Medfödda könsskillnader

Den som diskuterat genusfrågor ett tag stöter ofta på påståenden som gör gällande att de kognitiva- och beteendemässiga skillnader vi observerar mellan könen till största delen kan förklaras med skillnader i uppfostran, förväntningar och normer. Geners och evolutionens inflytande begränsas i regel till att förklara fysiska könsskillnader. Innan jag lägger fram mitt vetenskapliga stöd för att biologins inflytande är större än så, så skulle jag vilja att du först noga funderar på vad för typ av bevis du skulle acceptera för att ändra din uppfattning. Finns det inga sådana bevis, eller att dessa beviskrav är betydligt högre än de som gjorde att du accepterade motsatsen, så håller du inte längre på med vetenskap utan religion. Då kan du sluta läsa nu. I annat fall hoppas jag att du läser vidare med öppet sinne och värderar samtliga ståndpunkter individuellt och som en del av en helhet.

Under graviditeten skiljer sig den hormonella miljön i livmorden åt beroende på om det är ett manligt eller kvinnligt foster. Under Y-kromosomens inflytande skapas stora mängder med manligt könshormon: ”This early hormone difference exerts permanent influences on brain development and behavior” (1,) (Det finns alltså redan könsskillnader i hjärnan redan på fosterstadiet (2)). I en review från 2009 skriver Professor Hines från Cambridge ”These studies provide substantial evidence that prenatal androgen exposure influences childhood play behavior, including toy, playmate and activity preferences, as well as sexual orientation… Evidence also suggests influences of androgen during early development on core gender identity…”

Könsskillnaderna i intresse manifesteras redan dag 1: ”Results showed that the male infants showed a stronger interest in the physical-mechanical mobile while the female infants showed a stronger interest in the face. The results of this research clearly demonstrate that sex differences are in part biological in origin.” (4,7).

Och är större vid 6,9 och 12 månader (4,5,6,22) och mängden testosteron som fostret utsatts korrelerat med styrkan i intresseskillnaderna för både flickor och pojkar ex. ”In addition, play with a train and with a baby doll showed the anticipated sex differences, and play with the train correlated significantly and positively with testosterone AUC in girls, while play with the doll correlated significantly and negatively with testosterone in boys (8).

Flickor som får mer manligt könshormon i fostervattnet (ex. på grund av att mamman behandlats med hormoner, genetiska problem eller bara normala variationer människor emellan) visar samtliga samma resultat ”Testosterone concentrations prenatally influence children's subsequent sex-typed toy, playmate and activity preferences. A consistent finding is that girls exposed to unusually high levels of androgens prenatally, owing to congenital adrenal hyperplasia (CAH), show increased male-typical play and reduced female-typical play. Similarly, children whose mothers took androgenic progestins during pregnancy show increased male-typical toy and activity preferences, whereas the opposite is the case for children whose mothers took anti-androgenic progestins.” (1)

Socialisering då?

172 studier på 28 000 barn som undersökte om föräldrar behandlar söner och döttrar olika konstaterar att ”Most effect sizes were found to be nonsignificant and small”. Den skillnad de finner i ”encouragement of sex-typed activities” men att detta kan förklaras med det vi redan läst ovan ex. ”fathers were less likely to give dolls to 1-year-old boys than girls, but boys also played less with dolls when given them than girls did” (12). Harvardprofessorn Steven Pinker skriver “Praktiskt taget alla de skillnader som föräldrar uppvisar visar i sitt sätt att bemöta sina olika barn kan förklaras som ett utslag av de genetiska olikheter som barnen föddes med” (13).

Paul Lichtenstein, professor i genetisk epidemiologi och chef för svenska Tvillingregistret konstaterar att ”Idag finns det inom forskarvärlden en ganska stark konsensus — kanske med vissa marginella undantag inom vissa discipliner” gener förklarar ca 50 procent av skillnaden vår personlighet, intressen och beteenden. Familjen förklara i princip ingenting. Detta har kontrollerats från tre olika källor som alla ger samma resultat (Tvillingstudier, syskonstudier och adoptionsstudier) (14) Eric Turkheimer (15) och Germund Hesslow, professor i neurofysiologi, skriver en bra sammanfattning här (16).

Det finns samhällen där man aktivt arbetat med att ta bort alla könsskillnader. Ex. de Israeliska kibbutzerna där barnen togs från sina föräldrar och uppfostrades i kollektiv, könen bar samma kläder, lekte med samma saker, duschade ihop, arbetade med samma arbeten etc. men detta ledde inte till de önskade resultaten utan den nya generationen barn gjorde uppror och idag är det lika könssegregerat som alla andra kulturer (17).

Tusentals djurstudier visar att den hormonella miljön under fostrets utveckling påverkar könsskillnaden i hjärnstrukturen och beteendet. Ex “female offspring of rhesus monkeys treated with testosterone during pregnancy show increased male-typical, rough-and-tumble play as juveniles, and increased male-typical and reduced female-typical sexual behavior as adults” (1). I en annan studie säger titeln egentligen allt “Sex differences in rhesus monkey toy preferences parallel those of children” (10). Till och med bland våra närmaste släktingar, schimpanserna, finns dessa könsskillnader i lekbeteende hos barnen (11) etc. och det är svårt för att argumentera att dessa skillnader beror på socialisering.

Professor Richard Lippa har gjort den största undersökningen någonsin (200 000 personer i 53 länder) som visar att könsskillnaderna i personlighet och intresse ÖKAR i mer jämställda länder. Han konstaterar: “These results suggest that biological factors may contribute to sex differences in personality and that culture plays a negligible to small role in moderating sex differences in personality.” (24), se även (25) samt (26) för en metastudie av könsskillnader i intresse hos 500 000 människor.

Som avslutning vill jag ta upp de två starkaste stöden för att biologin spelar en viktig roll, viktigare än socialiseringen, nämligen:

Childhood gender nonconformity is a phenomenon in which pre-pubescent children do not conform to expected gender-related sociological or psychological patterns, and/or identify with the opposite gender. Ex gillar att klä sig-, bete sig som-, leka som, umgås med det motsatta könet. ”Multiple studies have correlated childhood gender non-conformity with eventual gay or bisexual outcomes…(18)” “In fact, this is one of the most robust association in the behavioral sciences” (19,20). Homosexuella mäns och heterosexuella kvinnors hjärna är betydligt mer lika varandra (21) och deras personlighet och intressen är mer lika varandras (bl.a. studie på 200 000 personer från 53 länder) (24).

Pojkar som föds med defekta könsorgan opererades tidigare om till flickor, gavs kvinnligt könshormon, uppfostrades konsekvent som flickor. Barnen själva fick inte reda på sanningen och inte heller omgivningen som behandlade barnet som en flicka. Trots detta uppvisade samtliga barn de typiska lekmönstret för pojkar som jag nämnt ovan. I 60 procent av fallen uppgav barnen spontant att de var pojkar och opererade om sig till pojkar när de blev äldre. De var också uteslutande attraherade av kvinnor (23).

Jag hoppas att jag med detta lyckats övertyga den intellektuellt hederliga läsaren att biologi spelar en viktig roll i att forma de skillnader vi ser i beteenden, intressen och kognitiva förmågor vi ser mellan könen (Jag har summerat några väldokumenterade könsskillnader här (25)).

Ordet är fritt.