resa utan barn, egoistiskt?

Är det vanligt då? Har jag aldrig stött på IRL, bara i trådar här på FL där folk förfasat sig över ego-föräldrar. 

Nej absolut inte att jag mår dåligt, frågan var mer öppen!

Om man inte tar med sig barnen bara för att dom ändå inte minns så behöver det inte vara så. Jag har flera minnen från när jag är 6 månader och framåt. Från två år minns jag väldigt mycket. Man hade ju inte lidit av att bli lämnad hemma (hos någon man trivs hos) men även som liten kan man ju dels skapa medvetna minnen som sitter kvar tills man är vuxen och dels formas man ju som person även om man inte minns allt.

Däremot tycker jag att det finns flera typer av resor och alla passar kanske inte med barn.En vanlig solsemester med lite lagom shopping och slappande bör ju inte vara så mycket hinder, men jag skulle nog lämna barnen hemma om jag ville iväg och tex vandra eller något som barnen varken skulle uppskatta eller klara av (utan att behöva göra resan mer barnvänlig än jag vill)

Va bra :) åk på semester och njut. koppla bort allt och ladda batterierna.

Jag drog exempel för att visa att barnen inte alltid måste följa med, en viss tid är vuxentid men att jag inte tycker att det är schysst att låta barnen stanna hemma varje gång. Sen tror jag inte heller det är ett dugg  ovanligt att man låter sina barn stanna hemma många gånger.

Mina barns pappa med fru åker på flera resor per år, dels några gånger inom Europa och dels ett par gånger utanför Europa. All deras semester och inarbetad tid går till resor. Barnen har fått följa med på långhelger två gånger, en gång till Tyskland och en gång till Polen. Barnen försöker låta som att de inte bryr sig men bitterheten lyser igenom. Så visst det föräldrar som i stort sett aldrig tar med sig barnen.

Med mig har de följt med på alla resor utom en (en likadan långhelg till Tyskland som de varit på med pappa, fast några år senare).

Fast nu svarade jag inte på TS inlägg (det gjorde jag tidigare, och svarade att det är ok att åka på semester själv) utan på ditt:

 Jag skulle snarare kunna påstå att det är ego ATT ta med sig barnen på semester.

Det är detta jag svarade på. Och du har fortfarande inte svarat hur du tänker. Hur är det ego att vara på semester med sina barn?

Sedan vet du väl inte var farmors lantställe finns?

Samma här, mina föräldrar gick skilda vägar när jag var 8 år, har sen dess följt med min mamma på de flesta semestrar, i början var det bara hon och jag men sen träffade hon en man. Nu för tiden har jag fått stanna hemma de flesta gångerna men det har varit för att jag inte kunnat/velat komma ifrån skolan och för att någon måste ta hand om djuren :) Min pappa har jag däremot aldrig åkt på semester med sen skilsmässan. Han har dock utan problem kunnat bjuda med brudar han dejtat, men mig har han inte frågat en gång. Det är rent av bara taskigt. När mamma påpekat detta har jag också sagt att "det gör inget, jag har ju redan åkt med dig"men visst f*n blir man ledsen.

Nej ,det går alldeles utmärkt, lämna barnet hos någon dom trivs hos.
Ring minst en gång om dagen (inte ens säkert att barnet har tid att prata med dig, hen har trevlig på sitt håll), njut.
Pussa massa på barnet när du kommer hem (inte säkert barnet har tid att att pussa massa på dig ,då barnet har mycket att berätta för dig om vad hen själv gjort under veckan).
Ha det trevligt!

Så tragiskt.  Inget jag upplevt i min närhet.