Hej alla härliga människor!
Jag hoppas att den här tråden kan vara ett ställe att ventilera med- och motgångar, peppa och stötta, eller bara skriva av sig om ofrivillig barnlöshet, utredning och vägen mot IVF. Vi är många i samma båt.
Skriv gärna och berätta om dig själv och var du/ni är i processen :)
Har bestämt mig för att klockan 21.00 är tiden då jag ska ta sprutan. Men jag håller på att förlora förståndet. Jag är så förbannat rädd. Sambon jobbar så jag kan inte luta mig mot honom. Jag mår illa och panikångesten lurar under ytan. Snälla hjälp. Jag vet att jag låter som en drama queen, men jag är seriöst livrädd för sprutor. ????
Mamma fick hjälpa.. Det gick bara inte.. Sitter fortfarande och gråter.. Får be mina kollegor om hjälp imorgon. Jag kan bara inte.. Jag fixar det inte.. Mamma erbjöd sig att komma till jobbet och hjälpa mig, kanske får hon göra det med..
Har varit livrädd hela dan och imorgon är det dags igen..
Det är nästan så det inte är värt det..
Förstår dig till 100%! Som sagt gick jag in i en söags zone och kom inte ur den förän i somras. Har mått apa. Och jag har precis börjat hantera det... Så nu är jag sjukskriven igen...
Tycker kanske att du ska få kontakt med en kurator via familjecentralen med? Där får man kontakt snabbare än via vårdcentralen. Och i många fall är de väl insatta i våra situationer.
Du kommer ånga dig om du inte fortsätter. Och när du kämpat dig igenom detta kommer du vara SÅ lättad över att det är gjort!!
Just nu känns det bara hopplöst. Är så rädd.
Just nu känns det bara hopplöst. Är så rädd.
Du har fått många bra råd här, följ dem så kommer det att kännas mindre hopplöst.
Vad är det du är rädd för förresten? I detalj alltså.
Du är i en VÄLDIGT utsatt situation...! Och det ÄR jätte jobbigt! Men när jag hade plockat ut mina ägg och flippat inne i operationssalen och fick veta hur många ägg som blivit befruktade så var jag SÅ glad och stolt!
Min man fick göra en PESA också... Hans könsorgan har fortfarande blåmärke och det är tio månader sedan...
Jag avskyr att bli stucken. Hänger i sen en minst sagt inkompetent sköterska stack mig åt helvete illa.
Efter lite sömn vet jag att det kommer vara värt det, men vet även att jag kommer gråta som ett barn ikväll med.
Jag avskyr att bli stucken. Hänger i sen en minst sagt inkompetent sköterska stack mig åt helvete illa.
Efter lite sömn vet jag att det kommer vara värt det, men vet även att jag kommer gråta som ett barn ikväll med.
Grattis Nicka!
Här rullar det på, är i v. 25 nu med en aktiv liten krabat! Ska bli så spännande att få se vem som är där inne! :)