Skrek du, grät du eller var du hyfsat lugn under din vagingala förlossning? Och du som gjort KS, hur hantera du det? Grät du dig igenom hela kejsatsnittet? Jag undrar hur jag kmr reagera oavsett förlossningssätt, troligtvis kmr jag gråta hela tiden då jag har väldigt lätt för att göra det. Gör det både av rädsla och av oro o glädje många gånger.
Jag skrek absolut. Båda mina förlossningar ( vaginala ) har gått snabbt. Under min andra så öppnade jag mig sex cm på en timme och hann bara få lustgas. Jag vrålade i masken. Sen kom krystvärkarna direkt på och jag kunde knappt hålla emot. Blev så intensivt att jag faktiskt inte hann med riktigt mentalt.
Med min första öppnade jag mig tre cm i timmen och hade lustgas, sen fick jag epidural och fick sova i fyrtio minuter. Asskönt. Efter det fick jag värkstimulerande dropp och hon var snabbt ute. Tycker inte man ska skämmas för att man låter.
Jag förlorade inte humöret eller svor eller var otrevlig men när krystvärkarna kom (jag hade ingen bedövning, inte ens lustgas fick jag använda pga. omständigheterna) så kom ett fullständigt urskrik ur mig som jag inte alls kunde kontrollera. Blev själv rätt skrämd av det, det lät som det kom från någon annan, det var ett ljud jag inte trodde att jag kunde skapa. Över huvud taget kändes det som om jag lämnade kroppen under ett litet tag, som om den reagerade helt utan att jag kunde styra över den. Sedan kom barnet ut och det gick rätt fort alltsammans (det var en mycket snabb historia). Är definitivt ingen mespropp men det där skriket kunde jag inte förhindra, det var utom min kontroll.
Jag spelade Fia med knuff och Maxi yatzy 32 min innan hon kom. Var knäpptyst. Fattar inte varför......
Har inte skrikit, det är liksom inte jag.. Har väl mer försvunnit in i mig själv och varit okontaktbar.
Nej det gjorde jag inte. Vid kejsarsnittet så var jag nedsövd.
Under öppningsvärkarna skrek jag inte, men under krystvärkarna så skrek jag (eller morrade/brölade) i lustgasmasken. Inget jag kunde kontrollera..
Under mitt kejsarsnitt så var jag normal. Som vanligt fast lite seg av narkosmedlet kanske.
Jag är rätt blyg och under min första förlossning var jag lugn och tyst och andades mig igenom värkarna. Vid andra förlossningen var jag mer ett monster och skrek, skällde på folk och hade mig. Fan det var så pinsamt så jag bad massor om ursäkt till bm och uskan sen, även om dom fnissade åt mig när jag var som argast så skämdes jag så. Vet inte om lustgasen gjorde sitt, hade ingen vid första förlossningen men andades i den i flera timmar vid den andra ;)