Om jag vägrar att träffa umgängesföräldern

Så hur har ni bestämt umgänget hittills då? eftersom ni inte har något avtal? Blir det inte lugnas för alla om ni har ett avtal, så att alla vet vad som gäller. Barnen kanske mår bättre av att de vet att dom ska åka till pappa den o den helgen. Om han stämmer dig, så ligger det ju dig i fatet att ha låtit barnens ord vara lag. Då försvårar ju du deras umgänge. Om ni får till ett avtal så kan ni säkert få in i avtalet hur lämning och hämtning ska gå till. Varför hämtar inte han hos er? Han kan stanna till utanför så kan barnen bara springa ut.[/quote] Vi har haft ett muntligt avtal med varann vecka. Det som skrämmer mig med om vi skulle skriva ett avtal att han aldrig någonsin skulle låta barnen få göra någonting annat på hans helger även fast dom själva vill det. Så barnen hade aldrig kunnat ha andra planer så att säga eftersom han bara tänker på sig själv och hans behov av att få träffa dom och har ingen förståelse för att dom kanske inte alltid vill. Därav känns det bättre att inte ha något skriftlig. Han hämtar inte hemma hos oss pga att jag inte vill att han ska komma så nära vårat hem. Jag vill hålla honom så långt ifrån mig som möjligt och han och hans släkt ska inte få ytterligare saker att skvallra om helt utan anledning. Han har aldrig heller föreslagit att göra det. .

Hur tänker du nu? Om han bara har barnen varannan helg så är det väl självklart att han vill träffa dem den helgen och inte vara utan dem för att det är kalas, discon och annat som ska gå före. Skulle du själv vilja vara utan barnen jämt? Kanske ska ni byta så att barnen bor hos honom så kan du få ha dem, om det passar honom och barnen för andra aktiviteter och nöjen kommer före att de ska träffa dig?

Men när barnen är hos pappan så är det han som bestämmer vad de ska göra.
Du ska inte bestämma kalas och aktiviteter på hans helger. Det är barnens tid med sin pappa och kanske viktigare än ett kalas om de bara träffar honom varannan helg.

Även om ni bara har ett muntligt avtal så är det ändå han som bestämmer på sin tid. Inte du!

Vi har haft ett muntligt avtal med varann vecka. Det som skrämmer mig med om vi skulle skriva ett avtal att han aldrig någonsin skulle låta barnen få göra någonting annat på hans helger även fast dom själva vill det. Så barnen hade aldrig kunnat ha andra planer så att säga eftersom han bara tänker på sig själv och hans behov av att få träffa dom och har ingen förståelse för att dom kanske inte alltid vill. Därav känns det bättre att inte ha något skriftlig. Han hämtar inte hemma hos oss pga att jag inte vill att han ska komma så nära vårat hem. Jag vill hålla honom så långt ifrån mig som möjligt och han och hans släkt ska inte få ytterligare saker att skvallra om helt utan anledning. Han har aldrig heller föreslagit att göra det. .[/quote]Fast har ni ett muntligt avtal och "rutin" på umgänget med vh (ovan skriver du varannan vecka, men det var väl varannan helg?) så kan du inte bara ändra som du finner bäst.

Vi har oxå bonus vh och visst har hon fått avstå från både det ena o det andra.. Vi finner det viktigare att hon träffar sin andra familj (oss) än går på alla kalas, marknader, tomteparader, discon osv som råkar infalla på "våra" helger.

Ju äldre hon blir desto viktigare blir det såklart men vill hon gärna gå på ngt så får hon ringa o kolla om det går och även kolla med mamman om det går att byta helg. En förälder som träffar sitt barn vh brukar finna just dem helgen ganska viktig. Och ur min erfarenhet har boendeföräldern (iallafall i vårt fall) väldigt svårt att förstå det..

Ni får helt enkelt hålla pappans helger fria.. Iallafall tills de blir lite äldre. Eller kolla om han kan tänka sig att BYTA helg ibland..

Nu så handlade ju allting om att jag inte litar på pappan, att det inte är en sund miljö samt att barnen sällan vill åka dit när det är sagt så ge fan i att ge mig skulden. Det är väl inte så konstigt att jag vill följa mina barns önskan, speciellt eftersom jag själv levt med denna lögnaktiga spelmissbrukande kvinnomisshandlare i så många år. Jag blir förbannad över att det är jag som får skit i vanlig ordning.

Men när barnen är hos pappan så är det han som bestämmer vad de ska göra. Du ska inte bestämma kalas och aktiviteter på hans helger. Det är barnens tid med sin pappa och kanske viktigare än ett kalas om de bara träffar honom varannan helg. Även om ni bara har ett muntligt avtal så är det ändå han som bestämmer på sin tid. Inte du![/quote] Det verkar verkligen som om folk gör allting för att missuppfatta... Det är inte jag som bestämmer att barnen ska gå på olika saker men om dom hellre vill göra det än att sitta hemma hos honom och lyssna på när han bråkar med flickvännen och enbart se hans ryggtavla när han sitter och spelar bort sina pengar vid datorn och sen blir på dåligt humör och skuldbelägger barnen för att han måste ta sina sista slantar för att köpa mat till dom, ja då tänker jag inte stå i vägen för om inte dom vill åka dit.

Hur tänker du nu? Om han bara har barnen varannan helg så är det väl självklart att han vill träffa dem den helgen och inte vara utan dem för att det är kalas, discon och annat som ska gå före. Skulle du själv vilja vara utan barnen jämt? Kanske ska ni byta så att barnen bor hos honom så kan du få ha dem, om det passar honom och barnen för andra aktiviteter och nöjen kommer före att de ska träffa dig?[/quote] Nu tycker jag att du är löjlig eftersom det är han själv som satt sig i denna situationen och skulle aldrig vilja ha dom på full tid för det är för ansträngande. Ena barnet har dessutom en diagnos och kräver mycket mer tid, sjukhusbesök osv och har svårt för att skaffa vänner. Därav ser jag det som mycket viktigt att det inte missas kalas och dyl men jag tvingar inte fram det utan det kommer ifrån barnet. Dock så har jag fått tacka nej så många gånger att barnen numera knappt vågar bli glada eftersom dom måste kolla vilken helg det är först. Sen så är det barnen som har umgängesrätt och inte föräldern. Rätta mig om jag har fel.

Och det du gör då är att antingen göra en orosanmälan till soc, eller stämmer för mindre umgänge. Gör du som du beskriver här riskerar du att det uppfattas som att du försvårar umgänge och inte håller dig till er överenskommelse. Vill det sig riktigt illa kan pappan få igenom vårdnad o boende om han stämmer för det. Du får inte skit här men det är så ofta så verkligheten ser ut..

Och det du gör då är att antingen göra en orosanmälan till soc, eller stämmer för mindre umgänge. Gör du som du beskriver här riskerar du att det uppfattas som att du försvårar umgänge och inte håller dig till er överenskommelse. Vill det sig riktigt illa kan pappan få igenom vårdnad o boende om han stämmer för det. Du får inte skit här men det är så ofta så verkligheten ser ut..[/quote] Våran överenskommelse var ok innan jag fick veta att han misshandlat ytterligare en flickvän samt nu har ännu större spelberoende än förut dvs gigantiskt. När jag dessutom fick veta att barnen blir indragna och skuldbelagna i hans pengaproblem och att barnen måste stå ut med bråk och en massa skitsnack om mig, deras mamma så känns det inte längre alls lämpligt att dom är där så ofta. Dessutom så hittas det på lögner om mig och släkten på min sida helt utan anledning. Jag fattar inte hur man mer än gärna ger mig vårdnaden eftersom jag anses sköta allting så himla bra för att sen hugga mig i ryggen??? Jag fattar ingenting?

Ja men då har du redan fått massor av tips på vad du ska göra istället.
Barnen bör inte vara där så ofta om det är dåligt för dom, det är du som måste göra nåt åt det då.
Om du bara skiter i ert muntliga avtal så kan han om han stämmer dig få så mycket mer tid med era barn.

Ta åt dig om tipsen du har fått istället för att känna att du får skulden.

Du låter barnen bo hos pappan idag med jämna mellanrum. Vad blir det stora skillnaden med ett fastställt umgängesschema?

Du anser att barnen far illa av att vara hos pappan men tänker inte gåra något åt det?

I inledningen skrev du att du framförallt inte vill träffa pappan. Du har fått ett antal råd om hur de ska kunna lösas men inget verkar duga.

Att pappan är en skitstövel har tdyligt framkommit. Vad vill du och vad tänker du göra?

Vi har haft ett muntligt avtal med varann vecka. Det som skrämmer mig med om vi skulle skriva ett avtal att han aldrig någonsin skulle låta barnen få göra någonting annat på hans helger även fast dom själva vill det. Så barnen hade aldrig kunnat ha andra planer så att säga eftersom han bara tänker på sig själv och hans behov av att få träffa dom och har ingen förståelse för att dom kanske inte alltid vill. Därav känns det bättre att inte ha något skriftlig. Han hämtar inte hemma hos oss pga att jag inte vill att han ska komma så nära vårat hem. Jag vill hålla honom så långt ifrån mig som möjligt och han och hans släkt ska inte få ytterligare saker att skvallra om helt utan anledning. Han har aldrig heller föreslagit att göra det. .[/quote] Jag förstår inte på vilket sätt jag skulle försvåra umgänget om vi har bestämda helger men att barnen får bestämma om dom vill åka eller ej?? Det är ju barnen som har rätt till föräldern. (om dom vill) så varför skulle det inte funka att göra så?

Som jag o flera sagt tidigare så räknas inte barnen vara tillräckligt gamla för att besluta om sådant själva.

Ett barn har inte samma konsekvenstänkande som en vuxen och kan mkt lätt påverkas (av att de känner att du inte tycker om pappan tex). De ser vad som är roligt "här o nu".. Ett kalas är kul, men det innebär då att de inte träffar pappan på fyra veckor.

Antingen får du försöka komma överens om att ni vid sådana tillfällen byter helg. Eller så får barnen missa kalaset.

Det känns ärligt talat som om du inte tar åt dig vad ngn av oss säger här..

Jag kommer att göra en orosanmälan men kommer att ringa familjerätten först så att jag har stöd ifrån dom. Kanske anser dom att jag kan hålla inne med umgänget tills en utredning gjorts?

Dom kommer bara råda dig vad som är rätt och fel, precis som många av oss här har gjort.

Familjerätten kommer bara råda dig att göra en orosanmälan om du anser barnen far illa när de är hos pappan.
Vad dom anser eller inte är inte så relevant.... om barnen far illa så ska dom inte vara hos pappan.
Är det så att de inte far illa men det är dina åsikter som påverkar så ska barnen ändå träffa sin pappa.

Om du vill hindra dom från umgänge så stämma pappan, gör en anmälan så att en utrednings startas