jag anmälde min sambo för narkotika brott.

Aldrig kul att växa upp i ett missbrukarhem där den ena föräldern alltid grälar på missbrukaren. Då är det sorgligt nog bättre med en ensamstående förälder.

TS har vunnit första striden, men det är såklart inte över för det. Det är en lång väg tillbaka bort från missbruket.

Vilket missbruk?

Vilket missbruk?

Nu har jag inte lusläst tråden men det framstår att mannen har bra yrke med gedigen utbildning bakom, uppenbarligen gott om pengar om hus köpes, det tyder inte på missbruk snarare motsatsen.

Du har däremot rätt att man ska inte bråka om petitesser och skapa oreda där nån behov av det inte finns, man ska heller verkligen inte vara ensamstående om val finns, barn har all rätt till stabilt hem med bägge föräldrar närvarande.
Tar man beslut att bli ensamstående bara för att så är man ute och seglar en smula.

Ts må hända kan anse sig själv ha "vunnit" nått men ik grunden så gjorde hon en av dom värsta sveken man kan mot sin närmsta, det är inget som glöms i fösta hand även om alla dom rätta orden sägs.

När den diagnosen fortfarande existerade så fanns det kriterier.

Att bli ditsatt av sin omgivning räknas inte, i kriterier ingick det återkommande problem med rättvisan, svin till sambo var inte inte.

Vilket missbruk?

Med tanke på att svensk vård använder sig av DSM så kan det vara lite svårt att peka på nått strikt svensk när diagnosen kom från usa.

Nu i DSM V finns inte ens missbruk som diagnos, en anledning till borttagande var att folk använde diagnosen som slagord, nått du gör här själv.

Sveket som hände här kan inte beskrivas me m¨ånga andra ord men du kan försöka.

Ser inte riktigt hur man "hjälper" genom att ge brottsregister, skada partner och sig själv ekonomisk, riskera hans jobb, skapa problem med körkort, det är inte att hjälpa, det är att stjälpa allt vad man kan.

Med såna vänner behöver man i princip inga fiender, tyvärr så finns det vissa som anser att skada är bra förebyggande åtgärd...