Jag är en reko man och far. Men nu är jag värd att älska med nån annan.

Tyvärr är livet inte svart eller vitt alltid moraliskt.

Jag och min man har varit tillsammans i 16 år och vi har, som alla andra, haft våra upp och nedgångar i förhållandet. Vi älskar dock varandra och vill båda leva ihop.

Däremot har vi kommit till en punkt där vårt sexliv är lite repris ibland trots att vi försöker variera det. Vi är dock helt öppna mot varandra i den här saken och vi har varandras tillåtelse att träffa någon annan på det rent sexuella planet så länge vi följer vissa regler. T ex att skydd är ett måste alltid, vi måste respektera om den andra på nåt sätt ångrar detta och inte vill att vi ska genomföra det, den vi träffar får inte vara någon ur den gemensamma bekantskapskretsen eller någon arbetskamrat utan personen ska vara skild från vårt liv i övrigt och att vi ska vara helt öppna och ärliga om våra eventuella möten.

Vi ser detta som en liten extra kick i vårt förhållande. Sen är det också så att efter så här många år har vi byggt upp en bas och en grund i förhållandet oss emellan där vi älskar varandra och har hittat kompromisser inför varandra vad det gäller intressen o s v som man gör förhoppningsvis. Men sen har vi också egna intressen som den andra kanske inte helt kan (eller ens ska) leva upp till som vi önskar.

Ex så älskar min man analsex medan jag inte alls tycker om detta och det blir förstås något han saknar i sexlivet. Jag försöker ibland men det blir ju inte så som han drömmer om. Likaså är jag väldigt svag för att förföras med lite stil och klass, tänder på framgångsrika män. Inte främst för deras ekonomi, även fast jag inte alls skäms för att erkänna att det är en härlig tanke att tas med till ett bra hotell och bli lite bortskämd för en kväll. Men också för att affärsmän som är framgångsrika är det för att de har de egenskaper jag tänder på, nämligen en framåtanda, kreativitet och en stark vilja att nå det de vill ha.

Sen har jag även en undergiven sida sexuellt och det finns tyvärr få män som förstår sexuell dominans. Många tror att det räcker att binda fast en kvinna med handbojor och smiska ett par gånger på baken så kan de kalla sig dominanta experter. Tyvärr så förväxlar de arrogant med dominant.

Så med andra ord så litar vi på varandra i den här saken, både varandras diskretion men också varandras omdöme när det gäller vem vi faktiskt släpper in på livet i den här saken och om personen går att lita på.

Det tog några år innan vi kom fram till detta men när vi väl gjorde det och kunde prata om det öppet så blev också vårt eget sexliv mycket bättre tack vare att vi bättre förstod varandras behov även fast vi kanske inte alltid kan tillgodose alla behoven hos varandra sexuellt men det är också en insikt vi fått - att det behöver vi inte.

Så jag önskar dig TS lycka till. Du verkar ändå vara mån om din fru på så vis att du inte sätter din älskarinna före henne så hon riskerar att förnedras offentligt samt att du ändå verkar uppskatta o värdesätta ert liv tillsammans i övrigt.

Tack för din omtanke. Men att hitta kvinnor som bara vill ha sex är verkligen inte ett problem. Var har du fått det ifrån?

Vad är det som gör att du är värd det då?

Alla ät värda ett bra sexliv, det behöver inte motiveras. Varför hålla till godo med ett dåligt sexliv när det kanske finns bättre?

Jag tycker mig märka en klar skillnad mellan manliga och kvinnliga svar. Och även om jag kallats patetisk och att en viss hätskhet så spårar jag enbart den typen av svar till rädsla. Jag lämnar den typen av polemik och försöker att lyfta frågan till något större:

Vilka skyldigheter har man gentemot sig själv? Förutsatt att man bidragit till flockens väl och ve. Gjort allt det som verkar vara familjenormen.

Nu då? Jag tycker att jag är värd passionens pirr. Fjärilshjordens flykt i magen. Andningen tätt, tätt, tätt. Och inte bara jag - det är alla förunnat. Du som läser det här. Din morsa....

Är det en förändring i normerna som är på gång?