mina bonusbarn använder mitt hem som restaurang

Håller med dig.

Och det konstiga är att det är bara i sådana här diskussioner  som bonusmamman duger, annars ska de minsann hålla sig borta, de ska minsann inte tro att de är mammor till barnen.

De kanske inte ens hade lagat mat om inte barnen dykt upp och TS har inte hjärta nog att se barnen hungriga. Barnen äter uppenbarligen inte hos den som har ansvaret över barnen den veckan, utan knatar hem till pappan, som inte är hemma, där en kvinna, som inte är deras mamma, är tvungen att ge dom mat.

Det var vid ett tillfälle sambons barn skulle titta förbi sin mammas hem, när de var hos oss, och tänkte att ta lite och äta, hon var bortrest och kylskåpet var tomt, de var väldigt snopna och även sura, då vi förklarade för dom att när ni är hos oss, då planerar deras mamma matinköp och sådant utifrån att hon är ensam, och nu var hon dessutom bortrest, nej, då kan man inte räkna med att det finns mat åt dom hemma och ja, de skulle äta hos oss

Men jisses! Hon har ju helt tappat greppet. Jag förstår att barnen hellre tillbringar tid med en motvillig styvmorsa än med en mamma som inte orkar vara mamma. Hon måste få ordentlig hjälp innan ni börjar tvinga barnen att gå hem till henne.

Föreslå för din man att han bokar ett möte på Familjerätten så att han och mamman kan prata om barnens situation, och om hur det (inte) fungerar på hennes veckor.

Alternativet är ju förstås att ni försöker få hela boendet, förutsatt då förstås att din man är hemma och tar hand om sina barn och inte lämpar över ansvaret på dig.

Fy fan vad tragiskt! Stackars stackars barn. Inte välkomna hos mamman på "pappavecka" och inte välkomna hos pappan på "mammaveckan". Jag tycker ni ska vara särbos så barnen iaf har ETT hem där dom är välkomna alltid! För mig vore det drömmen om mina barn ville komma hem även fast det är "pappavecka" och om jag hade haft en sambo som ville ta deras nycklar för det hade han åkt ut fort som faan

Men vänta nu... Man skall väl inte behöva byta jobb och vara hemma jämt för att man har barn på 11 och 13 år? De är stora nog att vara hemma själv efter skolan (jag antar att de är för stora för fritids). De behöver väl ingen pappa som sitter hemma och inte tjänar några pengar? Eller vad för jobb tänkte du att han skulle byta till?

TS skriver att de mest ser på tv och äter... det är väl knappast så att hon måste leka med dem, spela spel, pussla eller bygga med lego...?
Självklart tycker jag att mamman skall betala underhåll för att barnen mest äter hos pappan men det är ju ett fall för tex familjerätten, tingsrätten eller hur det nu fungerar (där är jag inte insatt).

TS behöver ju inte alls laga mat åt dem. De är väl stora nog att ta frukt, yoghurt, macka eller steka lite korv, koka pasta, koka potatis, ris, mm...
När jag var 13 bodde jag själv med en kompis på en campingplats i 2 veckor och vi lagade all mat på trangiakök. Jag var dessutom själv hemma efter skolan och ibland var min 3 år yngre syster där också och då lagade jag mat åt oss bägge. Man är ingen liten bebis som 13-åring.

Det är faktiskt deras hem trots att det är mammavecka, och trots att deras pappa inte är hemma.
Eller får du bara vistas där när din sambo är hemma?

Tycker det är så synd om barn som inte kan få känna att de ingår i en riktig familj någonstans. Inte välkomna här och inte välkomna där. Det är inte rätt mot barnen! Mina barn är alltid välkomna i båda sina hem. De tillhör och är viktiga i två familjer. Att säga nej eller skicka iväg dem finns inte på kartan! Viktigast är att de meddelar vart de håller hus.
Undrar hur dessa blir som vuxna..... När de saknat sin grundtrygghet - att tillhöra en familj, när de är barn.

Dum liknelse då TS och hennes man delar på ett hem, och barnen, vare sig du vill se det så eller inte, har två hem.
Vilket inte innebär att det ena hemmet försvinner när man är hos den andre föräldern.

Däremot skapar växelvist boende en annan vardag än den man har när man har barnen på heltid eller lever i en kärnfamilj. Som sagt - när mina barn är hos sin pappa så förväntar inte jag mig att behöva ta ansvar för deras vardag. Det är inte mitt primära ansvar att ge dem mat och läsa läxor med dem. Och det är definitivt inte min mans ansvar. Det är pappans. 

I TS fall så låter det som två inkompetenta föräldrar som anser sig ha rätten att skyffla över sitt föräldraansvar på en tredje part. Och på de svar TS får här så är det uppenbart att det finns fler föräldrar som resonerar likadant.

Jag har inte tagit några nycklar av nån å tänker inte göra det heller,