Skrek du, grät du eller var du hyfsat lugn under din vagingala förlossning? Och du som gjort KS, hur hantera du det? Grät du dig igenom hela kejsatsnittet? Jag undrar hur jag kmr reagera oavsett förlossningssätt, troligtvis kmr jag gråta hela tiden då jag har väldigt lätt för att göra det. Gör det både av rädsla och av oro o glädje många gånger.
Jag skrek lite när jag skulle krysta vill jag minnas. Hade lustgas under värkarna men inget vid krystvärkarna, för de stängde av (?!). Jag sa att jag ville ha lustgas vid krystvärkarna men när jag väl skulle krysta så lät det inte sådär i masken, ni vet. Hm, frågade aldrig om de stängde av, men önskar nästan att jag hade gjort det, första förlossningen hade jag lustgas vid krystvärkarna och det gjorde bra mycket mindre ont.
Tre vaginala förlossningar. En med lustgas och två utan smärtlindring. Har inte skrikit utan istället varit mycket fokuserad för att ha kontroll. Har haft lugn musik i bakgrunden och suveräna barnmorskor som har pratar lugnt och inte stressat upp mig.
Jag skrek inte. Tror jag blev tyst när det gjorde sådär helvetiskt ont. Sen sattes eda och jag blev kontaktbar och glad igen. 
Men skrik på för 17 gubbar, ni som behöver det!
Japp, jag skrek och grät som en galning. Skämdes när allt var över och BM kom in för att väga och mäta...:/
En av de få saker jag minns från förlossningen var att barnmorskan sade åt mig att inte skrika, så antagligen gjorde jag det :P
Skrek när jag krystade. Eller grymta högt. Speciellt andra gången. Barnet hade stort huvud och barnmorskan var helt ny, jag var nog hennes första snabba förlossning. Hon hade väldigt svårt att ge instruktioner mig så läkaren fick hjälpa till att guida mig i värkarna.
Jag skrek och tjöt något alldeles hysteriskt. Tappade precis all kontroll. Pinsamt.
Jag skrek vid utdrivningsskedet.