Varning

Då kan ni ju träffas när dom inte är där om du har svårt för barnen. Längtan gör kärleken ännu bättre. :)

Låter som nån som ägnar sig åt känslomässig utpressning för vem vill va en egoist och hindra pappa och barn att umgås... är han sån som tycker du ska planera ditt liv totalt efter honom? Som ställer in era planer i sista sekund för ni skulle ju ändå bara... och det kan nu ju göra när som helst?

Är nog en fördel att båda har barn och ingen kan säga "du vet inte hur det är".

Han har den inställningen att sätter man inte alltid barnens behov främst och de ska ha sin vilja igenom och speciellt då skillsmässobarn för dom är det extra synd om så är man en dålig människa. Men nu har jag äntligen insett att det här var inte vad jag sökte i en kärleksrelation!

Nej livet är för kort för att slösa sin tid på människor som inte förstår att sätta värde på det som de har i sin närhet. Kanske det går upp et ljus sen när barnen är stora och de endast levde för sina barn. Då är de ensamma.... 

Gör väl inget. Dom kan ju alltid träffa en partner då.

Kan väl va rätt om barnen är små och de just skiljt sig men inte bara för att. Man kan skilja sig och ändå låta sina barn få va som vanliga barn. En del bara krånglar till det för sig och höjer sig själva till skyarna när de vrider sig ur led för det de tror är det bästa för barnen. Låt dem dejta varandra istället

Oj, här drar vi alla över en kant o har svårt att se utanför sina egna erfarenheter :)

Skulle jag rekommendera enbart utifrån mina upplevelser hade det låtit ungefär såhär:

Jag vill rekommendera alla barnlösa kvinnor att träffa en man som redan har barn! Det bästa jag gjort av många anledningar. Jag "fick" en dotter som jag älskar innerligt. Jag fick veta hur min man var som pappa innan vi skaffade gemensamma barn. Under min graviditet, förlossning o närmaste tiden efteråt kunde han ge mig extra stöd eftersom han gjort allt en gång tidigare. Mina barn har fått en syster som älskar dem innerligt o som de praktiskt taget dyrkar :)

Tänk så olika det kan vara ;)

Att skriva om SITT förhållande o problemen med det är en sak. Att berätta om varför ERT förhållande inte funkade är en sak. Men att varna ALLA tjejer för ALLA män med barn känns lite - tja, inskränkt helt enkelt..

Kommer man alltid som nummer två är det ju ngt som är fel o borde inte ske i ett normalt förhållande. I de flesta familjer kommer alla på samma plats. Ibland barnen, ibland den ena vuxnes o ibland den andra vuxnas.

När det GÄLLER kommer naturligtvis barnen först men annars borde ju alla vara lika mkt värda?

Skulle säga att har man det problemet är det inte barnen i sig som är problemet utan ens partners förhållningssätt...

Men då är det ju fel på karlen.. Problemet är ju inte att han har barn egentligen utan hans syn på det. I ett normalt förhållande prioriteras ju alla, ibland barnen o ibland de vuxna.