Jag är en reko man och far. Men nu är jag värd att älska med nån annan.

Ja. Det är ju det som i alla fall jag ser som ett moraliskt dilemma. Du utför en handling som indirekt påverkar din fru men du ger henne ingen chans att själv handla utifrån denna verklighet, utan utifrån en falsk verklighet. Hon får fortsätta leva i tron om att allt är som vanligt, men hon kanske skulle föredragit något helt annat om hon vetat. Om man vill vara så egoistisk att föra en nära människa bakom ljuset så tycker jag att man borde leva sitt liv som en sådan fullt ut också, d.v.s ensam eller åtminstone ge personen ett självständigt val.

Men om man handlar på ÖoB så kan man ha två ;)

Tänk att man alltid tycker alla andra är så himla tråkiga och fyrkantiga när de inte vill samma sak som man själv vill...

Kan man verkligen kalla ett övervägande som man gör med sig själv om ert gemensamma förhållandes gränser och framtid utan att involvera din partner för ... moget? Jag tycker det snarare låter som egoistiskt och egoism är väl knappast moget?

Livet är fullt av risker... ja tänk va lätt det är att ta risker med ANDRAS välmåenden? Jag menar det är ju inte du själv som kommer drabbas av ditt svek det är din fru och dina barn...

Hela din trådstart dryper av klyshor och dåliga ursäkter.... du är självklart fri att göra som du vill (det kommer du antagligen göra oavsett vad någon säger) men låt oss vara ärliga. Nej du har ingen som helst rätt att bedra din fru oavsett hur duktig du än anser dig vara och hur mycket du än anser att du är värd det. Den enda som kan avgöra om det är ok eller inte ok att du knullar andra är din fru inte du, om du nu väljer att göra det ändå bakom hennes rygg så är du inget annat än en fegis (du går hellre bakom ryggen än tar en konflikt) , en bedragare (du sviker era överenskommelser) och en lögnare (du döljer ditt svek för din fru). Sen är det det är upp till dig att avgöra vilken slag man du vill vara.

En reko man planerar väl inte att ljuga för och svika sin fru? Eller? Det är i varje fall inte egenskaper som jag tänker på när jag hör 'reko'.

Kan man verkligen älska någon och samtidigt vilja såra den personen så djupt som en otrohetsaffär innebär? Tveksamt enligt mig.

(Som både blivit bedragen och varit otrogen. )

Men hur ärliga är alla ni andra? Hur många är det inte som skriver här utan att ens partner vet? Varför postar alla "ärliga" människor anonym?
Inte att jag vill säga att en affär är samma sak som att chatta lite om sex på detta forum, men någonstans blir det lite hypokrit. Det finns inte många som är 100% ärliga.
Förmodligen kommer hans fru bli rätt ledsen om TS lämnar henne för att kunna ha sex med andra och hon kommer också att bli ledsen om hon upptäcker att TS har vänstrat. Eller så gör han ingenting och då är det han som känner sig olycklig.

TS försöker att hitta en lösning som gör att han själv mår bättre utan att skada sin fru, i ett läge där det känns uteslutet att de kommer att hitta en gemensam lösning. Detta är inget man ska göra lättvindigt, men jag förstår att det i något läge kan kännas som en utväg.

Problemet är inte att du vill ha passion utan att du vill ljuga för din fru. Hade du skrivit att du vill ha passion och berätta om dina planer för din fru så hade du sannolikt fått helt andra svar.

Du är värd det och är en reko kille? Fel. En reko kille hade frågat sig själv om hans fru och barn förtjänade att behandlas så och det svaret är alltid nej.

Ärlighet är en gråskala. INGEN är helt ärlig i något sammanhang, den som säger det är en hycklare. Barn ljuger för föräldrar. Lärare ljuger för barn. Du ljuger för chefen och chefen ljuger för dig. Och du ljuger redan idag för din partner.

Mitt syfte är självklart inte att såra någon och jag gör allt som står i min makt för att undvika detta.

Som barn klättrade jag högst upp i en tall som stod i en skogsdunge. Jag kände en svindlande känsla när jag kom upp. Jag gjorde det enbart för min skull och jag har aldrig haft behov av att berätta om det för någon. Det hade bara blivit bannor från föräldrar och lärare. Jag kunde ha dött. Jag kunde ha blivit rullstolsbunden. Men JAG klarade av mina egna rädslor när jag tog mig upp. Jag lever med minnet att jag klättrade upp och det har stärkt mig i vissa situationer i livet.

Det här är exakt samma sak. Exakt.

Jag är med där, och får många förslag från de som vill vara otrogna, jag brukar ofta fråga varför? De svarar typ att "gnistan är inte kvar", jag brukar informera dem om att jag inte heller har någon "gnista"

Det beror på hur du ser ut (och beter dig)