resa utan barn, egoistiskt?

Taskigt läge. Ska genast ringa hans ex och säga åt henne att nästa gång dom reser med hans tidigare vuxna barn, så måste våra få följa med. Annars är det ju orättvist!!
Även om det inte räknas numera sen dom blivit vuxna, så får hon kompensera för tidigare resor dom gjort.

Självklart kan man resa hur som helst. Bara med äldre barn, bara med yngre barn, bara med ett eller ett par mixade barn, eller bara vuxna.
Gäller det en kärnfamilj så gör man likadant.

Det är väl inget underligt. Tom de tidigare barnen tipsade om vad dom gillade i samma ålder och vad dom tyckte/tycker vi ska göra med de gemensamma.

I varenda tråd om styvfamiljer så är du och maler på. Att du orkar.

Jag och mannen kommer absolut att resa utan barn. Nu pratar vi ju inte om 3 månader, men weekends och även någon vecka då dom får vara hos mormor.

Jag tänker även resa med mina barn en och en. Min man likaså. Det viktiga är att det blir rättvist för barnen. Men det är inte alltid alla åker.
Så har vi tänkt det, sedan får vi se hur det blir.

Det där går ju inte att svara generellt på. Beror ju på hur gamla de är, hur mammiga de är, var de ska vara under tiden, hur ofta man gör detta kontra hur ofta barnen får följa med, etc. etc. etc.. Själv tog jag några gånger med mig bara ett barn (har två) och lät det andra stanna hemma med far. Dessa på-tu-man-hand-resor har lämnat väldigt fina minnen! Något som endast min dotter och jag delar, respektive endast min son och jag delar. Däremot åkte vi - exmannen och jag - aldrig iväg tillsammans utan barn, utan i så fall var det vi alla fyra.

Stäng datorn då, det finns en knapp som heter "off".

Det är ego att resa, både med och utan barn. Men varför skyller man inte få vara litet ego ibland? Tycker dock att man ska tänka på hur barnen tar det, tror generellt att barnen inte bör vara allt för små, och att man ska satsa på långweekend snarare än en hel vecka eller längre...

Vår tjej är 11 år o har varit utomlands 10-11 ggr (allt från London, Thailand, Spanien, Paris, Bulgarien mm) . Först gången som ett-åring, sedan tog det tills hon var fyra före vi började resa mera. Hon ääälskar att resa och - märk väl - har lärt sig enormt mycket under sina resor om landet vi besökt som haft nytta av i skolan (gjort ex arbete ang judarna efter Berlinbesöket) vilket var SUPERBRA. Själv anser jag att det lär dom så mycket samt att dom verkligen får vara me föräldrarna på 100% fritid utan måsten och det berikar enormt o ger alla mycket. Har inte åkt nånstans utan henne ännu o ingen av oss känner heller behov av det utan hon ska helt enkelt alltid med då vi reser.

Nä, varför är det egoistiskt?