Skrek du, grät du eller var du hyfsat lugn under din vagingala förlossning? Och du som gjort KS, hur hantera du det? Grät du dig igenom hela kejsatsnittet? Jag undrar hur jag kmr reagera oavsett förlossningssätt, troligtvis kmr jag gråta hela tiden då jag har väldigt lätt för att göra det. Gör det både av rädsla och av oro o glädje många gånger.
Grät när värkarna var som värst och starkast, för det var så smärtsamt och för att jag var rädd för nästa värk. Det löste sig dock med EDA:n ;)
Annars var jag ganska tyst, fokuserade på att få ut det lilla knytet :)
ja i typ 5 min sammanlagt , när huvet skulle ut xD
Nej, det tycker jag inte att jag var. Ex-maken är dock av en annan uppfattning.
Har skrikit vid 3 av minna förlossningar vid krystningen ger kraft. Har haft lustgas vid alla tillfällen. Har haft väldigt snabba och intensiva förslossningar har inte tagit många timmar från första värk. Inte helt optimalt eftersom man blir helt borta av all kraft som kroppen tar. Vid min andra förlossning tror jag ej jag skrek hen föddes från första värk efter 2 timmar hann vara inne på förlossningen20 minuter och/allt bara hände och jag minns inte mycket, men veta att det aldrig liksom blev några större krystvärkarnhennbara slank ut.
Skrek mycket under krystarbetet. Det gjorde såååå ont, att det går inte att beskriva med ord. Det var de längsta minuterna i mitt liv. Trodde att smärtan kommer aldrig att gå över. Jag trodde att jag skulle dö. Det var hemskt. Värkarna var förjävliga men krystandet tog priset.
Nu efter 3 år vill jag aldrig uppleva det igen. Det som var skönt, var att jag läkte snabbt.
Jag skrek som en galning pga smärta under två sista två timmarna med första och sista timmen med andra. Hade bara lustgas och det räckte INTE. Under tredje lät jag nog ingenting pga väldigt bra smärtlindring med eda. Under fjärde grymtade jag sista halvtimmen av kraften i värkarna, men inte direkt pga smärta (hade eda men inte fått full effekt så även lustgas) utan just pga kraften. Att jag lät brydde jag mig knappt om. Däremot hade jag otroligt ont i halsen och hade knappt någon röst i flera dagar efter första och andra förlossningen...
Födde med KS efter 24 timmars ineffektiva värkar.
Grät inte, var inte rädd o hade inte ont, det kändes mest bara märkligt. Började dock storböla så fort jag hörde min son skrika men det var ju för att jag var rörd. Det var så stort, liksom "det där är MITT barn som skriker. Jag har ett barn!"
Skrek inte under någon av mina två förlossningar (vaginala). Under första var jag rädd och trött i slutet och hade lite panik stundtals (24 tim av värkar, varav drygt en timme krystvärkar)
Andra förlossningen var jag ganska lugn hela tiden. Minns tex när bm "hängde" på min mage efter bebisen kommit ut (jag blödde mycket, då livmodern inte ville dra ihop sig). Då sa jag bara helt lugnt: Det där var inte snällt. Nu gör det väldigt ont.