Orkar inte skriva så jag kopierade detta från min blogg:
Det har gått bra idag, vi var på plats redan halv åtta och installerade oss på rummet. Det var totalt sju äggplock idag så vi fick dela rum med två andra par (skynken mellan sängarna). Det var första gången för oss och ett annat par i rummet. En halvtimme/fyrtio minuter innan vi skulle in på operation skulle vi få ta Alvedon och en lugnande cocktail.. Tiden gick men ingen sköterska var synlig. Eftersom jag och min man var först på plats i vårt rum så tog vi för givet att vi skulle få gå till plocket först. Så blev det inte. Det andra paret som det var första gången för fick gå in först men sköterskorna hade glömt att säga till henne att hon skulle ta sitt lugnande i tid så hon fick ta det och på en gång gå in till op. Då blev ju jag skapligt nervös att jag också skulle bli bortglömd för jag ville verkligen ta min medicin i tid, så det hann verka på rummet. Sedan blev det dags för det andra paret..
Tiden gick och jag började bli nervös, klockan var ungefär 10 när det blev vår tur, fattar inte vad vi skulle dit till 08 att göra!
Vi hade planerat att min man skulle ta med mobilen och fotografera lite inne i operationssalen men det blev inte så eftersom han var tvungen att lägga all fokus på mig.
Jag kände mig skapligt lugn när vi kom in i salen, likaså när jag fick hoppa upp i gynstolen. Då fick jag en varm påse över äggstockarna, det var skönt. Jag började grina när det var dags för bedövningen för då var jag riktigt rädd, min man och sköterskorna var supergulliga och tröstade mig och vips så var bedövningssputorna injicerade, jag kände inte ett smack av dom.
När jag kom på morgonen fick jag berättat för mig att dom inte punkterar en äggblåsa efter varandra utan dom suger upp i princip alla på samma äggstock samtidigt! Vilken lättnad det var att höra det!
Det var nu det jobbigt började, fy fan vad ont det gjorde och jag skrek och halvgrät flera gånger. Jag fick massor med smärtlindring via kanylen i armvecket och efter ett tag blev det bättre även fast jag hela tiden kände av det. Jag kan inte förklara smärtan på något annat sätt än att det kändes som om jag fick flera jättestarka elektriska stötar samtidigt som det kändes att dom försökte slita ut äggstockarna via slidan.
Jag hade inte väntat mig den här smärtan.
När vi väl kom tillbaka till rummet var jag groggy och mådde lite illa. Vilade ungefär tjugo minuter sedan åkte vi hem.
Vi fick inte reda på exakt hur många ägg dom fick ut, det vi fick reda på var 9 stycken men då hade dom ett/flera rör kvar att räkna igenom. Får reda på det på fredag samt hur många som blivit befruktade.
Innan vi gick in i operationssalen så fick vi komma in i labbet och kolla på min mans spermier i mikroskop, det var riktigt kul att se. Helvete vad snabba dom var :)
Nu molvärker det rejält i nedre delen av magen och jag blöder ganska mycket :(
