Anonym (Viva kärlek och bra sex)

Äldre 22 Jan 21:57

255 svar

Jag är en reko man och far. Men nu är jag värd att älska med nån annan.

Jag är man 49 år. Varit gift i 23 år. Obrottsligt lojal. Bra familjefar och tagit stort ansvar för barnen.

Sexlivet är mer plikt än passion. För oss båda. Närheten viktig. Men den där sensationella åtrån saknas. Förbjudenheten. Fingertoppar som utforskar det okända.

Nu har jag efter moget övervägande bestämt mig för att ha en affär. Enbart av den anledningen att jag ta mig fan är värd det. Jag kommer att sköta det snyggt såklart och ge min älskarinna det klara regelverket från början. Jag kommer inte lova henne något och garantera att det aldrig kommer ut och eventuellt genera min fru.

Jag har försökt att prata med min fru. Men hon är väldigt konventionell och konservativ. Hon är rädd för förändring. Hon är fantastisk på alla andra sätt.

Och ja - självklart önskar jag min fru samma nöje och hoppas att hon sköter det snyggt och att hon inte får dåligt samvete.

Är det någon som har erfarenheter av detta? Jag vet att jag sätter äktenskapet på spel. Men livet är fullt av risker. Jag vill inte dö nyfiken......

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-02-18 18:40
För dig som inte orkar läsa hela tråden, här kommer en snabb återblick:

Jag tycket att man kunde diskutera ehuruvida trohetslöftet är så viktigt i detta samhälle. Skulle vi inte må bättre av att det inte är sååååå skuldbelagt att ha sex med någon annan? Det blir utan tvekan lite slentrian i sexlivet efter 20-30 år har båda könen get uttryck för i tråden.

Ojojoj, det skulle jag inte ha gjort. Alla mörkrets frikyrkosystrar sprang till denna digitala skampåle och kastade de fulaste orden de kunde uppbåda på mig. Jag var det äckligaste som fanns. Dessa kvinnor visste precis hur jag var och hur min hustru vill ha det. Med fingrar insmorda i svavelsyra skrev de så det glödde hur vidrig jag är.

Men jag skuttade vidare på tangentbordet och lät mig inte träffas av så många av giftkulorna.

Och sedan trådstarten har jag haft sex med en annan kvinna. Det var fantastiskt att få låta fingrarna vandra över outforskad terräng, det var så innerligt, exotiskt och fint och sensuellt. Jag önskar alla den upplevelsen. Alla!

Och för dig som har haft den, eller som står inför den: Njut och förgås inte av dåligt samvete. Oavsett vad vissa kommer att skriva i tråden om ungefär 15 sekunder från nu...

Hjortron

Äldre 26 Jan 12:02

#90

Anonym (Tja...) skrev 2015-01-26 10:20:49 följande:

Här på FL försvaras kvinnors handlande, oärligt eller inte, i större utsträckning än mäns handlande. En kvinnas handlingar betraktas alltid som mer motiverade eftersom männen per definition är tölpar som får skylla sig själva. Lex FL!

För det första är det du skriver helt irrelevant för sakfrågan eller det jag skrev och för det andra så håller jag absolut inte med dig då jag inte fått det intrycket alls när jag läst på detta forum.

Anonym (Viva kärlek och bra sex) Trådstartaren

Äldre 26 Jan 23:33

#91

Hjortron skrev 2015-01-26 09:35:56 följande:

Det är du som missförstår. Det är inte ett problem att du vill känna en annan kvinnas kropp. Felet och problemet består i att:

1) Samtidigt gå bakom ryggen på en annan människa.
2) Rättfärdiga detta med att du "varit så schysst i övrigt".

Det sistnämnda påminner mig om den där "reko" poliskommissarien som var ute och föreläste om jämställdhet för jämnan samtidigt som han våldtog småflickor. Nej, otrohet och våldtäkt är inte samma sak utan det var bara ett exempel på hur ett schysst beteende aldrig kan rättfärdiga ett oschysst. Det funkar liksom inte så.

Sen tror jag faktiskt inte att folk här i tråden är särskilt rädda och jag tror inte att det endast är kvinnor här som är dömande. Det verkar vara ett mänskligt behov att bli rättvist och ärligt bemött i en relation oavsett kön och något alla relatera till.

Att du hävdar att folk här skriver utifrån rädsla och att det bara är kvinnor som dömer ser jag bara som försök att fortsätta rättfärdiga sätter du ser på saken. Du vill inte ha fel eller börja tvivla, därför måste det vara något "fel" på dem som skriver här - det handlar säkert bara om rädda, dömande kvinnor. Klockren projektion! Det säger kanske också om något om hur du ser på din fru?

Igen - problemet är inte att du skulle vilja eller kunna vara nära en eller en flera kvinnor. Du måste ju bara vara ärlig med det, det är vad det handlar om.

Om nu ärlighetens altare är så heligt. Du hänvisar till det ständigt och ganska tjatigt. Varför skriver du under signatur och inte med ditt fulla namn? Dina inlägg är de mest kontraproduktiva jag mött. Du är antingen en hycklare eller en gycklare. Välj själv.
INGENTING som du skrivit har givit mig någon insikt. Jag öppnar upp, du spjärnar emot och låser in med Elisabethanska drag.

Anonym (Viva kärlek och bra sex) Trådstartaren

Äldre 27 Jan 00:06

#92

Anonym (Fuchsia) skrev 2015-01-24 12:23:01 följande:

Jag funderar över varför du måste göra detta i hemlighet? Varför inte ta en diskussion hemma där ni löser detta gemensamt?

- är hemligheten en krydda?

- är du rädd att förlora henne?

- är du rädd för att hon vill göra samma sak och att du inte vill ge henne samma frihet?

- har du någon slags "övermänniskosyn" på dig själv som gör att du tror att du aldrig kommer bli påkommen?

Jag har stött på många män som du i mitt liv och haft en långvarig "affär" på distans. Den killen vet att frun vet. Hon har givit honom ett implicit godkännande. De har pratat om mig. De lurar både sig själva och varandra men de har i alla fall diskuterat saken under åratal. De har försökt lösa sina problem med proffshjälp.

Du har inte ens funderat på att prata med henne? Varför?

Hej.

1. Nej. Hemligheten är ingen krydda.

2. Det som sker det sker. Jag kan inte låsa in henne. Hota henne. Kräva "men vi sa ju för 25 år sedan-konsekvens" av henne. Jag hyllar henne för många saker. Vi skrattar oerhört. Rider mycket. Lyssnar gemensamt på P1. Har härliga vänner. Fantastiska utflugna barn. Reser.

3. Nej, som jag skrev unnar jag henne detta av hela mitt hjärta. Bara hon sköter det snyggt och inte förgås av dåligt samvete (detta har jag sagt till henne givetvis).

4. Övermänniskosyn? Tvärtom, jag är bara en människa. Men jag vill bara ha några sköna och exotiska knull då och då. Inte starta världskrig. Ej heller skjuta tecknare. Inte ens köra berusad i bostadsområde.

Som du rättade dig själv så har jag försökt att tala med henne. I olika sammanhang, med olika ingångar på ett ej hotfullt sätt.

En fråga till dig: Eftersom du har stött på många män som jag - signaturen Hjortron gjorde en jämförelse mellan mig och polischefen Göran Lindberg - tycker du att den kopplingen känns relevant och ok i detta sammanhang? Att en högt uppsatt tjänsteman som använde makt, hot och våld emot försvarslösa tjejer spelar i samma division som det jag vill ventilera? Har dessa män varit som Stig Lindberg emot dig?

Anonym (E)

Äldre 27 Jan 00:30

#93

Hur ska du göra då? Var ska du hitta hon du ska vara otrogen med? Är bara nyfiken

Anonym (Viva kärlek och bra sex) Trådstartaren

Äldre 27 Jan 00:44

#94

Anonym (E) skrev 2015-01-27 00:30:08 följande:

Hur ska du göra då? Var ska du hitta hon du ska vara otrogen med? Är bara nyfiken

Hon. Eller snarare - dom - har redan hittat mig. Jag är redan uppvaktad då mitt liv ser ut som det gör. Min fetish är äldre kvinnor. Minst 50 år annars går dom bort. En kraftig medelålders kvinna går jag igång på om jag nu skall bli privat in på småtimmarna.
Tro det eller ej, men nån propå har jag fått här på hemsidan rentav. =-0

Men jag processar det fortfarande. Jag har inte gått från ord till handling än. Det har kommit en del inlägg här i tråden som fått mig att fundera i nya banor. Tack! Jag skall verkligen försäkra mig om att spelreglerna är satta först.

Anonym (Fuchsia)

Äldre 27 Jan 00:54

#95

Anonym (Viva kärlek och bra sex) skrev 2015-01-27 00:06:37 följande:

Hej.

1. Nej. Hemligheten är ingen krydda.

2. Det som sker det sker. Jag kan inte låsa in henne. Hota henne. Kräva "men vi sa ju för 25 år sedan-konsekvens" av henne. Jag hyllar henne för många saker. Vi skrattar oerhört. Rider mycket. Lyssnar gemensamt på P1. Har härliga vänner. Fantastiska utflugna barn. Reser.

3. Nej, som jag skrev unnar jag henne detta av hela mitt hjärta. Bara hon sköter det snyggt och inte förgås av dåligt samvete (detta har jag sagt till henne givetvis).

4. Övermänniskosyn? Tvärtom, jag är bara en människa. Men jag vill bara ha några sköna och exotiska knull då och då. Inte starta världskrig. Ej heller skjuta tecknare. Inte ens köra berusad i bostadsområde.

Som du rättade dig själv så har jag försökt att tala med henne. I olika sammanhang, med olika ingångar på ett ej hotfullt sätt.

En fråga till dig: Eftersom du har stött på många män som jag - signaturen Hjortron gjorde en jämförelse mellan mig och polischefen Göran Lindberg - tycker du att den kopplingen känns relevant och ok i detta sammanhang? Att en högt uppsatt tjänsteman som använde makt, hot och våld emot försvarslösa tjejer spelar i samma division som det jag vill ventilera? Har dessa män varit som Stig Lindberg emot dig?

Nej jag har mest mött ödmjuka förkrossade vilsna män som inte haft styrfart eller motivation nog att lösa sina problem.

Jag lunchade dock med en notorisk bedragare en gång. Jag ville se vad damerna föll för men såg "det" inte. Han var en gentleman mot mig men ett as av värsta sorten mot frun.

Jag lunchade med en annan man som darrade av åtrå när vi sa farväl. Han vände hemåt strax efter utan någon affär, försökte lappa ihop äktenskapet, skiljde sig och är nu störtförälskad och nyförlovad. Vi är vänner fortfarande.

Och så var det han som under tio år försökt lappa ihop sitt äktenskap i omgångar. Killen som verkligen kan prata om djupa saker och gör det med frun. Killen som tar in proffshjälp för att lösa problemen men det skiter sig gång på gång. Killen som är en sann gentleman men som antagligen lider av Mr Nice guy syndrome (han vill inte göra någon besviken). Killen som vann en del av mitt hjärta och jag antagligen en del av hans. Jag vet i alla fall att vi båda lidit oerhört i omgångar.

Lika storartad de positiva delarna i den historien är lika ont gör det idag två år senare. Jag hatar att vara i hans stad. Jag hatar varenda utrop på stationen till hans stad. Sårskorpan rivs av gång på gång trots att vi aldrig ses. Ibland önskar jag att vi aldrig råkats alls.

Det gör ont även om reglerna är solklara och respekten 100-procentig. Vi är bara människor. Starka krafter sätts i omlopp när vilsna själar möts om så bara för en natt.

Du kommer förändras av det du gör (och tyvärr så förändras inte de flesta till det bättre). Det kommer göra ont också på alla möjliga sätt. En dag kommer du stå där och fundera om priset att förbli gift verkligen är lägre än priset att få din frihet. Och vilka har tagit stryk under den resan?

Vad sa hon när du "gav henne fri"? (punkt 3)

Johan75

Äldre 27 Jan 07:25

#96

Anonym (Tja...) skrev 2015-01-26 11:30:23 följande:

Jo, men det ligger ju mer på teknikalitetsnivån. Det finns gott om saker vi gör i vardagen som vi "utsätter oss för" som riskerar att få livslånga konsekvenser, med det hindrar oss inte från att göra dem ändå.

Sätter du dig i bilen riskerar du att skada dig själv eller nån annan med men för livet, eller t.o.m. döda. Sånt händer varje dag.

När du eldar i din kamin, tänder ett stearinljus eller röker i sängen riskerar du att bränna ner ditt hus och kanske andras. Händer också alldeles för ofta.

osv. osv. Vi sätter alltså sex på en piedestal jämfört med annat i livet.

Tja, eller så kanske vi sätter avkomman på en pidestal?

Teknikaliteter vet jag inte riktigt om jag håller med om då det i grund och botten är väldigt mycket känslor inblandade. Om du får ett eller flera barn med dina "kaffekompisar" - hur ska du förhålla dig till det barnet? Hur påverkar det barnet vilken tid du kan lägga ner på nuvarande familj? Ska eventuellt arv från dig delas lika mellan alla möjliga avkommor? Vad kan det nya barnets mamma förvänta sig av dig när det kommer till uppfostran? Ska du vara pappaledig med det nya barnet och därmed minska din nuvarande familjs inkomst? Ska du försörja eventuella barn som din sambo får med de män som hon finner intressanta för stunden? Vilka rättigheter har barnet att veta vem som är pappa - och hur efterlever man de rättigheterna?

Sen kommer den där biologiska skillnaden mellan kvinnor och män. Medan män i princip kan skaffa barn på löpande band så kan en kvinna endast skaffa barn med en man, åtminstone en åt gången.

Men visst - nog värdesätter jag mina barn, min partner och mitt sexualliv mer än bilkörning.

Sen hoppas man väl även att antalet personer som röker i sängen 2015 är väldigt lågt.

Behold, i come as a thief.

Anonym (Tja...)

Äldre 27 Jan 08:12

#97

Johan75 skrev 2015-01-27 07:25:26 följande:

Tja, eller så kanske vi sätter avkomman på en pidestal?

Teknikaliteter vet jag inte riktigt om jag håller med om då det i grund och botten är väldigt mycket känslor inblandade. Om du får ett eller flera barn med dina "kaffekompisar" - hur ska du förhålla dig till det barnet? Hur påverkar det barnet vilken tid du kan lägga ner på nuvarande familj? Ska eventuellt arv från dig delas lika mellan alla möjliga avkommor? Vad kan det nya barnets mamma förvänta sig av dig när det kommer till uppfostran? Ska du vara pappaledig med det nya barnet och därmed minska din nuvarande familjs inkomst? Ska du försörja eventuella barn som din sambo får med de män som hon finner intressanta för stunden? Vilka rättigheter har barnet att veta vem som är pappa - och hur efterlever man de rättigheterna?

Sen kommer den där biologiska skillnaden mellan kvinnor och män. Medan män i princip kan skaffa barn på löpande band så kan en kvinna endast skaffa barn med en man, åtminstone en åt gången.

Men visst - nog värdesätter jag mina barn, min partner och mitt sexualliv mer än bilkörning.

Sen hoppas man väl även att antalet personer som röker i sängen 2015 är väldigt lågt.

Du missförstod mig nog. Jag menar att huruvida man blir med barn eller inte är en teknikalitet, på samma sätt som om man krockar osv. Man kan skydda sig väldigt långt, men risken finns alltid eftersom man inte helt kan styra sin tillvaro.

På samma sätt riskerar man ju att välja fel partner och medvetet skaffa barn med. Det kan innebära ett livslångt lidande.

Jag anser att man i grunden fortfarande värderar just sexet mycket högre än allt annat i livet, och det är bara en social konstruktion med starka historiska kopplingar. Det finns exempel på samhällen där man uppfostrar barn gemensamt och där vem som är barnens biologiska föräldrar är av underordnad betydelse, för att ta ett exempel. Det fungerar där och skulle kunna fungera här. Men tack vare vår historia där vikten av att veta blodsbanden är så stark, och hur hela vårt ekonomiska system är uppbyggt så skulle det i praktiken vara extremt svårt att genomföra, det håller jag med om. Och det skulle ta generationer. Fast vi tar steg efter steg i den riktningen, där skola och dagis tar allt större ansvar i uppfostran, där kärnfamiljen är en krympande del av familjebildningarna och samhället tar ett allt större ekonomiskt ansvar för att ensamstående föräldrar ska klara sig osv.

Om man ser på det så är vi nog redan på god väg mot ett samhälle där vem som är föräldrar till ett barn spelar allt mindre roll. Hörde också på radion att nu kommer en ny lagstiftning initierad från EU som ska bryta upp vår arvslagstiftning och göra det möjligt att beröva sina barn även laglotten.

Små, små steg. Rätt vad det är lever vi i ett helt annat samhälle. På gott och ont.

Johan75

Äldre 27 Jan 09:13

#98

Anonym (Tja...) skrev 2015-01-27 08:12:29 följande:

Du missförstod mig nog. Jag menar att huruvida man blir med barn eller inte är en teknikalitet, på samma sätt som om man krockar osv. Man kan skydda sig väldigt långt, men risken finns alltid eftersom man inte helt kan styra sin tillvaro.

På samma sätt riskerar man ju att välja fel partner och medvetet skaffa barn med. Det kan innebära ett livslångt lidande.

Jag anser att man i grunden fortfarande värderar just sexet mycket högre än allt annat i livet, och det är bara en social konstruktion med starka historiska kopplingar. Det finns exempel på samhällen där man uppfostrar barn gemensamt och där vem som är barnens biologiska föräldrar är av underordnad betydelse, för att ta ett exempel. Det fungerar där och skulle kunna fungera här. Men tack vare vår historia där vikten av att veta blodsbanden är så stark, och hur hela vårt ekonomiska system är uppbyggt så skulle det i praktiken vara extremt svårt att genomföra, det håller jag med om. Och det skulle ta generationer. Fast vi tar steg efter steg i den riktningen, där skola och dagis tar allt större ansvar i uppfostran, där kärnfamiljen är en krympande del av familjebildningarna och samhället tar ett allt större ekonomiskt ansvar för att ensamstående föräldrar ska klara sig osv.

Om man ser på det så är vi nog redan på god väg mot ett samhälle där vem som är föräldrar till ett barn spelar allt mindre roll. Hörde också på radion att nu kommer en ny lagstiftning initierad från EU som ska bryta upp vår arvslagstiftning och göra det möjligt att beröva sina barn även laglotten.

Små, små steg. Rätt vad det är lever vi i ett helt annat samhälle. På gott och ont.

Ok, då är jag med.

De samhällen där gemensam uppfostran går att finna på det sätt du beskriver är ytterst, ytterst få - och de kännetecknas väl även av en, i princip, avsaknad av privat egendom? Med privat egendom och ägande + arv så kommer kontroll över avkomman som ett brev på posten. Klart vi kan försöka avskaffa privat ägande - men det känns långsökt.

Behold, i come as a thief.

Hjortron

Äldre 27 Jan 09:26

#99

Anonym (Viva kärlek och bra sex) skrev 2015-01-26 23:33:34 följande:

Om nu ärlighetens altare är så heligt. Du hänvisar till det ständigt och ganska tjatigt. Varför skriver du under signatur och inte med ditt fulla namn? Dina inlägg är de mest kontraproduktiva jag mött. Du är antingen en hycklare eller en gycklare. Välj själv.
INGENTING som du skrivit har givit mig någon insikt. Jag öppnar upp, du spjärnar emot och låser in med Elisabethanska drag.

Nämen ojdå. Jag kom visst åt något känsligt? :D Ditt behov av att raljera tyder på det. Jag uttrycker framförallt mina åsikter här eftersom detta är ett diskussionsforum. Men det är klart, man kan ju alltid hoppas att man kan påverka någon i synnerhet om det innebär mindre lidande på något minsta sätt.

Jag både kan och väljer att kommunicera ärligt och schysst gentemot både mig själv och mina nära. Jag trivs absolut bäst så. Det kanske inte alltid är populärt (?) men förmodligen långt mer uppskattat än lögner och svek.

Sen är ju inte det att vara en gycklare, att du uttrycker dig så är bara väldigt patetiskt. (Grattis, du kan rimma?) Du beter dig väldigt omoget och verkar inte må så bra.

Jag är mindre anonym än många andra då jag har min "normala" FL-profil och har inte valt en helt anonym avsändare. Jävla larv.

Jag är en reko man och far. Men nu är jag värd att älska med nån annan.

INNEHÅLL