Skrek du, grät du eller var du hyfsat lugn under din vagingala förlossning? Och du som gjort KS, hur hantera du det? Grät du dig igenom hela kejsatsnittet? Jag undrar hur jag kmr reagera oavsett förlossningssätt, troligtvis kmr jag gråta hela tiden då jag har väldigt lätt för att göra det. Gör det både av rädsla och av oro o glädje många gånger.
Nej, var väldigt tyst, mest grymtanden när jag tog i vid krystning. Man måste ju hålla andan när man krystar så funkar inte riktigt att gråta då. Att föda är mer som ett jävligt jobbigt träningspass samtidigt som du känner dig däckad av sjukdom och som i feberfrossor. Jag var bara halv vid medvetande alla timmar, somnade mellan varje värk trots att de var 3/10min. Inget läge man gråter. Men kan tänka mig att vissa skriker, beror väl på hur man hanterar hård fysisk press.
Jag skrek inte under första. Den gick som en dans :) andra skrek jag på.
Under första förlossningen (falu lasarett) var personalen väldigt trevlig och jag blev lugnad av den lättsamma stämningen.
Andra förlossningen (ystad) kändes mer klinisk. I början försökte jag skämta men fick ingen respons utan allt fokus låg på själva förlossningen.
Jag hoppas jag har hunnit upp till dalarna igen innan nästa förlossning (september)..
Förmodligen lote skrikande ja, första barnet kom med sugklocka efter tre timmars fruktansvärda ineffektiva krystvärkar där jag stundtals hade ont mellan värkarna och det var lite småjobbigt emellanåt. Tvåan ylade jag säkert med också men där krystade jag bara en timme eller så. Fattar inte hur alla ungar kan ploppa ur på en krystvärk eller två, har alla världens bredaste kanal neråt?
Jag fick ett planerat kejsarsnitt som var över på en kvart. Fanns ingen anledning att vara högljudd då.
Skrek som en stuken gris.... födde utan smärtlindrande dock.
Jag fick inte skrika för min barnmorska. Hon sa åt mig att fokusera på att lägga kraften på att krysta istället. Vilket så här i efterhand känns vettigt. Men just då ville jag slå henne på käften för denna kommentar.
jag skrek halsen av mig ... och när moderkakan skulle ut skrek jag aaaajjjj ... skrek aj för att jag var rädd .. tyst du skrämmer barnet fick jag till svar .. så dum jag kände mig .. pinsamt
Lät kanske lite med första men det var inga skrik utan mer grymtanden under krystvärkarna.
Jag trodde att jag skrek genom hela krystvärkarna andra gången men jag var tydligen helt tyst bortsett från när huvudet kom, då skrek jag till men var fortsatt tyst efter det så jag gissar att intensiteten & det stora fokuset gjorde att jag gick in i mig själv & skrek i högan sky inombords ;)
Med första barnet så hade jag krystvärkar i ca 40 minuter & jag kunde samla mig mellan värkarna.
Med det andra barnet varade de i ca 10 minuter & var väldigt intensiva.
jag skrek i lustgasmasken så det lät tydligen inte så högt enligt sambon
för mig var det världens avgrundsvrål av smärta
tappade det totalt.. när jag skulle krysta så ylade jag en del men dom ville ju att jag skulle hålla andan så fick lov att försöka vara tyst
därimellan så sa jag "jag kan inte" och "jag försöker" några tusen gånger..
från första värk och slemproppen släppte, tills han var ute tog det 5 dygn, värkarna kom och gick hela tiden och var väldigt smärtsamma och ineffektiva, inte förren jag fick värkstimulerande dropp och dom till slut tog hål på hinnorna drog det igång på riktigt och han kom ut (vilket även det tog ett tag för han ville inte sjunka ner riktigt)
när jag hade värkar under dom där dagarna så kunde jag stöna och svära en del, och jag skrek av dom iaf en gång när dom kom med en minut imellan (men dom gjorde inte ett skit..) i 3 timmar..