Bf mars 2015

Plussade idag och har bf 23 mars 2015 så jag hänger på här:)

Nu har vi berättat för mina föräldrar och min bästa vän. Ikväll ska vi berätta för hans föräldrar. Min pappa fick tårar i ögonen så glad blev han!

Men när jag berättade för mamma att jag kände värk i magen så blev hon orolig. Är det nått jag också ska oroa mig för? Har bara antagit att det är normalt med lite värk!?

Är ju min första graviditet, så jag vågat inte svara på det faktiskt.

Hur gick det då förresten, om du nu varit dit än?

Lite värk i magen ska du inte oroa dig för, din livmoder växer ju och det kan kännas som mensliknande värk. Lycka till! Själv ska jag berätta för min familj ikväll 

Idag är jag illamående igen, fan också!

Frös och mixade ner en halv (liten) vattenmelon som jag drack, så nu känns blotta tanken på melon fullständigt vidrig. Misstag.

Måste hämta ut jyckens medicin, men i övrigt rör jag mig inte från soffan idag.

/fröken offerkofta

jag skulle önska att jag hade lite illamående som symptom! Känner absolut NOLL idag, inte ens ömma bröst.. detta gör att jag oroar mig jättemycket för att embryot dött!

Jodå, ringde 1177 som kopplade mig till Bollnäs som så, kom in om tre kvart, hus nio plan sex. Men när vi kom dit så insåg vi ganska snabbt några sex våningar inte finns, efter mycket letande fick vi hjälp och det visade sig att de bokat in oss o Hudiksvall men de bokade om oss till Gävle och lämnar nu den här metropolen med kosan ställd mot Edsbyn igen. Har fått missfall på tvilling nr två medan nr ett växer och verkar må bra. Har även tur att tvåan sitter lägre än ettan så det borde inte ställa till bekymmer enligt vad läkaren tror. Är mest tacksam att fortfarande ha liv i magen.

Jag förstår dig! Jag hade också oroat mig om jag inte kände något, fast å andra sidan oroar jag mig ändå. Tänker att det säkert tar flera veckor innan hormonerna lämnar kroppen, så fostret kan ju vara dött fast jag mår illa. Eller så mår jag illa just för att fostret är dött och min livmoder nu är helt inflammerad.

Helt hopplöst, försöker tänka att det inte är mycket jag kan göra åt saken, och får jag missfall beror det på att något är fel, och att det aldrig kan utvecklas till ett friskt barn.

Berättade för mina föräldrar idag - dom blev superglada! 

Jag däremot känner mig lite som en bluff, kanske för att jag själv knappt fattar att det är på riktigt. Men tre gravtest och en hel del symptom kan väl inte ljuga!.... eller? ;)

Ni med barn sedan tidigare - när började det synas, när fick ni mage? Längtar efter det, då blir det ju som verkligare :)

Någon annan som känner sig febrig?
Jag känner mig inte sjuk (möjligtvis trött) i övrigt men jag är såå varm, tempen ligger på typ 37.5-37.7