Hej alla härliga människor!
Jag hoppas att den här tråden kan vara ett ställe att ventilera med- och motgångar, peppa och stötta, eller bara skriva av sig om ofrivillig barnlöshet, utredning och vägen mot IVF. Vi är många i samma båt.
Skriv gärna och berätta om dig själv och var du/ni är i processen :)
TACK! Alla goa, härliga, kämpare! Är så glad att jag hittade den här sidan. Att jag hittade ALLA er modiga, tappra, kloka underbara medmänniskor! <3
Nu väntar jag barn, inte missfall som Cyanea sa!
Men jag vet också att skulle olyckan vara framme så finns ni där och stöttar, och peppar vidare. Ni är GULD värda, a l l i h o p a.
Det känns både tryckt och skönt, att ni finns i en ganska hård värld där ofrivillig barnlöshet inte är något man direkt pratar om, eller för den delen förstår om man inte själv är drabbad.
Jag tror på oss allihopa, vår tålmodighet, styrka och jävlaranamma. Borde i sig visa hur jäkla bra mammor vi är/kommer bli.
För mer älskade, efterlängtade och välplanerade barn än våra finns det inte!
Vi kommer kunna sitta med våra barn i framtiden, och berätta hur vi kämpat för att få just dom.
Glöm aldrig det! <3
Kärlek och respekt!
Tänkte uppdater min status lite nu när jag sitter här i soffan med ett litet embryo i magen. Av våra 11 ägg befruktades 5 där två inte delade sig som de skulle.
3 toppenägg ett till mig och två till frysen!
Fick se det lilla ägget på en skärm innan den sögs upp i katetern 
känns så himla bra ;)
Grattis till er alla som plussat!
Cyanea : åh vännen, stor kram. Jag förstår hur du har det, iaf till viss del. På min avdelning är vi fyra personer varav en sitter i Finland, och vår chef slutade för några veckor sen så allting dumpas på oss att ta hand om. Och utav oss tre i Stockholm så är stämningen jäkligt infekterad. En är less på alltihopa och sitter o klagar hela tiden och är arg, slår knytnäven i tangentbordet och såna saker. Den andra är extremt egenkär och bryr sig huvudsakligen om sina arbetsuppgifter och är inte lätt att samarbeta med. Och så har vi mig. Jag har bara jobbat där ett år så jag kan fortfarande inte alla "regler " så jag måste fråga rätt ofta, och han som är bitter svarar "vem bryr sig" när jag frågar vad som gäller och den andra lyssnar oftast inte eller så svarar han och när hans svar sen visar sig vara fel så säger han "så har jag aldrig sagt, varför skulle jag säga så".
Så jag förstår din känsla av att behöva kämpa på alla fronter. Kram
Star-shaped : va fint det låter, "Vi kommer kunna sitta med våra barn i framtiden, och berätta hur vi kämpat för att få just dom". För så är det ju!
Undrar egentligen vilken ålder man kan börja prata med sina barn om att de inte kom till på "det vanliga sättet".. Kanske när de frågar om sånt självmant. :)
Nickidocka : grattis till ett toppenägg återfört! Och två till frysen, det är ju jättebra! :)
Hittade mina gamla IVF papper, förra äggplocket gjordes 27/9 2010, undrar om jag kan tajma in det datumet igen haha :p Nä eg är det typ över en vecka före estimerat äp. Men ändå, kul att det blev så lika i tiden :)
Tänkte uppdater min status lite nu när jag sitter här i soffan med ett litet embryo i magen. Av våra 11 ägg befruktades 5 där två inte delade sig som de skulle.
3 toppenägg ett till mig och två till frysen!
Fick se det lilla ägget på en skärm innan den sögs upp i katetern 
känns så himla bra ;)
Grattis till er alla som plussat!
Vi gjorde återföring i måndags så nu väntar man spänt 
Mallan82: det är ingen där på kliniken nu när jag ringde, så jag mailade dem, de brukar svara även på helgerna..
Men nu tog jag orgalutranen vid 18, min Gonal-spruta tar jag inte förrän 22...
Så den tar jag ju som vanligt...
Men imorgon, ska jag då försöka ta sprutorna samtidigt som om ingenting hänt..?? Usch vad det satte griller i huvudet...
Cyanea: så jobbigt det måste vara för dig att behöva kriga på två fronter... Hoppas du kan få hjälp av en psykolog eller liknande att hantera alltihop. Det är ju verkligen ingen lätt sits. Kram...
Cyanea : åh vännen, stor kram. Jag förstår hur du har det, iaf till viss del. På min avdelning är vi fyra personer varav en sitter i Finland, och vår chef slutade för några veckor sen så allting dumpas på oss att ta hand om. Och utav oss tre i Stockholm så är stämningen jäkligt infekterad. En är less på alltihopa och sitter o klagar hela tiden och är arg, slår knytnäven i tangentbordet och såna saker. Den andra är extremt egenkär och bryr sig huvudsakligen om sina arbetsuppgifter och är inte lätt att samarbeta med. Och så har vi mig. Jag har bara jobbat där ett år så jag kan fortfarande inte alla "regler " så jag måste fråga rätt ofta, och han som är bitter svarar "vem bryr sig" när jag frågar vad som gäller och den andra lyssnar oftast inte eller så svarar han och när hans svar sen visar sig vara fel så säger han "så har jag aldrig sagt, varför skulle jag säga så".
Så jag förstår din känsla av att behöva kämpa på alla fronter. Kram
Star-shaped : va fint det låter, "Vi kommer kunna sitta med våra barn i framtiden, och berätta hur vi kämpat för att få just dom". För så är det ju!
Undrar egentligen vilken ålder man kan börja prata med sina barn om att de inte kom till på "det vanliga sättet".. Kanske när de frågar om sånt självmant. :)
Nickidocka : grattis till ett toppenägg återfört! Och två till frysen, det är ju jättebra! :)
Star-shaped : va fint det låter, "Vi kommer kunna sitta med våra barn i framtiden, och berätta hur vi kämpat för att få just dom". För så är det ju!
Undrar egentligen vilken ålder man kan börja prata med sina barn om att de inte kom till på "det vanliga sättet".. Kanske när de frågar om sånt självmant. :)
Nickidocka : grattis till ett toppenägg återfört! Och två till frysen, det är ju jättebra! :)