Vi finns, vi som ångrar barn

Att hjälpa eller ta hand om andra är verkligen inte meningen med mitt liv. Vilken diagnos tänker du att det beror på? Lumbago?

Hur kan det vara svårt att förstå det som skrivs i tråden? Flera har skrivit att de älskar sina barn, men att de ändå ångrar dem, alltså ångrar att de satt sig i den situationen - LIVET MED BARN! 

Det verkar gå miltals över huvudet på alla moraltanter som skriker högt här. Läs vad människor skriver istället. 

Hade jag aldrig träffat de hade jag inte saknat dem. Hur skulle jag sakna nåt jag aldrig fått?

Fast nu pratar jag ju inte om söndermoderniserade människor som är antigenus och emot allt vad kärnfamilj heter utan om oss kvinnor som värdesätter vårt moderskap och har en naturlig fallenhet för föräldraskap.
Okej om vi säger så här. Jag kan HÖRA på mitt barns skrik vad som är problemet, om det är pga hunger, rädsla, värme o.s.v. Alla kvinnor kan inte detta men många och jag har än så länge aldrig hört om en man som kan det utan för dom är skrik ett skrik, punkt. Och det är bullshit att det är pga invanda roller. Med vårt andra barn var min man hemmapappa under FÖRSTA halvåret och jag pumpade ut mjölk som han gav i flaska. Men en dag kom jag hem till en skrikande bebis och en desperat man som prövat allt, bytt blöja, matar, vyssjat o.s.v Jag gick bara rätt fram och drog av dregglisen som hade en skavande tvättlapp i nacken. Mannen bara "hur faaaan visste du det??" "Jag hörde att han skrek pga av att något IRRITERADE så kände först om han var svettig i nacken och kände lappen och misstänkte att det var den. Min man som alltså gått hemma med barnet och flaskmatat kunde alltså fortfarande inte barnet bättre än mig. Tror du mig inte så fråga runt bland pappor om dom hör skillnad på skrik och skrik. En proffsig mamma kan till och med uppfylla barnets behov innan det ens behöver det vilket betyder att spädbarnet aldrig ens skriker.

Men ni halvbra mammor tröstar er såklart med att det är en social konstruktion och en myt att mammor är bättre på småbarn än pappor så ni har något att skylla på ;)

Det slog mig att kanske är den största kärleken den man visar när det är som svårast.
Kanske är det dom  som ångrar sina barn och som ändå ger allt dom har för sina barn som visar den allra största kärlek?
Kärlek i medvind är enkelt, då är det lätt att älska.
Kärlek i motvind kräver mer.

Nämen lägg av, det finns inget som heter naturlig fallenhet, det finns kunskap och erfarenhet och sånt kan vem som helst skaffa sig.

Det handlar inte om kön, det handlar om vilja och möjlighet.

Det där köper jag faktiskt inte, bara för att man inte ångrar sina barn så betyder det inte att livet med dem är lätt faktiskt....själv har jag fyra barn med ADHD, Asperger och Tourettes, nej livet med dem är inte speciellt lätt och det finns massor av mot vind men jag ångrar mig inte ändå efter som jag faktiskt i allt det jobbiga finner stunder av total lycka som väger upp...men att det skulle göra att de som ångrar sina barn men ändå är kvar skulle älska sina barn mer det köper jag faktiskt inte

Stor suck!

Jag hävdar att de mammor som ångrar sin barn är det ngt fel på. Dem saknar den starkaste instinkten i naturen, modersinstinkten. Och ser du i naturen är ddt just MAMMOR som vårdar ungen medans pappan bara parar sig och drae vidare, så är der hos nästan alla djurarter.
Men det är klart, björnhanarna har nog bara inte fått chansen pga de sociala könsrollerna...

Ja många män är bra pappor, i många fall bättre än många mammor. Det förändrar inte det faktum att det inte är naturligt friskt för en mamma att ångra meningen med livet, sitt barn vilket är det tråden handlar om.

Stor suck!

Jag hävdar att de mammor som ångrar sin barn är det ngt fel på. Dem saknar den starkaste instinkten i naturen, modersinstinkten. Och ser du i naturen är ddt just MAMMOR som vårdar ungen medans pappan bara parar sig och drae vidare, så är der hos nästan alla djurarter.
Men det är klart, björnhanarna har nog bara inte fått chansen pga de sociala könsrollerna...

Ja många män är bra pappor, i många fall bättre än många mammor. Det förändrar inte det faktum att det inte är naturligt friskt för en mamma att ångra meningen med livet, sitt barn vilket är det tråden handlar om.