En tråd för oss som har BF i Oktober 2014. Här kan vi samlas och prata om allt möjligt. Plussade idag 20 januari och har enligt FL graviduträknare BF 2 oktober. Bor i Skåne och har en dotter som föddes 29 september 2011.
Fy vad tråkigt att höra! förstår den där förtvivlan och undran över vad som hänt, så känner jag med. Jag ringde 1177 nyss och fick som svar att det bara är att vänta, men det borde gjort ont om det var missfall. Det lugnade mig lite men nu när jag läser om dig att det inte gjorde ont så blir jag orolig igen!
Jag beklagar SmalltownGirl och hoppas på att du ska gå må bra snart igen. Verkligen jättetrist.
Hej fina ni.
Hade sista mensen den 24/1-2014, ägglossning 8/2-2014, BIM 22/2-2014, plussade 25/2-2014 var då i vecka 4+3. Redan två dagar efter äl kände jag mig gravid. trött så in i. hängig. sur. Efter en vecka, alltså runt den 13/2-2014 började jag få molande växtvärk. Höll i sig hela resan. Dagen efter jag plussat fick jag väldigt ont i svanken. Ont i brösten. ännu tröttare. och detta illamående. vid hunger, vid mätthet, vid trötthet, vid allt.
- så jävla glad ändå för jag var gravid!
igår, den 1/3-2014 (vecka 5+0) gick jag i affären, kände mig jättekonstig. Illamående, yr, svettig, kallsvettig och helt lost. Fick åka direkt hem. De hade kommit bruna flytningar i trosan. Blev jättenervös. Kände att det tryckte på bakåt i magen och jag behövde bajsa. Jag gick och gjorde detta. Låter dörren om mig. Sköter magen. Torkar. Skriker. Gråter hysteriskt. Sambo flyger in på badrummet, ser vad som hänt. Blod. 1 msk ca. Han håller mig. Panikångest. Andningsproblem. Skakningar. Tårarna forsar ut från oss båda. Han lugnar mig.
Blödning kan bero på vad som helst säger dem. Klart de kan. Men för mig, va de väldigt jobbigt.
åkte in till gynakuten klockan 19.00, åkte hem 02.00. Fick på dem timmarna skrivit in mig samt lämnat ett urinprov. Hon meddelade att urinprovet visade negativt. Alltså, inte gravid. Mer än så gick inte att göra då läkaren var väldigt upptagen med annat. Dem bad mig komma åter imorgonbitti.
Åkte hem. I bilen flög tankarna i huvudet. Hon menar på att jag fått missfall. Men i vecka 5+0 visar inte deras test något, dem visar först i vecka 6+0 och de krävs höga hormonhalter. Försökte lugna mig själv med det. Fick panik när jag kom hem. Gick in och duschade men det hjälpte inte. Satt och skakade, mådde illa, inte ätit, inte druckit. Abstinens. Ville röka. Varit rökfri i 1½ vecka så när paniken slår till så kommer abstinensen gott tillbaka. Ringer 1177 runt 03.00, livrädd för utomkveds. Blod, bruna flytningar och värk, ville va säker på att jag klarade natten och vågade somna. Livrädd. - hon va spydig och behandlade mig illa. La på luren utan hejdå. Klockan 04.00 kommer min syster och låter mig ta en cigg i tysta natten. Sitter bara och skakar och gråter. Mår så dåligt. Vaken i 4 timmar, hela natten, somnade en timme 06.00, upp 07.30 - syster kom igen med ett gravtest 08.00 - visade negativt. Var inställd på det.
Mamma hämtar mig, för Sambo ville inte gå upp, väldigt ledsen. Åker in till gynakut. Träffar läkare. VUL. helt TOM. jag hade dem finaste äggstockarna han sett, välformade och fint placerade, väldigt fin livmoder och inga skador, inga problem men inte heller någon bebis. Bebis var borta. 3 mm slemmhinna satt kvar i mig. Inget återbesök behövs. Gråter mängder. Går därifrån. tomhetskänsla. ordlös.
Jag hade ingen krampliknande smärta, jag hade ingen mensvärk, bara min växtvärk som molade i magen. Ingen strålande smärta. Ingenting.
Sjukanmälde mig från jobb. Suttit hemma. Gråtit floder. De glädjer mig att de hände så tidigt. Att jag ingenting mer än blod kunde se. Att jag inte hade ont. Att de var något fel. Men fortfarande, jag miste min bebis. Bebisen som skulle kommit i oktober. Så nu, blir det paus på denna front för detta - var de värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Har nu mensvärk, väldig mensvärk men tackade nej till starkare värktabletter. Tar panodil och vilar. Duschar varmt och slappnar av.
MEN, jag vill tacka er för allt stöd, alla svar, all hjälp. Ni har varit så snälla och goda och jag önskar er varmt lycka till med era bebisar. Mitt hjärta är så krossat. Mår så in i helvetes jävla dåligt så det finns inte. Är det normal, att må så sjukt dåligt efter sitt första missfall, andra, tredje? jag vet inte.. detta var mitt första.. och förhoppningsvis, sista
Ha det underbart allihopa. Varma kramar, från Mig
En fråga.. Hur har ni det med växtvärk?
Jag hade en brun flytning för några dagar sen ..det var bara lite och en gång, efter orgasm (men icke penetrerande sex...) och efter "blödningen" har jag kännt oro inför MA.
Jag tycker växtvärken avtagit men det drar och isar lite i ljumskarna. Mår jätteilla och är extremt trött (sjukskrivit mig å sover dygnet runt)
Detta är mitt andra barn och minns inte växtvärken från första graviditeten..
Har ju ett Ma i botten men då kom det mer brunt, med strimmor i och det bruna avtog inte förens jag fick cytotek och fick ut fostret. Då hade jag aldrig några symtom (fostret dog i v5-6 och blödningen kom v14)
Hur ska man slappna av och våga tro att allt är bra? Har ingen stark känsla om varken det ena eller det andra..
Tack så mycket fina ni. Det värsta är inte missfallet i sig. De värsta är att än ha symtom. Mår illa, magen växer fortf. tröttheten är värre än tidigare. men fan, magen växer fortfarande. det är inte kul alls. den är större än igår och och fin är den. de är så hemskt. för den är ju tom. de är så otroligt tungt detta. men nu, måste jag försöka rycka upp mig.