Ivf mars 2014

Hmm... Jag är lite orolig eftersom jag inte känner av så himla mycket i själva magen/äggstockarna, tar inte speutorna då? Jag kan känna då och då att jag har lite mensvärk och att det hugger och sticks men inte nå mer. Vad tror ni? Några av er verka känna mer än vad jag gör iaf :/

Jag kände ingenting (mao inte som du verkar känna ändå att något händer) och var så jävla nervös inför både blodprov, vul och ÄP att det inte skulle finnas några ägg. Jag hade fler än 15 vid vul och dom fick ut 12:) så man behöver inte känna något. Se det som något bra.

Åh tack för ditt svar, det gjorde mig mycket lugnare :) Hur har det gått för dig sedan?

När är man på ruvardag 1? :)

Johansson79: Dagen efter ET om jag förstod rätt.

Det är en berg och dalbana. Jag har lågt amh och efter en så god "skörd" var vi så lyckliga på vägen hem. Tyvärr ringde dom dagen efter ÄP och berättade att endast ett blivit befruktat. Dagen efter fick vi veta att det iaf var ett toppägg och det återfördes. Jag känner fortfarande inte ett endaste ting. Hade några rejäla stick/hugg i magen ca 4-5 dagar efter ET sen nada. RD 8 fick jag lite "panik" och testade och fick ett svaagt men synligt plus. Nu har vi (min man mest;) bestämt att vi ska vänta till TD som är på söndag och då göra ett digitalt. Jag tror tyvärr att det kommer stå "inte gravid" som så många gånger förr. Nu har jag mensvärk av och till och springer och kollar om jag fått mens hela tiden:/ Så det har gått iaf. Och det betyder att vi kan försöka igen. Det känns hoppfullt och ger hopp. Men jag tror inte att vi kommer vara en av de lyckliga tre som blir gravida på första försöket. Jag önskar dig all lycka till med allt. Ivf verkar vara väldigt individuellt hur man reagerar, även mellan olika behandlingar. Jag har mått precis som vanligt med lite sargat humör ibland. Men det känns väl sunt och humant när man tänker på vad man pysslar med:) till mig sa dom att det är positivt om kroppen inte reagerar för starkt på behandlingen men jag tror att dom är bra på att vända allt till något positivt (vilket jag iofs uppskattar för det lugnar då mig;) ta hand om dig så hoppas jag läsa om ett plus från om några veckor:)

Åh tack :) jag hoppas så att det går vägen för oss alla här i tråden! Vad roligt att dungar testat positivt redan, jag håller tummarna för att det förblir så också! Jag har haft väldiga problem med mitt humör, mest att jag kan bli ledsen och deprimerad! Jag försöker nu att vara positiv och glad men ibland sviker hoppet och man ger upp, man får en känsla som säger att det här kommer aldrig gå... Konstigt nog..

Första upptinade ägget hade dåliga poäng och slutade dela sig men de tinade ett till så vi fick ta en promenad i ett kallt Falun under en timme.
Ägg nr 2 såg bättre ut så det fick vi tillbaka...är idag på ruvardag 1 då....känns låååångt till dag 14 då man får testa..blir säkerligen ett tjuvtest före :)

känns riktigt bra den här gången då läkaren gick igenom lite vad som kommer hända om blastocysten fäster vilket gör att man känner sig lite tryggare efter vad som hände förra året.
Så just nu äter jag vitaminer och levaxin ( högt TSH, sköldkörtelprov) , tar progesterontabletter och Blodförtunnande sprutor..
Tänk vad man står ut med att gå igenom för att få sina drömmar uppfyllda <3

Jag tror faktiskt att dom sa att man skulle vara vaksam på om man blev för deppig av sprayen. Vad "för" deppig nu kan innebära. Ibland känner man sig ju helt under isen av detta. Men så har det varit för mig sen efter mf och vi fick reda på att jag hade ett jättemyom och lågt amh, med eller utan spray alltså;) Tror vi får försöka vara lite ödmjuka och snälla mot oss själva. Det är ju inte så konstigt att man bryter ihop över att vara i den här situationen. Jag tycker det har varit så skönt att hitta "hit", till den här sidan. Där vi är många som kämpar. Känslan av att inte vara ensam är verkligen tröstande tycker jag. När har du prel. ÄP?

Jag håller med, jag har till och med varit hemma från jobbet några gånger pga min nedstämdhet men sen är jag förskollärare och jobbar med barn hela dagarna, vilket inte gör det hela lättare. Jag känner mig disträ och orkar liksom inte bry mig om något längre, mitt jobb, mitt hus osv, det som förut kändes så roligt spelar ingen roll längre. Jag tror man måste tillåta sig att få vara hemma om man mår dåligt psykiskt fastän det inte syns så att säga men det är inte lika lätt, gäller att man har en bra kontakt med sin chef och arbetskollegor! Det gar underlättar för mig iaf, sedan jag berättade för dem om vår situation, då vet dom om hur jag mår och varför jag är som jag är vissa dagar. Har inget prel.datum än, vet bara att det förmodligen blir nästa vecka. Detta beror väl på hur bra man reagerar på sprutorna? För det är väl individuellt hur länge man sprutar? Jag har iaf lämnat Blodprov nu idag, på sprutdag 6, det tror jag de flesta gör och sedan har jag läst att de flesta har ultraljudet på sprutdag 8 men det kanske också varierar, eller? De ska iaf kontakta mig ang. ultrsljudstid imorgon då de har fått svaren på blodprovet. Hoppas hoppas det ser bra ut, är ständigt nervös känns det som!! Lycka till till er alla igen, vi är bäst, starkast och vi ska klara detta! Skönt att ha er genom denna resa, det under lättar verkligen!