Jag förlorade alla mina barn

Jag vet inte om det är svårbegripligt på något sätt, men självskadebeteende innebär att man skadar sig själv. Det betyder inte att man skadar andra. Får hon hjälp mot det så att hon slutar finns det inget som hindrar henne från att ta väl hand om sina barn. Men tydligen är den bästa "hjälpen" att ta barnen ifrån henne. Det kan ju bara sluta med katastrof. Självskadebeteendet lär bara bli värre, liksom bulimin. Men det är ju bra för soc, för då kan de säga "Vad var det vi sade." Soc saknar nämligen påfallande ofta självinsikt när det gäller sitt eget beteende, ofta blir människor psykiskt sköra av att deras barn tas ifrån dem.

Att kräkas efter att ha ätit är inte skadligt för barnen så länge hon inte tvingar dem att se på när hon gör det, och/eller tvingar även dem att kräkas upp maten.Och inget hon sagt tyder på att hon gör något av det.Det kan man ju hoppas, men det är ett lotteri, det där. De kan mycket väl vara hos en familj där pappan är sugen på lite lammkött och mamman är svartsjuk för detta och slår dem. Ecftersom det görs så in i h-e många omhändertaganden är svårt att hitta bra familjehem.Nej då, jag vet att vi gör så. Men det görs ca 20 000 - 25 000 omhändertaganden per år. Menar du på fullt allv ar att majoriteten av dessa omhändertaganden sker för att den unge är dömd för ett grovt brott eller missbrukar? Då är du ute och cyklar.

Jo, Sverige har många omhändertagna under 15 år. Jag ska kolla med mina kontakter om jag kan få en ungefärlig siffra. Under tiden kan ju du, som är så tvärsäker på din sak, berätta hur många det är? "Inte alls så många" är ju vagt och framför allt en bekväm beskrivning...Jag tänkte också på det, men det är ju faktiskt inte det väsentliga här.Tycker man att det är det bör man kanske fundera över sina prioriteringar lite...Ja, varför inte? Det finns ju som sagt gott om tänkbara kandidater.Det ligger lite i sakens natur att det är svårt att få fram exakta siffror när det gäller LVU, men det är inte omöjligt. Jag ska göra ett försök, men det är ju den här personen som hävdar att det "inte alls är många" som ska bevisa det. "Inte alls många" är ju som sagt ett vagt och bekvämt uttryck. Och är det frågan om felaktiga placeringar, vilket det inte alls sällan är , är en en för mycket.

De LVU-utredningar som görs är ofta bristfälliga och inte sakliga, som soc och deras lojala fans alltid hävdar att de är.Det är de som har full tillit till soc som efterlyser tvångssteriliseringar. Om de skulle återinföras i Sverige, vilket de inte lär göra, får man väl göra som i alla socutredningar; dra lott helt enkelt. För det är ett jäkla lotteri, godtyckligt och helt avhängigt av vilken kommun man råkar bo i...Tyskland tar också med ensamkommande flyktingbarn i statistiken, enligt advokater jag talat med.

Jo då, i Sverige dräller det av 15-åringar som mördar och begår andra grova brott, eller hur...

De flesta omhändertaganden sker inte ens under LVU under SoL, "frivilliga insatser och placeringar". Men frivilligheten är snarare "frivilligt tvång" som en socsekreterare uttryckte det, för går man inte med på SoL-placering, eller försöker hämta sitt barn från en sådan, ansöker socialnämnden om LVU. Man kan göra det när föräldrar inte går med på frivilliga insatser (man får egentligen bara döma till LVU när det kan antas att vården inte kan ges på frivillig väg eller om föräldrarna inte går med på frivillig vård. Men soc har i många fall ljugit i förvaltningsrätten/länsrätten och sagt att de erbjudit insatser men att föräldrarna tackat nej. De hävdade rätt nyligen att ett föräldrapar inte var "trovärdiga" när de sade att de gick med på insatser i hemmet. De hade inga bevis alls för detta, men det räckte tydligen i rätten...). Så "frivilligheten" är inte alls särskilt frivillig.Tror ni att det är helt oförskyllt som Sverige fått kritik för sina omhändertaganden i EU-domstol vid flera tillfällen? Då saknas det ett stort mått av den där självinsikten, som alla föräldrar saknar enligt soc och er.

Jag vet inte om det är svårbegripligt på något sätt, men självskadebeteende innebär att man skadar sig själv. Det betyder inte att man skadar andra. Får hon hjälp mot det så att hon slutar finns det inget som hindrar henne från att ta väl hand om sina barn. Men tydligen är den bästa "hjälpen" att ta barnen ifrån henne. Det kan ju bara sluta med katastrof. Självskadebeteendet lär bara bli värre, liksom bulimin. Men det är ju bra för soc, för då kan de säga "Vad var det vi sade." Soc saknar nämligen påfallande ofta självinsikt när det gäller sitt eget beteende, ofta blir människor psykiskt sköra av att deras barn tas ifrån dem.

Att kräkas efter att ha ätit är inte skadligt för barnen så länge hon inte tvingar dem att se på när hon gör det, och/eller tvingar även dem att kräkas upp maten.Och inget hon sagt tyder på att hon gör något av det.Det kan man ju hoppas, men det är ett lotteri, det där. De kan mycket väl vara hos en familj där pappan är sugen på lite lammkött och mamman är svartsjuk för detta och slår dem. Ecftersom det görs så in i h-e många omhändertaganden är svårt att hitta bra familjehem.Nej då, jag vet att vi gör så. Men det görs ca 20 000 - 25 000 omhändertaganden per år. Menar du på fullt allv ar att majoriteten av dessa omhändertaganden sker för att den unge är dömd för ett grovt brott eller missbrukar? Då är du ute och cyklar.


Jo, Sverige har många omhändertagna under 15 år. Jag ska kolla med mina kontakter om jag kan få en ungefärlig siffra. Under tiden kan ju du, som är så tvärsäker på din sak, berätta hur många det är? "Inte alls så många" är ju vagt och framför allt en bekväm beskrivning...Jag tänkte också på det, men det är ju faktiskt inte det väsentliga här.Tycker man att det är det bör man kanske fundera över sina prioriteringar lite...Ja, varför inte? Det finns ju som sagt gott om tänkbara kandidater.Det ligger lite i sakens natur att det är svårt att få fram exakta siffror när det gäller LVU, men det är inte omöjligt. Jag ska göra ett försök, men det är ju den här personen som hävdar att det "inte alls är många" som ska bevisa det. "Inte alls många" är ju som sagt ett vagt och bekvämt uttryck. Och är det frågan om felaktiga placeringar, vilket det inte alls sällan är , är en en för mycket.

De LVU-utredningar som görs är ofta bristfälliga och inte sakliga, som soc och deras lojala fans alltid hävdar att de är.Det är de som har full tillit till soc som efterlyser tvångssteriliseringar. Om de skulle återinföras i Sverige, vilket de inte lär göra, får man väl göra som i alla socutredningar; dra lott helt enkelt. För det är ett jäkla lotteri, godtyckligt och helt avhängigt av vilken kommun man råkar bo i...
Tyskland tar också med ensamkommande flyktingbarn i statistiken, enligt advokater jag talat med.

Jo då, i Sverige dräller det av 15-åringar som mördar och begår andra grova brott, eller hur...

De flesta omhändertaganden sker inte ens under LVU under SoL, "frivilliga insatser och placeringar". Men frivilligheten är snarare "frivilligt tvång" som en socsekreterare uttryckte det, för går man inte med på SoL-placering, eller försöker hämta sitt barn från en sådan, ansöker socialnämnden om LVU. Man kan göra det när föräldrar inte går med på frivilliga insatser (man får egentligen bara döma till LVU när det kan antas att vården inte kan ges på frivillig väg eller om föräldrarna inte går med på frivillig vård. Men soc har i många fall ljugit i förvaltningsrätten/länsrätten och sagt att de erbjudit insatser men att föräldrarna tackat nej. De hävdade rätt nyligen att ett föräldrapar inte var "trovärdiga" när de sade att de gick med på insatser i hemmet. De hade inga bevis alls för detta, men det räckte tydligen i rätten...). Så "frivilligheten" är inte alls särskilt frivillig.

Tror ni att det är helt oförskyllt som Sverige fått kritik för sina omhändertaganden i EU-domstol vid flera tillfällen? Då saknas det ett stort mått av den där självinsikten, som alla föräldrar saknar enligt soc och er.

Jag vet inte om det är svårbegripligt på något sätt, men självskadebeteende innebär att man skadar sig själv. Det betyder inte att man skadar andra. Får hon hjälp mot det så att hon slutar finns det inget som hindrar henne från att ta väl hand om sina barn. Men tydligen är den bästa "hjälpen" att ta barnen ifrån henne. Det kan ju bara sluta med katastrof. Självskadebeteendet lär bara bli värre, liksom bulimin. Men det är ju bra för soc, för då kan de säga "Vad var det vi sade." Soc saknar nämligen påfallande ofta självinsikt när det gäller sitt eget beteende, ofta blir människor psykiskt sköra av att deras barn tas ifrån dem.

Att kräkas efter att ha ätit är inte skadligt för barnen så länge hon inte tvingar dem att se på när hon gör det, och/eller tvingar även dem att kräkas upp maten.Och inget hon sagt tyder på att hon gör något av det.

Det kan man ju hoppas, men det är ett lotteri, det där. De kan mycket väl vara hos en familj där pappan är sugen på lite lammkött och mamman är svartsjuk för detta och slår dem. Ecftersom det görs så in i h-e många omhändertaganden är svårt att hitta bra familjehem.

Nej då, jag vet att vi gör så. Men det görs ca 20 000 - 25 000 omhändertaganden per år. Menar du på fullt allv ar att majoriteten av dessa omhändertaganden sker för att den unge är dömd för ett grovt brott eller missbrukar? Då är du ute och cyklar.


Jo, Sverige har många omhändertagna under 15 år. Jag ska kolla med mina kontakter om jag kan få en ungefärlig siffra. Under tiden kan ju du, som är så tvärsäker på din sak, berätta hur många det är? "Inte alls så många" är ju vagt och framför allt en bekväm beskrivning...

Jag tänkte också på det, men det är ju faktiskt inte det väsentliga här.Tycker man att det är det bör man kanske fundera över sina prioriteringar lite...

Ja, varför inte? Det finns ju som sagt gott om tänkbara kandidater.

Det ligger lite i sakens natur att det är svårt att få fram exakta siffror när det gäller LVU, men det är inte omöjligt. Jag ska göra ett försök, men det är ju den här personen som hävdar att det "inte alls är många" som ska bevisa det. "Inte alls många" är ju som sagt ett vagt och bekvämt uttryck. Och är det frågan om felaktiga placeringar, vilket det inte alls sällan är , är en en för mycket.

De LVU-utredningar som görs är ofta bristfälliga och inte sakliga, som soc och deras lojala fans alltid hävdar att de är.

Det är de som har full tillit till soc som efterlyser tvångssteriliseringar. Om de skulle återinföras i Sverige, vilket de inte lär göra, får man väl göra som i alla socutredningar; dra lott helt enkelt. För det är ett jäkla lotteri, godtyckligt och helt avhängigt av vilken kommun man råkar bo i...


Tyskland tar också med ensamkommande flyktingbarn i statistiken, enligt advokater jag talat med.

Jo då, i Sverige dräller det av 15-åringar som mördar och begår andra grova brott, eller hur...

De flesta omhändertaganden sker inte ens under LVU under SoL, "frivilliga insatser och placeringar". Men frivilligheten är snarare "frivilligt tvång" som en socsekreterare uttryckte det, för går man inte med på SoL-placering, eller försöker hämta sitt barn från en sådan, ansöker socialnämnden om LVU. Man kan göra det när föräldrar inte går med på frivilliga insatser (man får egentligen bara döma till LVU när det kan antas att vården inte kan ges på frivillig väg eller om föräldrarna inte går med på frivillig vård. Men soc har i många fall ljugit i förvaltningsrätten/länsrätten och sagt att de erbjudit insatser men att föräldrarna tackat nej. De hävdade rätt nyligen att ett föräldrapar inte var "trovärdiga" när de sade att de gick med på insatser i hemmet. De hade inga bevis alls för detta, men det räckte tydligen i rätten...). Så "frivilligheten" är inte alls särskilt frivillig.

Tror ni att det är helt oförskyllt som Sverige fått kritik för sina omhändertaganden i EU-domstol vid flera tillfällen? Då saknas det ett stort mått av den där självinsikten, som alla föräldrar saknar enligt soc och er.

Du missar att vi i Sverige räknar även alla de unga människor som är dömda för grova brott som exempelvis mord, är tvångsomhändertagna pga missbruk, kriminalitet som omhändertagna barn i andra länder hamnar de som begått brott i ungdomsfängelse.
Sverige har inte alls så många omhändertagna barn som är under 15 år.

Barn i de andra länderna som exempelvis Tyskland som begått brott finns inte med i statistik för vård enligt socialtjänstlagen de finns inom kriminalvården, i England hamnar 9-åringar i barnfängelse när de begått grova brott och fortsätter avtjäna brotten i vuxenfängelse när de blir äldre, i Sverige hamnar de som begått samma brott under LVU.

I Sverige hamnar alla ensamkommande flyktingar under samhällsvård så alla dessa finns med i statistiken över omhändertagna barn.

För barnen i åldern 13?17 år har andelen som påbörjat heldygnsinsats
kraftigt ökat de senaste åren, främst då bland pojkarna. Ökningen utgörs
5till största delen av pojkar med annan vårdnadshavare än förälder eller
förordnad vårdnadshavare. En tänkbar förklaring till ökningen är därför
att den utgörs av ensamkommande flyktingbarn.

Av de tre SoL-insatserna som redovisas var behovsprövat personligt stöd
den öppenvårdsinsats som flest barn och unga berördes av år 2012. Cirka
25 500 barn och unga fick den insatsen någon gång under året. Ungefär
19 200 barn och unga hade kontaktperson/-familj och cirka 10 200 fick
någon gång under år 2012 insatsen strukturerat öppenvårdsprogram.

Det är ungefär 3000 insatser som startas per år för barn i åldern 0-12 år, ca 8000 i den åldersgruppen får någon insats per år.

Socialtjänstens statistik använder sig av begreppet barn för åldern 0-20 år. 

Ålder

Omkostnadsersättning

Förhöjd omkostnadsersättning

  0 ? 12 år

3 885 kr

5 550 kr

13 - 19 år

4 440 kr

6 290 kr

Arvodesersättning

Ålder

Arvode

Exempel på förhöjt arvode

  0 ? 12 år

5 471 kr

8 728 kr

10 370 kr

12 276 kr

13 ? 19 år

7 097 kr

8 728 kr

10 370 kr

12 276 kr

 Observera att ersättningen är per månad och att man betalar skatt på arvodet.

Och det var inte bara det jag skrev om. Ingen av er hade visst något snärtigt att säga om hur barn och ungdomar som blir omhändertagna växer upp, vad de kan utsättas för i familjehemmen och hur de mår som vuxna?


SoL -  frivilliga, jag menar "frivilliga"  insatser. LVU då?

Du glömmer underhåll (vårdnadshavarna ska efter förmåga betala underhåll till familjehemmet), ersättning för diverse skador på hus (placerade barn röjer tydligen som vildar och förstör hus och hem för familjerna, om man ska tro lögnhalsarna och girigbukarna på familjehemmet.se).

Man är noga med att förvissa sig om att alla förstår varför det är skäligt att man får så skyhöga ersättningar, tydligen behöver familjehemmen själva rättfärdiga sig:
Att öppna sitt hem för ett barn, ungdom eller vuxen handlar inte om pengar, utan om att man hjälper någon som behöver en trygg och stabil tillvaro. Men man ska ändå ha en skälig ersättning för det arbete som man gör. Det kan vara bra att påminna sig om att ett familjehems- och jourhemsuppdrag är ett heltidsjobb och att man inte har något försörjningsansvar för den placerade.  www.familjehemmet.se/ersattning_jourhem.php

Din tabell är ganska svåröverskådlig, det här blir lättare:
1. Ersättningar vid familjehemsvård av barn och ungdom enligt SoL, LVU och LSS

Omkostnadsersättning

Ålder

Omkostnadsersättning

Förhöjd omkostnadsersättning

  0 12 år

3 885 kr

5 550 kr

13 - 19 år

4 440 kr

6 290 kr

 

Arvodesersättning

Ålder

Arvode

Exempel på förhöjt arvode

  0 12 år

5 471 kr

8 728 kr

10 370 kr

12 276 kr

13 19 år

7 097 kr

8 728 kr

10 370 kr

12 276 kr

Får man ut förhöjt arvode och förhöjd omkostnadsersättning, vilket de flesta familjehem ser till att få, får de ut 17 826:-/månad om barnet är mellan 0-12 år. För ett barn! Tar man två barn blir det 35 652:-, tre ger 53 478:-

Är barnet mellan 13-19 år blir det 18 566:- för ett barn. Två barn: 37 132:-, tre barn: 55 698:-. Hyfsad månadslön. Du tror inte att det finns de som tycker det är en nätt liten summa även om de måste skatta för det? Det är betydligt bättre än soc. Ge barnen så billig mat som möjligt och köp bara second handkläder och -saker så tjänar du en del på det. Kanske kan du äntligen renovera villan eller varför inte bygga en pool? Det förtjänar man väl, när man är en så god människa.

Detta är dessutom rekommenderade ersättningar. Som sagt, jobbar för man en organisation finns ofta bra avtal som genererar betydligt mer. Men visst, ingen tar ju familjehemsplaceringar för att tjäna något på det...

Att ta emot förälder+barn ger en slant också:

2. Familjehemsersättning vid förälder/barnplacering enligt SoL, LVU och LSS

Omkostnadsersättning
Beräkning av rekommenderad omkostnadsersättning är per förälder.

Omkostnadsersättning

Förhöjd omkostnadsersättning

4 440 kr

6 290 kr

Arvodesersättning
Beräkning av rekommenderad arvodesersättning per förälder.

Arvode

Exempel på förhöjt arvode

8 728 kr

10 370 kr

12 276 kr

Vid förälder-/barnplaceringar utgår arvode och omkostnadsersättning även för barnet.

 
3. Familjehemsersättning vid placering av vuxen enligt SoL

Omkostnadsersättning

Omkostnadsersättning

Förhöjd omkostnadsersättning

4 440 kr

6 290 kr

Arvodesersättning

Arvode

Exempel på förhöjt arvode

8 728 kr

10 370 kr

12 276 kr

Att vara jourhem kan vara lönsamt!
4. Ersättning till kontrakterade jourhem enligt SoL och LVU

Omkostnadsersättning

Fast omkostnadsersättning (1)

Rörlig omkostnads ersättning (2)

1-2 platser

3-4 platser

Enl rekommendationer för omkostnads-
ersättningar för familjehem

925 kr

1 850 kr

(1.) Då inga barn finns placerade
(2.) Då barn finns placerade 

Arvodesersättning

1 plats

2 platser

3-4 platser

12 276 kr

17 719 kr

24 537 kr

Alla siffror hämtade från: www.familjehemmet.se/ersattning_familjehem.ph...#Ersattning_barn_unga

Så även om du skulle misstro mig kan du kanske tro på vad familjehemmet.se, som ju representerar familjehem, säger.

Nej du, kom inte och påstå att det inte finns folk som är familjehem för att de tjänar pengar på det. Någon kanske hellre vill vara hemma än att jobba, skaffa två, tre familjehemsplaceringar så kan man unna sig det.

Man undrar ju hur det kommer sig att barn kostar så mycket mer plötsligt för att de placeras i familjehem, barnbidraget vore väl tillräcklig ersättning. Det är det ju för alla andra. Då skulle man sanera hela branschen. De flesta familjehem vill ju göra gällande att de tar emot barn av sitt hjärtas godhet och för att man vill hjälpa dem, kanske skulle man bevisa det?