Oktoberbebisar 2015
Tråd för oss med BF i oktober!
Jag plussade i förrgår och har bf 3/10! :) Hoppas fler hittar hit och att vi kan följas åt under graviditeterna.
-
-
Svar på tråden Oktoberbebisar 2015
-
Under hela graviditeten har jag hållit utkik efter gravidyoga och nu i sista sekunden hittade en grupp som skulle startas upp idag! Jag åkte dit, gjorde första övningen, sen skulle vi huka oss, göra massa övningar på golvet och greja. Där tog det stopp direkt! Jag har så ont av foglossning att jag inte kan komma ner till golvet ordentligt och göra några övningar. Blev så ledsen och besviken över inte kunna vara med att jag började gråta! Och som grädde på moset fick jag jobbiga sammandragningar. Grät så mycket i bilen på vägen hem att jag trodde jag skulle bli tvungen att stanna och kräkas
fy fan.. Hormoner och besvikelse i en härlig blandning. Har bf 2/10.. Har ni upplevt frustration över begränsningar iom graviditet? -
Jag! Vi renoverar badrummet nu och jag har bf om mindre än tre veckor.Filuribur1 skrev 2015-09-13 15:24:10 följande:
Fler som kommit in i det där "måste rensa och sortera o fixa-stadiet"? Fick värsta rycket idag från ingenstans. Har tvättat klart bebbens sista kläder, tvättat ur möbler som sen ska målas om, sorterat i skåp, övat att ställa in bilbarnstolen med en nalle som försökskanin, rensat och plockat undan så att allt är klart inför bebisen. Och jag har varit så trött de senaste dagarna så fattar inte vart denna energin kom ifrån. Nu blir det att dricka te i soffan ett tag pga förvärkar och foglossning men det blir nog minsann att spika upp tavlorna i barnkammaren så fort det har lagt sig!
Är mycket vi ska hinna klart med där men jag har en gedigen lista med allt som ska fejas och fixas innan bebisen kommer :-P blir stressad av mig själv haha... Jobbar 1,5 vecka till. Har klarat mig bra hela graviditeten och känt mig smidig men sista två dagarna har jag verkligen känt mig höggravid för första gången. Jobbigt att röra sig, sover sämre och tror varje natt ska förlossningen starta :-P trevlig överraskning igår var att ett gäng vänner fixat baby shower åt mig
-
Ja, jag avskyr att inte kunna röra mig som jag är van vid. Jag fortsätter att träna min kampsport, men det är på en mycket lugn och försiktig nivå och det är frustrerande att inte kunna använda höfterna/centrum på rätt sätt i teknikerna.emeloi skrev 2015-09-13 19:09:44 följande:Under hela graviditeten har jag hållit utkik efter gravidyoga och nu i sista sekunden hittade en grupp som skulle startas upp idag! Jag åkte dit, gjorde första övningen, sen skulle vi huka oss, göra massa övningar på golvet och greja. Där tog det stopp direkt! Jag har så ont av foglossning att jag inte kan komma ner till golvet ordentligt och göra några övningar. Blev så ledsen och besviken över inte kunna vara med att jag började gråta! Och som grädde på moset fick jag jobbiga sammandragningar. Grät så mycket i bilen på vägen hem att jag trodde jag skulle bli tvungen att stanna och kräkas
fy fan.. Hormoner och besvikelse i en härlig blandning. Har bf 2/10.. Har ni upplevt frustration över begränsningar iom graviditet?
Jag kan inte heller plocka och städa här hemma längre, både för att magen fysiskt är i vägen när jag ska böja mig, men också för att jag får ont och sammandragningar direkt. Värst är det dock att inte kunna lyfta på min 15-månaders.
Nu är det dock inte lång tid kvar innan jag får tillbaka min kropp. Ungefär fyra veckor till snittet (får datum i morgon) och så återhämtningen på det. Jag räknar med att kunna börja promenera försiktigt efter fyra veckor, träna försiktigt efter sex veckor (då började jag sist) och träna som vanligt (fast, trappa upp stegvis, såklart) efter tio (efterkontrollen). Om det nu inte uppstår några komplikationer. -
Ja, men inte så kraftfullt. Vi fixade rejält här hemma i somras (gjorde en klädkammare till ett litet rum åt äldste pojken), och rensade, byggde och donade rejält då, så nu är jag lite trött på sådant.Filuribur1 skrev 2015-09-13 15:24:10 följande:
Fler som kommit in i det där "måste rensa och sortera o fixa-stadiet"? Fick värsta rycket idag från ingenstans. Har tvättat klart bebbens sista kläder, tvättat ur möbler som sen ska målas om, sorterat i skåp, övat att ställa in bilbarnstolen med en nalle som försökskanin, rensat och plockat undan så att allt är klart inför bebisen. Och jag har varit så trött de senaste dagarna så fattar inte vart denna energin kom ifrån. Nu blir det att dricka te i soffan ett tag pga förvärkar och foglossning men det blir nog minsann att spika upp tavlorna i barnkammaren så fort det har lagt sig!
Däremot har jag börjat handarbeta och pyssla (scrapbooking) med en mycket högre frekvens än tidigare. Fast det kan ju ha att göra med att jag måste ta det lugnt och att jag därför har möjlighet att sitta med hobby på ett annat sätt. -
OM jag har! Jag är så ledsen och frustrerad över begränsningarna i min kropp just nu. Det är fortfarande hanterbart vissa dagar om jag får ta allt i min takt, får mycket hjälp och kan anpassa mig helt efter dagsformen.emeloi skrev 2015-09-13 19:09:44 följande:
Under hela graviditeten har jag hållit utkik efter gravidyoga och nu i sista sekunden hittade en grupp som skulle startas upp idag! Jag åkte dit, gjorde första övningen, sen skulle vi huka oss, göra massa övningar på golvet och greja. Där tog det stopp direkt! Jag har så ont av foglossning att jag inte kan komma ner till golvet ordentligt och göra några övningar. Blev så ledsen och besviken över inte kunna vara med att jag började gråta! Och som grädde på moset fick jag jobbiga sammandragningar. Grät så mycket i bilen på vägen hem att jag trodde jag skulle bli tvungen att stanna och kräkas
fy fan.. Hormoner och besvikelse i en härlig blandning. Har bf 2/10.. Har ni upplevt frustration över begränsningar iom graviditet?
Men sista veckan framförallt har varit jättetuff. Konstant ont någonstans, mycket sammandragningar och massa aktivitet i magen med kraftiga rörelser mot såväl revben som diafragma, magsäck, bäckenfogar och alla inälvor. Kraftig tillväxt i magen med smärtsamma drag och spänningar i huden. Kan inte sova. Kan inte gå längre sträckor. Gråtit en skvätt varje kväll ingen förtvivlan för att jag inte får pausa.
Till råga på allt passar maken på att ge sig iväg på konsert ikväll med kompisar medan jag är hemma med dottern som så sent som igår låg med dryga 40-graders feber (dock betydligt bättre idag, tack och lov). För det är ju himla skönt att HAN får pausa. Han som kan sova relativt hela nätter, fungerar normalt och slipper ha ont någonstans. Som så sent som förra helgen var iväg på kick-off med jobbet och bodde på hotell i eget dubbelrum. Med hotellfrukost. Tufft, det förstår man ju. Klart HAN behöver få byta miljö och koppla bort lite!
Skönt att jag inte är bitter iaf... Ehrm.
Nädå, det är klart jag unnar honom det i vanliga fall. Just precis nu har jag bara väldigt svårt att hitta det sympatiska draget hos mig själv. Jag är bara i så extremt behov av att få pausa själv. Känns som om jag går sönder snart. Men jag har en dryg månad kvar till bf, 20/10, så förhoppningsvis hinner det lätta lite någon period igen.
Det jag ville få fram, iaf, är att jag absolut känner med dig! Hormoner och besvikelse över kroppsliga begränsningar är inte att leka med just nu. Inte långt kvar nu, så jag antar att det bara är att försöka vara snäll mot sig själv... och låta sig tycka det är hemskt jobbigt emellanåt! Kämpa på <3 -
"...i ren förtvivlan..." skulle det ju stå.Fru Hermelin skrev 2015-09-13 21:18:42 följande:OM jag har! Jag är så ledsen och frustrerad över begränsningarna i min kropp just nu. Det är fortfarande hanterbart vissa dagar om jag får ta allt i min takt, får mycket hjälp och kan anpassa mig helt efter dagsformen.
Men sista veckan framförallt har varit jättetuff. Konstant ont någonstans, mycket sammandragningar och massa aktivitet i magen med kraftiga rörelser mot såväl revben som diafragma, magsäck, bäckenfogar och alla inälvor. Kraftig tillväxt i magen med smärtsamma drag och spänningar i huden. Kan inte sova. Kan inte gå längre sträckor. Gråtit en skvätt varje kväll ingen förtvivlan för att jag inte får pausa.
Till råga på allt passar maken på att ge sig iväg på konsert ikväll med kompisar medan jag är hemma med dottern som så sent som igår låg med dryga 40-graders feber (dock betydligt bättre idag, tack och lov). För det är ju himla skönt att HAN får pausa. Han som kan sova relativt hela nätter, fungerar normalt och slipper ha ont någonstans. Som så sent som förra helgen var iväg på kick-off med jobbet och bodde på hotell i eget dubbelrum. Med hotellfrukost. Tufft, det förstår man ju. Klart HAN behöver få byta miljö och koppla bort lite!
Skönt att jag inte är bitter iaf... Ehrm.
Nädå, det är klart jag unnar honom det i vanliga fall. Just precis nu har jag bara väldigt svårt att hitta det sympatiska draget hos mig själv. Jag är bara i så extremt behov av att få pausa själv. Känns som om jag går sönder snart. Men jag har en dryg månad kvar till bf, 20/10, så förhoppningsvis hinner det lätta lite någon period igen.
Det jag ville få fram, iaf, är att jag absolut känner med dig! Hormoner och besvikelse över kroppsliga begränsningar är inte att leka med just nu. Inte långt kvar nu, så jag antar att det bara är att försöka vara snäll mot sig själv... och låta sig tycka det är hemskt jobbigt emellanåt! Kämpa på <3 -
Ja, du är inte ensam. När jag var uppe och lämnade mitt sjukskrivningsintyg i veckan kom tårarna och gick inte att hejda. Dels frustrationen över att ge sig, dels tristessen och avsaknaden av socialt liv och dels att inte få hjälpa barnen som pedagog och få fortsatt pedagogisk handledning och diskutera hur man bemöter deras mattesvårigheter på bästa vis. Sambon får hämta och lämna på förskolan, så även den biten missar jag och då är han inte vårdnadshavare för den äldsta som inte är hans.emeloi skrev 2015-09-13 19:09:44 följande:Under hela graviditeten har jag hållit utkik efter gravidyoga och nu i sista sekunden hittade en grupp som skulle startas upp idag! Jag åkte dit, gjorde första övningen, sen skulle vi huka oss, göra massa övningar på golvet och greja. Där tog det stopp direkt! Jag har så ont av foglossning att jag inte kan komma ner till golvet ordentligt och göra några övningar. Blev så ledsen och besviken över inte kunna vara med att jag började gråta! Och som grädde på moset fick jag jobbiga sammandragningar. Grät så mycket i bilen på vägen hem att jag trodde jag skulle bli tvungen att stanna och kräkas fy fan.. Hormoner och besvikelse i en härlig blandning. Har bf 2/10.. Har ni upplevt frustration över begränsningar iom graviditet?
Efter två bra graviditeter med jobb fram till 6 dagar innan jag fött är jag nu osmidig som få i vecka 34+3. Inte är det smidigt att plocka upp saker från golvet utan sammandragningar, inte kan jag ta en spontan tur ner på stan utan att känna av det, inte kan jag ta med barnen ut, då jag inte klarar av att springa ikapp en 2-åring. Imorgon hade jag tänkt ta med barnen till ett köpcenter och fixa lite, men då mormor inte orkade komma p g a förkylning och trötthet efter en tuff helg vågar jag inte åka själv med två barn fulla av spring i benen, som inte lyssnar alla gånger utan har egen vilja. Likaså får jag räkna med att hemmet förfaller då sambon inte inser att det är dags att dammsuga heller utan tjat. Likaså får jag be om hjälp med tvätten, då trapporna är extra tuffa vad gäller sammandragningar. Så visst känner jag mig begränsad, jag som är van att gå en km till jobbet varje dag och bara kunna ta en tur ner på stan när jag är ledig. Nu får jag passa på när sambon är hemma och kan ta barnen, om det är något viktigt, annars får det vara.
Nästa helg ska jag dock försöka gå på barnklädesmarknad med två barn, det lär bli en intressant utmaning, då sambon är iväg torsdag till söndag. Tack och lov har de förskola torsdag-fredag, så då får jag försöka vila upp mig. Det kommer nog vara skönt när den helgen är över, då jag kommer känna mig instängd, då det är svårt att få med barnen in, om man går ut ... -
Vad tråkigt att höra att ni har det jobbigt, men ärligt talat lite skönt att veta att jag inte är ensam i min hormonella frustration :-P ta hand om er allihop och så hoppas vi att bebisarna behagar komma snart
-
Herregud ja! Vissa dagar är det en prestation att bara tömma diskmaskinen! Nu är det förvisso inte långt kvar, men varje dag känns tyngre och tyngre. När man dessutom inte får sova ordentligt så blir man ju ännu mer lättgråten!emeloi skrev 2015-09-13 19:09:44 följande:
Under hela graviditeten har jag hållit utkik efter gravidyoga och nu i sista sekunden hittade en grupp som skulle startas upp idag! Jag åkte dit, gjorde första övningen, sen skulle vi huka oss, göra massa övningar på golvet och greja. Där tog det stopp direkt! Jag har så ont av foglossning att jag inte kan komma ner till golvet ordentligt och göra några övningar. Blev så ledsen och besviken över inte kunna vara med att jag började gråta! Och som grädde på moset fick jag jobbiga sammandragningar. Grät så mycket i bilen på vägen hem att jag trodde jag skulle bli tvungen att stanna och kräkas fy fan.. Hormoner och besvikelse i en härlig blandning. Har bf 2/10.. Har ni upplevt frustration över begränsningar iom graviditet?
Men ang yogan. All yoga utövar man efter sina egna förutsättningar och på gravidyoga bör de ha stor förståelse för foglossning och kunna komma med tips om hur du kan göra istället. Jag går på gravidyoga och instruktören brukar säga hur man kan ändra positionerna för att anpassa de till sin foglossning. Jag har inga såna problem själv, tack och lov, men däremot har jag rejäla problem med Vena Cava och kan inte ligga på rygg. I dag nämnde jag för yogainstruktören att jag skulle försöka göra de ryggliggande övningarna sittande och då visade hon mig exakt hur jag kunde göra. Så prata med instruktören, det borde gå att lösa! -
Tack för peppIowhannah skrev 2015-09-13 23:23:02 följande:
Herregud ja! Vissa dagar är det en prestation att bara tömma diskmaskinen! Nu är det förvisso inte långt kvar, men varje dag känns tyngre och tyngre. När man dessutom inte får sova ordentligt så blir man ju ännu mer lättgråten!
Men ang yogan. All yoga utövar man efter sina egna förutsättningar och på gravidyoga bör de ha stor förståelse för foglossning och kunna komma med tips om hur du kan göra istället. Jag går på gravidyoga och instruktören brukar säga hur man kan ändra positionerna för att anpassa de till sin foglossning. Jag har inga såna problem själv, tack och lov, men däremot har jag rejäla problem med Vena Cava och kan inte ligga på rygg. I dag nämnde jag för yogainstruktören att jag skulle försöka göra de ryggliggande övningarna sittande och då visade hon mig exakt hur jag kunde göra. Så prata med instruktören, det borde gå att lösa!
instruktören var jätteduktig och väldigt snäll och visade, men då hade jag redan tippat över liksom och kunde inte sluta grina :-P ville inte störa dom andra så jag gick ut.. Jag ska försöka med mammaträning istället sen efter förlossningen och se hur det går.. Det här vena cava, visst är det att det trycker på kroppspulsådern när man ligger ner? Verkar sjukt obehagligt, hoppas du kan sova ordentligt..