Mest bisarra/tråkigaste/konstigaste bröllop ni varit på?

Tar inte illa upp Jag har för övrigt hunnit frigöra mig från min uppväxt och frikyrkan sen flera år tillbaka, och får numera inga som helst kommentarer från mina föräldrar om att jag väntar barn utan att vara gift  

Den lämnade vi över på plats. Vi höll god min men släkten var inte så imponerade på brudparet.

Ingen av gästerna pratade ed oss brudpar. Till slut var det så pinsamt så jag gick runt borden å frågade om allt var ok.. Slutade ed att jag typ inte hann äta min egen mat eller ens ara i närheten av brudgummen... Eller ja, många gick tidigt... Vi hade köpt massor av alkohol och mycket mycket mat och två tårtor.. De flesta pep vid 19.. Vi var väl ca 13-15 st kvar. Sen, vi had eiofs väldigt roligt men jag hade en klump i halsen... Vi hade hyrt en gård ed stor fin lokal och med massvis av små hus med bäddar i för plats för alla att sova kvar i eftersom det inte fanns kollektivtrafik dit.. Två korta tal hölls.. Alltså jag ångrade så att vi ens hade fest...

Usch stackare...vad tråkigt!

När det gäller mitt eget bröllop så var det väl varken speciellt spännande eller udda men allt runt omkring gjorde så att man just då inte visste om man skulle skratta eller gråta.

Vi gifte oss 1979 i Malmö under en av de snöstormar som begravde hela samhällen. Den värsta hade ju varit i årsskiftet men så kom nästa omgång i februari.

Vi gifte oss enkelt och hemligt på rådhuset med bara två vittnen och bjöd dem på middag hemma hos oss. Både de och vi hade då barn på bara några månader så en kompis till mig från Lund skulle vara barnvakt och sedan med på middagen tillsammans med en bekant till min man. På kvällen hade vi bjudit våra arbetskamrater på fest utan att tala om varför. Vittnen, barnvakt, middag och fest fixat och ordnat och förberett så inget skulle kunna gå fel.

På morgonen ringer våra vittnen och talar om att de ska försöka ta sig fram. De ska packa bilen full med filar, varma kläder blöjor och varmvatten men kan ju inte lova att de varken kan ta sig till Malmö eller att de hinner i tid. De skulle köra två mil och hade sex timmar på sig men bara den som upplevt ett riktigt skånskt snöoväder med snödrev vet att det inte är säkert att man hinner på den tiden.

Min man fick ringa ner till rådhuset och "beställa" reserv vittnen om de inte skulle hinna fram.

Vår barnvakt ringer också. Hon ska ta sig ner till tågstationen och vänta och hoppas att det går ett tåg som hon kan komma med på men just då var det ju ingen som ens visste om spårtrafiken skulle vara möjlig att öppna.

'Nytt samtal ner till rådhuset. Finns det någon möjlighet att vi tar barnen med dit och att det finns någon som kan titta till dem under vigseln.

Nästa samtal från svärmor. Hon och svärfar hade fått för sig att de skulle försöka ta tåget ner till oss i Malmö och hälsa på. Inte för något särskilt utan för att de var trötta på att bara titta på snö utan ville umgås lite och den enda som bodde så att man ev skulle kunna ta sig dit var vi.

Denna gången fick det bli ett samtal till svägerskan istället för till rådhuset. - Hjälp, era föräldrar vill komma hit och vi ska gifta oss idag se till att få stopp på dem.

Barnvakten ringer, hon sitter på stationen men ännu vet ingen om det ska gå något tåg. Detta är före mobiltelefonernas tid så när vi sedan kommer fram till  att vi ju kan betala taxi till henne eftersom motorvägen Malmö Lund verkar vara framkomlig så gäller det ju bara att få tag i henne. 

Samtal till järnvägsstationen i Lund. Kan de kalla på henne i högtalarna och lämna meddelande att ringa oss. 

Nästa samtal från jobbet. - Ni förstår väl att vi inte kan komma ikväll, vi kan ju knappt ta oss dit och sedan vet ingen om vi kan ta oss hem igen. Kan vi inte ta det en annan kväll istället. -Jovisst kan vi ta det någon annan gång det är bara det att det är idag vi har gift oss! Tog 5 minuter så ringer de tillbaka, 5 av dem har ordat "lift" men en bandvagn men de kan inte stanna länge bara komma inom och dricka en skål och gratulera.

Men gifta blev vi trots allt. 

Men hjälp, hur kunde det bli så fel?

Varit på 40 bröllop, alla har väl inte varit helt bra.

På ett skulle festen vara på en restaurang med en hyfsat oseriös ägare. När alla kom dit visade det sig att det fanns en enda servitris. Maten bestod av ljummen potatisgratäng och ofärdig fläskfile.

Ingen dukade av efter middagen eftersom servitrisen inte verkade tycka att det ingick i hennes jobb, så det var några gäster som tog tag i det. Hon slängde sedan fram efterätten på bordet och gick sedan och sa till brudparet att tårtan står I köket, sedan stack hon. Tårtan höll på att ramla omkull. Ingen kom och låste efter så att lämnades som det var när det hela var slut.

Det var alltså en bit över 100 gäster.

Men varför tackade de inte bara nej ifall de nu inte ville festa tillsammans med er?!?

mitt egna bröllop var väldigt trevligt och kul, välplanerat, fanns gott om mat, tårta, tillräckligt med personal, bra dansgolv, osv trots att det var ett budgetbröllop. alkohol bjöds under sittningen och sen var det bar till självkostnadspris.

en (numera fd) vän till oss i paret skulle vara toastmaster. ett par dagar innan hoppar han av och säger att han inte vill. helt ok, lyckligtvis ställde en annan god vän upp, som dessutom var mycket bättre skuren för rollen och uppgiften. vi skulle ha frågat honom från första början. hur som haver, avhopparvännen dyker upp med mörka solglasögon inne på middagen och skytteltrafiken mellan hans bord o baren går tät då han försöker supa sig så full som möjligt innan burkölen börjar kosta honom tio kronor styck.. senare är han packad och min mamma kommer oroat ut till mig som står o minglar utanför lokalen senare på kvällen och frågar mig vad vi ska göra med den här gästen som nu står på en stol och börjat klä av sig alla kläder. "vi ska inte göra nåt! han är en vuxen människa och vi ska inte ge honom någon uppmärksamhet eller ödsla energi på honom alls idag" säger jag, även om jag är väldigt irriterad. men några vänner har redan hunnit plocka ner honom och försöker se till så att han åker vidare eller hem. fick också veta efter att han hade kräkts och pissat ner hela herrarnas urinoar. tja, den vännen var ett minne blott efter denna fest...

sen var brudgummens mamma så pass full att jag hittade henne ståendes ensam i köket gråtandes och hickandes. ville inte att hon skulle besvära personalen med sina snyfthistorier, så fick ta hand om henne och leda henne ut, hon kunde inte längre gå, och se till att hennes familj halade in henne i en taxi.

små mindre fadäser under dagen;

marskalkens byxor brast och fick ett stort hål i hela skrevet och rumpan när han skulle åka från vigseln till festlokalen så han fick panikleta byxor nånstans.

när festen led mot sitt slut och några vänner skulle vidare på efterfest så var det nån som av misstag åkte iväg med brudgummens kavaj på sig, så det slutade lite trumpet med att min nu ex-man fick stå och spärra bankkort med mera.

dagen började med att brudklänningen gick sönder när jag tog på mig den, min kompis som hade sytt den kom dock på två röda och sydde ihop den medan den satt på innan vi skulle iväg till vigseln. dock stack hon mig med nålen så

det kom blod på den vita klänningen. kändes som ett gott omen där o då däremot ^\^.