Skrek du, grät du eller var du hyfsat lugn under din vagingala förlossning? Och du som gjort KS, hur hantera du det? Grät du dig igenom hela kejsatsnittet? Jag undrar hur jag kmr reagera oavsett förlossningssätt, troligtvis kmr jag gråta hela tiden då jag har väldigt lätt för att göra det. Gör det både av rädsla och av oro o glädje många gånger.
Jag skrek inte eller var högljudd. Jag grät väl lite och beklagade mig till sambon. Jag var, under båda mina förlossningar, koncentrerad på att andas när jag hade värkar! Vilket var lite förvånade för jag trodde att jag skulle vara en sådan som skrek och svor.
Jag skrek endast vid krystningen på slutet och där var skriket till hjälp för att få kraft att orka krysta. Det var inget uppgivenhets-skrik, snarare ett primitivt avgrundsvrål som faktiskt hjälpte mig. Jag fick lustgas och det var min första förlossning (vaginal). Du ska inte stressa över om du behöver skrika eller ej. Det är normalt med gråt, skratt och skrik vid en förlossning. Inget att skämmas över. Världens bästa boktips inför förlossningen: föda utan rädsla av Susanne Heli. Den boken gjorde susen för mig. Lycka till! Kram
Jag va lugn under mina va i en egen.värld o tog bara värkar o krystvärkar när dom kom osv....bad om ursäkt för att jag lät då sa dom alla att jag va alldeles för tyst o lugn o inte hade nått o be om ursäkt för. .. O jag födde helt utan smärtlindring....
Men börja gråta efter fl o lite skakig men annars va jag snabbt uppe på benen efter lite amning så börja jag springa runt....
Jag var väldigt tyst. Fokuserade på andningen och berättade lite försiktigt att jag ville dö och att det gjorde ont. Var livrädd för att tappa att andas genom allt, om jag inte andades "rätt" så gjorde det bara ondare. Det gick väldigt bra och jag längtar till nästa gång.
Skrek som en stucken gris båda gångerna.
När jag får riktigt ont så blir jag tyst. Jag går in i mig själv på något sätt. Enda gången jag lät var när jag tog i för att krysta. Mannen sa att jag lät som en brunstig älg haha. Har 3 barn. .
Jag har varit lugn under alla mina tre förlossningar. Har använt lustgas som enda smärtlindring och det har räckt. En klok BM när jag fick mitt första barn sa till mig att inte slösa energi på att skrika utan fokusera all kraft på att andas mellan värkarna och hålla andan och pressa på när det var dags att krysta. Så jag har gått in i mig själv och koncentrerat mig på målet. Däremot har mänskor i rummen bredvid vrålat som skadeskjutna kossor och det har varit sjukt irriterande.
Med första. Men det var mest för att orka med. Skrek i lustgasen så det var inte så farligt ändå tydligen. Med andra var jag ganska lugn fram tills det blev bestämt med akutsnitt. Då grät jag tills jag fick se henne. Tur dom spänner fast och bedövar en ordentligt!