• Anonym (TS ångrar)

    Vi finns, vi som ångrar barn

    Jag ser att det kommer upp trådar där barnfria berättar om hur de måste försvara sitt barnfria liv, vilket är så tråkigt att det ska behöva göras. Till er som tjatar om att ni "fattar inte varför man inte vill ha" och att "ingen ångrar sina barn" vill jag bara säga: ni behöver inte fatta och jo visst finns det många som ångrar sina barn (t.ex. jag själv och sen vet jag två kvinnor till). Ni vet bara inte om det för det är inget man berättar i allmänhet, allt för att hålla fasaden om att allt är bra, livet leker och är perfekt, ungefär som på facebook.
    Jag är en av de kvinnor som ångrar att de skaffade sina barn, deal with it, pga grupptrycket och samhällets hjärntvätt, och nu kan jag knappast lämna bort henne. Vi finns, vi har insett att detta faktiskt inte passade oss och tyvärr är våra oönskade barn offren för våra ogenomtänkta beslut/enträgna påtryckningar från omgivningen. Visst står vi för konsekvenserna och tar hand om barnen, men det är synd att inte ha fått leva sitt egna, riktiga liv från första början. Med detta alternativa liv menar jag inte t.ex. supa sig full varje helg eller konstant resa jorden runt, jag är nykterist och reser rätt sällan, men aspekter såsom ansvaret, övrig livsstil, meningsfullt arbete/projekt, egentid, personliga behov och personlig lämplighet som förälder. 

    Creds till alla som tänker igenom detta livsval noga och gör klart för sig själva vad de vill och inte vill ha och sedan handlar efter det istället för att i blindo bara göra vad resten av flocken säger och gör, det om något är ansvarsfullt, var säkra på det ni barnfria Hjärta . Ni som tjatar, hintar och dömer våra liv, håll tyst bara om ni inte kan stänga av vad ni tänker och tycker att ni känner. 
  • Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn
  • Anonym (Katarina)

    Har inte läst igenom tråden men ville fråga ts och ni andra som ångrar era barn, visar ni det för barnen? Vet barnen vad ni tycker? Och tycker ni inte det vore bättre att barnet/ barnen får nytt hem hos någon som vill ha barn istället?.

  • Anonym (Avsaknad instinkt?)

    Jag kan inte förstå hur man kan ångra sitt barn men förnekar inte att ni finns av uppenbarliga skäl. Ni saknar helt enkelt den grundläggande föräldrainstinkten precis som asexuella saknar det sexuella behovet. Fortplantning, mat och överlevnadsinstinkterna är grundläggande hos en normal människa men många människor fattas dessa grundläggande behov. Om det är en genetisk defekt el en konsekvens av dagens moderna samhälle som urholkat vissa människor instinkter vet jag inte men ni som inte känner ngn som helst drift att skaffa avkomma: gör det inte heller. Det finns nog en anledning att inte föra era gener vidare heller så följ den "instinkten" tack, för allas skull.

    En normalt funtad mamma med normala instinkter och förmåga att älska kan dock aldrig förmå sig känna ngt annat än djup kärlek och tacksamhet över sitt barn.

  • Octavia
    Anonym (Katarina) skrev 2014-06-15 22:32:46 följande:
    Har inte läst igenom tråden men ville fråga ts och ni andra som ångrar era barn, visar ni det för barnen? Vet barnen vad ni tycker? Och tycker ni inte det vore bättre att barnet/ barnen får nytt hem hos någon som vill ha barn istället?.
    Vad tycker du att de ska göra? Gå in på soc med barnen i släptåg och be att få ge bort dem till någon? Allvarligt?
  • Varg77
    Anonym (duärinteensam!) skrev 2014-06-15 22:25:33 följande:
    Tro på du. Eller testa det som kallas att ha ett öppet sinne...  Och igen, jag älskar mitt barn.
    Men tycker du ändå inte att det är lite märkligt att både du och din mamma har känt så här inför sina barn? Jag tycker det känns som att det måste vara något mer än bara ett mysko sammanträffande..

    Som sagt, eftersom moderskapet är den starkaste känslan jag haft, så är det nog ganska logiskt att jag inte kan ha ett "öppet" sinne om det här. För i och med att min son kom så inträffade något helt nytt hos mig känslomässigt.
  • AnooYoo
    Anonym (Avsaknad instinkt?) skrev 2014-06-15 22:33:55 följande:
    En normalt funtad mamma med normala instinkter och förmåga att älska kan dock aldrig förmå sig känna ngt annat än djup kärlek och tacksamhet över sitt barn.
    Är det din personliga åsikt eller vill du styrka att den gäller för alla på något vis?
  • Varg77
    Anonym (syster) skrev 2014-06-15 22:27:03 följande:
    Min egna syster har uttryckt sin skam över att ånga sina barn. Men när man talat med henne så inser man att det inte är barnen utan beslutet hon tog att skaffa barn under den perioden och med den mannen. Som ni kan lista ut så är hon ensam med två små barn, och hennes yrke går inte ihop med förskoletiderna, så konstant stressoch pusslande för att få allt att gå ihop. Men hon har sin familj som stödjer och avlastar. Men jag kan förstå att vissa ångrar beslutet att man skaffa barn, för det är tufft i perioder och desto värre om man står själv med allt. För mig finns det en sillnad att se sitt barn och känna, jag vill inte ha Dig vs. Jag ångrar att jag tog beslutet och skapa mig det här livet under dessa omstädigheter, alt jag hade velat avsatt mer tidför mig själv innan familjelivet etc.
    Precis. Under fel förhållanden så är det klart att det blir fel.. Eller inte klart men risken är större iaf.
  • Varg77
    AnooYoo skrev 2014-06-15 22:28:04 följande:

    Varför är det roligt? Jag kan ha ha åsikter om barn även om jag inte vill vara förälder.  Har du några åsikter om politik? Är du politiker? Tycker du något om musik du inte har skapat själv?


    Jag har rätt. Det finns de som ångrar sina barn. Hur gör din bild det osant?


    Ja men du skrev ju själv att du liksom njuter av att veta det. Det känns mest som om du verkligen inte heller vill ta in den andra bilden, att de flesta faktiskt INTE ångrar sina barn.
    Du sitter här för att få rätt i ditt beslut att inte skaffa, som om du tvekade någonstans ändå.. Som om det lättar lite varje gång någon skriver att de ångrar sitt barn.

    Hittills har det som sagt mest varit folk med någon slags problematik i bagaget. Oälskad av sin egen mamma, dum sambo osv.
  • Anonym (Ja)
    Anonym (Avsaknad instinkt?) skrev 2014-06-15 22:33:55 följande:
    Jag kan inte förstå hur man kan ångra sitt barn men förnekar inte att ni finns av uppenbarliga skäl. Ni saknar helt enkelt den grundläggande föräldrainstinkten precis som asexuella saknar det sexuella behovet. Fortplantning, mat och överlevnadsinstinkterna är grundläggande hos en normal människa men många människor fattas dessa grundläggande behov. Om det är en genetisk defekt el en konsekvens av dagens moderna samhälle som urholkat vissa människor instinkter vet jag inte men ni som inte känner ngn som helst drift att skaffa avkomma: gör det inte heller. Det finns nog en anledning att inte föra era gener vidare heller så följ den "instinkten" tack, för allas skull.

    En normalt funtad mamma med normala instinkter och förmåga att älska kan dock aldrig förmå sig känna ngt annat än djup kärlek och tacksamhet över sitt barn.
    Skål
  • Anonym (Ja)
    AnooYoo skrev 2014-06-15 22:35:17 följande:
    Är det din personliga åsikt eller vill du styrka att den gäller för alla på något vis?
    Du vet precis vad anonym (avsaknad instinkt menar). Dvs den gäller normala mammor med normala instinkter. Vilket är fullständigt rätt.
  • Varg77
    Anonym (Avsaknad instinkt?) skrev 2014-06-15 22:33:55 följande:
    Jag kan inte förstå hur man kan ångra sitt barn men förnekar inte att ni finns av uppenbarliga skäl. Ni saknar helt enkelt den grundläggande föräldrainstinkten precis som asexuella saknar det sexuella behovet. Fortplantning, mat och överlevnadsinstinkterna är grundläggande hos en normal människa men många människor fattas dessa grundläggande behov. Om det är en genetisk defekt el en konsekvens av dagens moderna samhälle som urholkat vissa människor instinkter vet jag inte men ni som inte känner ngn som helst drift att skaffa avkomma: gör det inte heller. Det finns nog en anledning att inte föra era gener vidare heller så följ den "instinkten" tack, för allas skull.

    En normalt funtad mamma med normala instinkter och förmåga att älska kan dock aldrig förmå sig känna ngt annat än djup kärlek och tacksamhet över sitt barn.
    Jag förstår att du kommer provocera många nu när du skriver normalt funtad osv :P Men jag måste ändå hålla med någonstans, även om folk nu tycker man är så himla trångsynt.

    Hos mig är det fan också som en instinkt, att jag skulle gå igenom alla sorters plågor för mitt barn, den enda jag skulle göra det för. Det är en kärlek som inte kan jämföras med någon annan kärlek, i´m sorry om det provocerar..
Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn