Generationsboende under samma tak - udda i Sverige

Men motarbetas man verkligen, OK, det är säkert många som tycker (som en del gör om andras livsval). jag skulle nog säga att de artiklar som man möter, då är det hyllningar istället.

Så de som vill leva så, fine, gör det. Men om man gör det till en norm, då tror jag att det blir konsekvenser som inte är roliga. "Åh, då kan du flytta hem till dina barn nu när du inte fixar att bo själv", oavsett om de inblandade vill det eller ej.

Instämmer! Att skaffa barn är något man väljer, men man har aldrig valt att sättas till världen av sina föräldrar.

Precis, i dag är det ofta så att man inte bor kvar på samma ställe hela livet utan flyttar, ofta långt bort, på grund av studier, jobb eller förhållanden.

Drar du inte lite väl långtgående slutsatser nu? Saknar man hjärta, moral och hänsyn för att man inte vill bo tillsammans med sina föräldrar och ge upp sitt jobb för att ta hand om dem på heltid när de blir gamla?

Det ska inte förväntas av någon att föda barn, det är något man får välja själv.

Har sett en mängd olika varianter av generationboende. Ett rätt vanligt är att man bor i samma område/by och sen hjälper varandra mycket med allt från barnpassning, husfixande, handling, skjutsande mm. Mycket mat äts gemensamt, framförallt kring helger.

Har också sett en del probelm kring detta. Den stora insynen i varandras privatliv gör att det blir mycket åsikter vilket kan leda till problem. Att barnen spenderar mycket tid i andra familjer skapar problem kring regler och rutiner. Vem bestämmer och var? Farföräldrar som tar sig friheter kring småbarnrutiner med stöd i att de sköter mycket av barnpassningen t ex.

Letar man fel så finner man.
Tips från coachen - lägg energin på något trevligare

Motarbetad kanske är fel ord.
Ifrågasatt, serverad fiktiva eventuella kanske kommande problem är väl en mer rättvis förklaring.

Vem ifrågasätter en som flyttar hemifrån, får ett nytt jobb, köper en bil, åker på en resa med "tänk om planet störtar, så ensam du kommer bli i en lägenhet, nya ställen och människor kan innebära fara och bör undvikas så håll du dig kvar på ditt gamla jobb då vet du i alla fall vilka som är där och hur allt ser ut...
Bara att titta i den här tråden så ser man mönstret, det är otäcka bilder som målas upp, allt ifrån kvinnofötryck till individstrypande, tvång och obehag.
Få inlägg har varit positiva men de två-tre positiva inlägg som varit har varit ifrån människor som provat.
De som målar fan på väggen har ofta inte mer erfarehet än att i ord yttra "nä jag skulle fan aldrig stå ut" eller jämför det med ett studiekollektiv med andra i samma ålder.

Men jag kan ta bort ordet motarbetad och ersätta det med "matad av negativa kanske"-historier.

Jag tror det beror på hur du framställde det. Du framställde det som ett idela och att det ska vara norm. Du framställer det gulligt, barnen inte vara på dagis, tja, de flesta arbetar upp till 65, så där ändras det inte. Att gamla sitter ensamma på ett hem, nja, sitter en person på ett hem så beror det i de flesta fall att de inte klarar av att bo hemma och då behöver vård i princip hela dygnet.
Ekonomin blir annorlunda, nja, det är inte alls säkert, för det krävs ofta ett större boende och de växer inte på träd precis.
Jag ifrågasätter inte, men det är absolut inget som lockar mig alls. Jag vill inte bo så nära, varken min mamma eller mina svärföräldrar, jag vill inte ha den relationen till dom.

Jag tror inte att den problemfria vardagen finns.
Men istället för att gnälla på exempelvis förskolepersonal och äldrevården så kanske man kan gå lite mer lokalt på det som kan komma att bli problem. "Äldrevården" är rätt dålig på att sitta ner i samtal och komma fram till en gemensam bra lösning, "äldrevården" är rätt opersonlig och det verkar som om alla är ansvarsbefriade där för de kan alltid skylla på någon annan, eller något annat. Äldrevården hemma är lite lättare att ta på, där finns det både namn och en relation.
Om farföräldrarna "tar sig friheter" som är så negativa att det blir ett problem så är det märkligt att de uppenbarligen lyckades uppfostra minst en man som en kvinna ville ha barn med.
Något måste de ju uppenbarligen göra rätt och då kanske mamman och pappan vara lite ödmjuka inför erfarenheten de kan ta del av istället för att motarbeta är min spontana tanke.