Bio skrev 2015-01-12 21:23:09 följande:
Kallar du det där plötsligt?
Jag fick ta ett extra tillväxt-ul i v.31+1 eftersom sf-måttet planat lite. Ingen stor grej alltså och jag hade inga förväntningar. Därifrån blev jag skickad direkt till sjukhuset för att kolla ctg eftersom blodflödet var dåligt. Där blev jag inlagd. Jag fick beskedet att jag knappast skulle gå till full tid, men de kunde inte säga om det handlade om dagar, veckor eller månader. Tillväxt-ul togs ungefär varannan dag och varje gång blev det lite sämre. Sex dagar efter att jag lagts in (v.32+0) fick jag beskedet att han behövde komma ut samma dag, MEN på ett annat sjukhus eftersom de hade fullt på neo. Ambulansen var redan på väg för att flytta mig. ca 4 timmar senare var han född med KS!
Det var lite stressande just då och jag kan vara lite grinig på läkaren som inte kunde ge mig beskedet om snitt och flytt några timmar tidigare. Men på det stora hela gick allt bra. :) Vi hade inte skaffat en enda bebispryl när jag blev inlagd (rättelse: en enda pryl hade vi köpt, ett mjukisdjur) men allt löste sig ändå delvis tack vare snälla vänner och släktingar som kom med kläder och annat. Och när man ligger på neo behöver man ju ingenting.
Jag vill inte förringa din upplevelse på nåt sätt Zora, tro inte det. Bara en anekdot om hur fort det kan gå!
Ja det var ju snabbt kan man säga. Finns ju såklart de som haft det ännu värre också, och det är ju sånt jag är rädd för ska inträffa. Var tillräckligt hastigt för min del det som hände.
Var så himla inställd på att allt var som det skulle och att jag skulle föda normalt. Syntes inget på tillväxtkurvan heller, utan tillväxthämningen upptäcktes när vi var inne på vändningsförsök pga sätesläget. Hade hon inte legat i säte hade det troligen inte upptäckts.