ifrån den rollen.
Men fine, om du vill återgå till ett samhälle där kvinnorna (ja, det är just kvinnorna det rör sig om) får bära den stora bördan av att alla ska skötas om, så är det din uppfattning.

...och det där med "komma tillbaka om fem minuter" var inget du nämde i detta inlägg när jag tänker efter.
Det var mer en skönskrivning i svaret med BVC känns det som... En räddning för att du såg själv hur illa det såg ut det du skrivit. Du menade att en anhörig kan dumpa över ansvaret till en betald skötare när föräldern är för jobbig att vara med enligt barnet.

Så tokigt det känns att vi (generellt) är så djupt rotade i tanken att uppoffring för sina föräldrar är otänkbart.