BF Juni 2015

Alltså jag bröt ihop totalt imorse och grät och grät och grät! :(

Har ju haft ryggsmärtor sedan onsdag och det har inte blivit bättre. Kan inte sitta, ligga, stå eller gå utan fruktansvärda smärtor och sova går inte alls, sover korta stunder sen vaknar jag av smärtorna.

Ringde ju bm igår som sa att jag skulle ringa om jag behövde mer smärtlindring.

Så jag ringde idag, fick prata med en kvinna som inte kan ha haft alla hästar i hagen, hon sa att jag kunde få träffa en läkare 29 okt. Annars skulle jag ringa min hälsocentral.

Ringde HC, de tyckte att jag skulle ringa barnmorskan. Så jag förklarade läget, då skulle jag få telefontid med sjukgymnasten som sa exakt samma som sist (sitt med svankstöd osv osv) så jag sa att detta är ohållbart, jag kan inte ta hand om mitt barn, kan knappt klä mig själv och som sagt, kan inte sova!!

Hon skulle konsultera en läkare annars måste jag ju åka på akuten för detta går inte :'(

Förlåt för långt inlägg, är bara så sjukt besviken och ledsen :(

Hej tjejer!

Hoppar också med här! Jeanette är namnet, 25 år och är g

ravid med första barnet och bf den 7/6 vilket gör att jag är i v. 7 (6+4). Känns så himla overkligt och jag kan tvivla på mig själv ibland! Såg jag verkligen två streck på testet?! Inga jätte tydliga tecken på graviditet förutom ömma bröst!

Jag och min sambo har börjat fundera på att redan nu berätta för närmaste familjen (jobbigt/svårt att vänta till v 12) hur tänker ni kring det?

Jag har en konstig fråga... Inatt kände jag hur det liksom stack till i underlivet, jag vaknade liksom till av det och trodde nästan att jag har påväg att kissa på mig, så jag gick på toaletten och kissade... Jag var och simmade igår och jg vet av gamla erfarenheter att man har lätt att få urinvägsinfektion efterb badhus besök (iallafall fall jag) vad tror ni? Har ni känt detta?

Jag känner samma sak då detta är en ivf-graviditet och vi har kämpat länge... Just nu känns det som att jag väntar missfall och inte barn, hemskt men sant :(

Oj, oj. Jag kände hur illamåendet kom lite smått när jag funderade på min lunchlåda. När jag sen skulle äta så vattnades det i munnen (the bad kind, som när man är nära på att spy), men jag tänkte att äh, ska jag spy så är det ju bra om det finns något att spy. Blir det uppenbart för alla i fikarummet att jag springer iväg och spyr så får jag väl avslöja mig så de inte tror att jag dragit magsjuka till sjukhuset.

Med den planen blev jag lugn och när jag väl fått i mig maten försvann illamåendet.

Ni gör det bra ni som spyr mest hela tiden, det måste vara hemskt när man har jobb att sköta. Jag är i vecka 6 nu och har hört några säga att illamåendet kom i vecka 7 för dem. Peppar, peppar.

Idag fick jag äntligen tag i kvinnokliniken och kunde boka in en tid för vårt KUB. Är det fler som väljer att göra det?

I vårt län är det något som dom erbjuder alla, vet att vissa ställen gör de först till de över 35.

Ska bli mysigt att tjuvkika på pyret i magen då. Men känns så långt till 28/11 och speciellt eftersom jag inte direkt känner mig gravid alls. Är bara trött (men får sova dåligt på nätterna pga sonen) annars mår ja som vanligt.