mina bonusbarn använder mitt hem som restaurang

Men TS, om det är så att flickorna är hos er VARJE dag på mammaveckorna, kan du inte då känna att något förmodligen inte står rätt till hos mamman, och att det finns en anledning till att de inte vill vara där? Det är faktiskt deras hem också. Jag förstår att du inte vill ha ansvaret över din mans barn, och det är helt okej, DET är ett snack du får ta upp med min man, dvs att han ser till att det finns mat i kylen/frysen att äta om de inte får mat hos mamman, och du ska inte behöva laga mat/diska osv åt dem. Men jag tycker synd om flickorna, deras mamma verkar inte vara mycket att hänga i julgranen. Men 11 och 13 år, de är ju gamla nog att vara ensamma hemma så pass att du inte måste ta hand om dem när de är hos er.

Det ända jag kunde säga är att så längre du o din man är inte gifta du kan inte ställa dina regler in. Bara gilla läget lr gå. Om du är då gift med han. Frågan är då vrf hade du gift med han om du visste han har barn o du vet att du tycker inte om barn, lr kanske inte tycker om hans barn. IAF så känns det för mig.är man själv mamma så skulle man kunna älska andras barn med. Älskar man personen verkligen då älskar man allt som är hans. Alltså älskar du honom för det han är o för allt han har då skulle det vara att du skulle älska hans barn oavsett vad. O barnet skulle älska dig om du skulle bara vara lite snällare o trevligare med de. Du skulle inte sitta här inne o säga massor om att det är orättvist. Därimot jag tycker han säger rätt till dig. Därimot skulle jag vara din man med 2 barn skulle jag säga gilla läget lr försvin. Du har ingen rätt ngt stans. O tro mig känner du dig olycklig nu då kommer du aldrig känna dig lycklig med han. Sök en man som inte har barn tidigare.

Ännu en anledning till hur glad jag är att inte ha en man med barn sedan innan.
Skulle aldrig inleda ett förhållande med någon som gör att jag ska ha ansvar för barn igen, aldrig.

TS. Du måste ju prata med pappan igen. Vill han ha barnen på heltid (som det i praktiken nästan är nu) så får han byta jobb så han är hemma och kan vara förälder. Du är inte deras förälder och folk här i tråden som anser det har kanske inte riktigt fattat det här med föräldraskap. Visst - du har flyttat ihop med din man och hans barn sedan tidigare - men HAN har valt att flytta ihop med dig - en person som INTE är förälder till hans barn.

Som sagt - mår barnen inte bra hos mamman så får han fundera på heltid. Byta jobb och sedan får mamman betala underhåll.

Angående öppna dörrar oavsett vems vecka det är - alla vill inte leva så, oavsett om man är förälder eller bonusförälder. Det bäddar för konflikter mellan föräldrarna - barnen kan lätt spela ut dem mot varandra med orden "om jag inte får det går jag till pappa/mamma istället". Istället för att ta konflikterna med föräldern lär sig barnen att fly fältet hem till den andre föräldern. Sedan har vi aspekten om att veta var barnen är. Ska de vara hos mamma så förväntar sig pappa att de är där. Mamman kanske tror att de är hos pappan men i själva verket gör de ngt de inte får. Sedan har vi läxorna - min bonus i lägre tonåren behöver påminnelser o stöttning i läxläsningen. Hon hade gladeligen skippat det om hon kunde komma undan och att kunna smita hem till TS som ju inte har några krav att se till att sådant sköts är ju ett bra sätt att slippa.

Många planerar in saker på de barnfria veckorna (som pappan i det här fallet som arbetar eftermiddagar), det måste man få lov till. TS, som INTE ÄR FÖRÄLDER, måste kunna planera SIN tid som hon vill.

Hon har inga barn. Punkt.

Jag menar inte att barnen inte är välkomna ALLS på den andra förälderns dagar men OM barnen skall komma över så får de respektera att det är på TS villkor. Det är hennes hem oxå och man blir inte livegen bara för att man råkar flytta ihop med en som har barn sedan tidigare. Barnen får meddela i förväg och kolla av om de kan komma. Passar det inte får de acceptera det. Sedan skall alla inblandade vuxna vara överens så att de inte spelas ut mot varandra.

Kan inte barnen respektera att det även är TS hem och att det faktiskt inte funkar att komma och gå som man vill om ingen förälder är hemma så får det kanske bli konsekvensen.

Då får du ju även se till att ta ditt föräldraansvar. Eller är det en ny förälder du söker i en ny partner? Klarar man inte av att vara förälder själv kanske man ska börja fundera över om man behöver en stödfamilj - eller ta in en barnvakt till hjälp om det är det man söker.

Vad pappan bör göra om barnen missköts av mamman är naturligtvis att ansöka om boendet och ta sitt ansvar som förälder. Det är dock inte synonymt med att låta TS väga upp mammans tillkortakommanden.

Spelar ingen roll om de är gifta eller inte, det är TS hem likafullt och oavsett om hon är gift eller sambo så har hon rätt till egna åsikter samt egen vilja. Man kan älska sina barn eller bonusbarn utan att tycka att man skall ha svängdörrar, om inte annat så av respekt mot den andra föräldern som antagligen planerat in tid med barnen på "sin" vecka. Men nej, man älskar inte automatiskt ett barn bara för att man älskar föräldern. Man älskar DEFINITIVT inte alla barn bara för att man själv är mamma...

Visst kan pappan säga gilla läget eller fösvinn (den allmänna uppfattningen verkar ju vara att det enbart är barnen sedan innan samt deras biologiska förälder som har några rättigheter. En bonusförälder får inte ställa krav eller ha åsikter på något som berör dem). Men då kan han inte heller fortsätta det liv han har nu. Att han kan arbeta eftermiddagar OCH låta barnen springa som de vill beror ENBART på att TS finns. Väljer han att leva utan TS får han även ändra sina arbetstider eller ställts dörrarna under mammans vecka..

Skulle naturligtvis vara tummen ner på den...