Jag är en reko man och far. Men nu är jag värd att älska med nån annan.

Jag anser att det enda schyssta du kan göra mot din fru är att säga någonting i stil med: "Om inte du vill förändra vårt sexliv så måste jag få ligga med andra eller så vill jag lämna dig (om det är det du vill hellre än att fortsätta ha det som ni har det)". Det är aldeig okej att bedra någon som du älskar oavsett anledning.

Kanske det, men min fråga var mer riktad åt hur han tänker när han menar att han är värd att göra en sån här sak mot andra människor. Människor som dessutom står honom så nära. Som någon annan sa: Man är knappast en reko man och far när man går bakom ryggen på sin fru och sina barn.

1. Du skriver beräknande, i många andra sammanhang benämns det välstrukturerd eller att man planerar. Det ligger en värdering i "beräknande" precis som att du tror att gå bakom min hustrus rygg vore huvudsatsen. Nj, det är en konsekvens av hennes sätt att inte vilja tala om detta under flera år. Jag har på olika sätt försökt att närma mig ämnet  men hon har valt att inte bemöta mig. 
Jag har alltså två val. Att bejaka mig själv och mina önskningar eller att tralla på. Jag har trallat på! Oj vad jag har trallat.

2. Kvinnor närmar sig mig. Jag behöver inte "leta efter någon att vara otrogen med". Tror du att jag skrev reko för att förhärliga mig själv? Jag är just den där mannen som du fantiserar om att ha en relation med. Den där som var på alla föräldramöten, som kvällsvandrade, som försörjde min familj väl, som jobbade aktivt med integration, som stod upp för kvinnor i genusdebatten (såklart för fan! är du knäpp eller?), som sade till på spårvägen när nån dummade sig...

Men jag vill känna en annan kvinnas kropp. Är det så jävla knepigt att ta till sig? Är det hela världen? Kan ni kvinnor sluta vara så märkligt dömande? Se det som det är, varken mer eller mindre.....

Så nu eftersom du har varit så "duktig" och gått på alla föräldramöten så har du rätt att vara otrogen. Måste erkänna att jag inte riktigt förstår din tankegång...

"Stod upp för kvinnor i genusdebatten"? Nu blir det läskigt känner jag...är det en ny Göran Lindberg vi har att göra med?

Men fattar ni inte, alla "hobbyfeminister"? Vi män har av kvinnorörelsen anklagats för att vara egoistiska drumlar som inte deltar i hemarbete och familjeliv utan bara jobbar och sen ägnar oss åt oss själva på fritiden, och orsaken till att kvinnorna inte velat ha sex är att de inte orkat efter att ha skött hela Familjen AB ensamma.

När nu männen har ändrat sig och är ansvarstagande familjefäder som tar sin del i allt som rör familjelivet och hushållsarbetet så faller det argumentet, men likförbannat kvarstår problemet att kvinnor tappar lusten till sex inom äktenskapet. (Ja, jag vet att det finns undantag, men problemet finns i massor av relationer, vanligare så än det motsatta.)

Vi män som verkligen har velat lösa problemet enligt regelboken åker ständigt på bakslag. Det kan bli bättre under en tid, men sen är man snart tillbaka på ruta 1. Till slut blir man frustrerad och söker andra lösningar. Javisst, lösningen borde vara att separera och leva loppan på egen hand. Men vi som också gjort så, hittat en kvinna som verkar ha motsvarat ens ideal på sexfronten, och efter ihopflyttning efter ett tag funnit sig sitta i samma sits igen, tappar tron på att det går att lösa detta enligt regelboken.

Varför skilja sig och träffa en ny när det ändå blir det samma? OK, man borde iofs då leva solo och bara träffa kvinnor för sex, och det är det jag skulle göra om jag separerade från min sambo nu (vilket börjar framstå som det enda möjliga). Men det finns så mycket som talar emot att man ska separera som barn, ekonomi, umgänge etc.

Ni som säger att det otrohet alltid kommer fram vet inte vad ni pratar om, för den otrohet som ni inte kommer fram finns ju inte med i statistiken. Och det förekommer en hel del! Tro mig, jag vet! Jag har sett relationer där otroheten har fungerat som den borde: som en ventil under en svår period och sen har paret hittat tillbaka igen. Sånt förekommer faktiskt.

Svek? Tja... men vi män som verkligen velat förstå varför kvinnan inte vill ha sex, som har gått i familjeterapi, egen terapi för att försöka fatta vad det är för fel en själv, i praktiken skött hela hushållet på egen hand för att kvinnan ska få förverkliga sig själv och vila upp sig osv. osv. men ändå blir inget bättre. Tror ni inte att vi känner oss svikna? Och att vi tappar tron på äktenskapet som institution?

Jag tycker att exklusiv sex är överskattat. Man sätter sex på en piedestal som nåt heligt. Vi skulle leva i en mycket lyckligare värld om sex var avdramatiserat och man kunde få ha sex med den man ville och det vore lika självklart som att ta en fika med nån man vill umgås med. Svartsjukan, behovet att äga en människa, ställer till med en massa elände i världen.

Det är du som missförstår. Det är inte ett problem att du vill känna en annan kvinnas kropp. Felet och problemet består i att:

1) Samtidigt gå bakom ryggen på en annan människa.
2) Rättfärdiga detta med att du "varit så schysst i övrigt".

Det sistnämnda påminner mig om den där "reko" poliskommissarien som var ute och föreläste om jämställdhet för jämnan samtidigt som han våldtog småflickor. Nej, otrohet och våldtäkt är inte samma sak utan det var bara ett exempel på hur ett schysst beteende aldrig kan rättfärdiga ett oschysst. Det funkar liksom inte så.

Sen tror jag faktiskt inte att folk här i tråden är särskilt rädda och jag tror inte att det endast är kvinnor här som är dömande. Det verkar vara ett mänskligt behov att bli rättvist och ärligt bemött i en relation oavsett kön och något alla relatera till.

Att du hävdar att folk här skriver utifrån rädsla och att det bara är kvinnor som dömer ser jag bara som försök att fortsätta rättfärdiga sätter du ser på saken. Du vill inte ha fel eller börja tvivla, därför måste det vara något "fel" på dem som skriver här - det handlar säkert bara om rädda, dömande kvinnor. Klockren projektion! Det säger kanske också om något om hur du ser på din fru?

Igen - problemet är inte att du skulle vilja eller kunna vara nära en eller en flera kvinnor. Du måste ju bara vara ärlig med det, det är vad det handlar om.

Erm .. du är på kvinnodominerat feministiskt forum. Vad hade du förväntat dig. Vill du ha mer respons från den manliga sidan får du ju skriva på Flashback, där har du mer maskulinistiskt perspektiv.

Menar ni på största allvar att det är en manlig egenskap att vara oärlig? Det är ju otroligt nedvärderande av det egna könet i så fall (och ingenting som jag egentligen köper). Däremot verkar omogenhet vara en ständigt gemensam faktor, långt framför själva könet.

Här på FL försvaras kvinnors handlande, oärligt eller inte, i större utsträckning än mäns handlande. En kvinnas handlingar betraktas alltid som mer motiverade eftersom männen per definition är tölpar som får skylla sig själva. Lex FL!

Jag håller med helt och hållet! På samma sett skulle det ju underlätta om allt med sex var mindre tabubelagt, om man bara skulle kunna fråga någon, "ska vi ha sex?", precis som, "ska vi fika?".

Tar det bort spänningen i livet? Nej, det tror jag inte, det behövs fortfarande förförelse för att få någon att säga ja och även då kan man inte vara säkert. Precis som det kan vara spännande att bjuda någon på date första gången.