Oktoberbebisar 2015

Här är det en till som är på gång. Mitt vatten gick igår när jag jobbade, är i vecka 34+3. Inga värkar än men läkaren tror på bebis inom en vecka. Så länge hon mår bra i magen får hon ligga kvar. Hade inplanerat snitt 14/10 så det blir snitt när hon bestämmer sig för att det är dags.

Hur har ni det som är sjukskrivna med era män?

Jag har ju varit hemma en vecka nu för mina sammandragningar och visst har jag lyckats vända lite på dygnet, så klockan blir ofta över 12 innan jag kommer i säng och 10 innan jag kommer upp, då det är skönt att ligga kvar i sängen när jag är slö och kroppen mår bra, utan att ha ont eller sammandragningar. Så igår åt jag lunch när sambon kom hem vid tre, utan barn. Dem hade han ingen brådska att hämta, för de skulle ju inte vara sist ändå ...

Sedan bad jag honom dammsuga ikväll, innan han åker iväg på hemvärnsövning torsdag till söndag och jag har barnen själv, förutom förskola torsdag-fredag. Då fick jag höra att jag gör ju ingenting, så då kunde jag ju ta disken istället. Dessutom undrade han om jag inte borde vilat klart snart. Jag blev så ledsen inombords för det känns inte som han förstår någonting. Det är ju inte så att bara för att jag vilat tillräckligt mycket får jag inga sammandragningar, de kommer ju när jag reser mig, rör mig, ibland liggandes i sängen eller när jag vänder på mig. Men av någon sjuk anledning blir han alltid latare när jag inte är pigg och orkar göra saker. Visst han får ta hämtningar och lämningar samt mornarna med barnen med påklädning, medicin och tandborstning. I söndags fick han åka och handla själv. Återvinningspåsarna har bara hamnat i bilen, så förpackningarna jag hade sköljt ur häromdagen hade han bara slängt tillbaks i vasken igen. Barnen dammsög hallen och köket i söndags (2 och 4,5 år) jag tog en runda efter i hallen, men det kändes, i övrigt är det väl knappt dammsugit sedan jag dammsög sist, d v s för 2,5 veckor sedan, så det skulle verkligen behövas, men det verkar han inte se. Tvätten delade vi på i söndags så han fick ta trapporna varannan gång. Igår var jag utanför huset och gick till Ica några kvarter bort, men det är väl inte det optimala precis, men lite luft behöver jag ju få. Maten lagar han i vanliga fall. Jag stekte pannkakor till barnen i måndags och det kändes både via sammandragningar, i ryggen och tryck neråt.

Hur mycket gör ni andra? Är jag bara lat och borde göra mer när jag har läkarintyg på vila i hemmet?

För min del är det ju så svårt att veta hur mycket vardagsarbete jag ska utföra, utan att det med sammandragningar riskerar påverka tappen och dra igång förlossningen för tidigt. Med andra barnet hade jag mindre mängd sammandragningar till vardags i rörelse, förutom en kväll tror jag, då vi åkte in och tappen hade påverkats och börjat öppnats inifrån och den förlossningen gick ju fort sedan. Jag är i 35+3 nu. 

Jag träffar ju bm idag, så jag får fråga henne om råd också, men man blir ju så besviken. Det vekar som han tror jag är lat och mest sitter vid datorn eller ligger i sängen för skojs skull. Hade jag mått bra hade jag hellre jobbat, skött hämtningar och lämningar och gått med barnen till och från förskolan och fungerat som normalt, även om jag väl även då varit tröttare av graviditeten.

Hur har ni det som är sjukskrivna med era män?

Jag har ju varit hemma en vecka nu för mina sammandragningar och visst har jag lyckats vända lite på dygnet, så klockan blir ofta över 12 innan jag kommer i säng och 10 innan jag kommer upp, då det är skönt att ligga kvar i sängen när jag är slö och kroppen mår bra, utan att ha ont eller sammandragningar. Så igår åt jag lunch när sambon kom hem vid tre, utan barn. Dem hade han ingen brådska att hämta, för de skulle ju inte vara sist ändå ...

Sedan bad jag honom dammsuga ikväll, innan han åker iväg på hemvärnsövning torsdag till söndag och jag har barnen själv, förutom förskola torsdag-fredag. Då fick jag höra att jag gör ju ingenting, så då kunde jag ju ta disken istället. Dessutom undrade han om jag inte borde vilat klart snart. Jag blev så ledsen inombords för det känns inte som han förstår någonting. Det är ju inte så att bara för att jag vilat tillräckligt mycket får jag inga sammandragningar, de kommer ju när jag reser mig, rör mig, ibland liggandes i sängen eller när jag vänder på mig. Men av någon sjuk anledning blir han alltid latare när jag inte är pigg och orkar göra saker. Visst han får ta hämtningar och lämningar samt mornarna med barnen med påklädning, medicin och tandborstning. I söndags fick han åka och handla själv. Återvinningspåsarna har bara hamnat i bilen, så förpackningarna jag hade sköljt ur häromdagen hade han bara slängt tillbaks i vasken igen. Barnen dammsög hallen och köket i söndags (2 och 4,5 år) jag tog en runda efter i hallen, men det kändes, i övrigt är det väl knappt dammsugit sedan jag dammsög sist, d v s för 2,5 veckor sedan, så det skulle verkligen behövas, men det verkar han inte se. Tvätten delade vi på i söndags så han fick ta trapporna varannan gång. Igår var jag utanför huset och gick till Ica några kvarter bort, men det är väl inte det optimala precis, men lite luft behöver jag ju få. Maten lagar han i vanliga fall. Jag stekte pannkakor till barnen i måndags och det kändes både via sammandragningar, i ryggen och tryck neråt.

Hur mycket gör ni andra? Är jag bara lat och borde göra mer när jag har läkarintyg på vila i hemmet?

För min del är det ju så svårt att veta hur mycket vardagsarbete jag ska utföra, utan att det med sammandragningar riskerar påverka tappen och dra igång förlossningen för tidigt. Med andra barnet hade jag mindre mängd sammandragningar till vardags i rörelse, förutom en kväll tror jag, då vi åkte in och tappen hade påverkats och börjat öppnats inifrån och den förlossningen gick ju fort sedan. Jag är i 35+3 nu. 

Jag träffar ju bm idag, så jag får fråga henne om råd också, men man blir ju så besviken. Det vekar som han tror jag är lat och mest sitter vid datorn eller ligger i sängen för skojs skull. Hade jag mått bra hade jag hellre jobbat, skött hämtningar och lämningar och gått med barnen till och från förskolan och fungerat som normalt, även om jag väl även då varit tröttare av graviditeten.

Vi får satsa på att hinna in till förlossningen! Eller börjar du också förbereda dig på att det kan bli hemma eller i bilen?

Hur har ni det som är sjukskrivna med era män?

Jag har ju varit hemma en vecka nu för mina sammandragningar och visst har jag lyckats vända lite på dygnet, så klockan blir ofta över 12 innan jag kommer i säng och 10 innan jag kommer upp, då det är skönt att ligga kvar i sängen när jag är slö och kroppen mår bra, utan att ha ont eller sammandragningar. Så igår åt jag lunch när sambon kom hem vid tre, utan barn. Dem hade han ingen brådska att hämta, för de skulle ju inte vara sist ändå ...

Sedan bad jag honom dammsuga ikväll, innan han åker iväg på hemvärnsövning torsdag till söndag och jag har barnen själv, förutom förskola torsdag-fredag. Då fick jag höra att jag gör ju ingenting, så då kunde jag ju ta disken istället. Dessutom undrade han om jag inte borde vilat klart snart. Jag blev så ledsen inombords för det känns inte som han förstår någonting. Det är ju inte så att bara för att jag vilat tillräckligt mycket får jag inga sammandragningar, de kommer ju när jag reser mig, rör mig, ibland liggandes i sängen eller när jag vänder på mig. Men av någon sjuk anledning blir han alltid latare när jag inte är pigg och orkar göra saker. Visst han får ta hämtningar och lämningar samt mornarna med barnen med påklädning, medicin och tandborstning. I söndags fick han åka och handla själv. Återvinningspåsarna har bara hamnat i bilen, så förpackningarna jag hade sköljt ur häromdagen hade han bara slängt tillbaks i vasken igen. Barnen dammsög hallen och köket i söndags (2 och 4,5 år) jag tog en runda efter i hallen, men det kändes, i övrigt är det väl knappt dammsugit sedan jag dammsög sist, d v s för 2,5 veckor sedan, så det skulle verkligen behövas, men det verkar han inte se. Tvätten delade vi på i söndags så han fick ta trapporna varannan gång. Igår var jag utanför huset och gick till Ica några kvarter bort, men det är väl inte det optimala precis, men lite luft behöver jag ju få. Maten lagar han i vanliga fall. Jag stekte pannkakor till barnen i måndags och det kändes både via sammandragningar, i ryggen och tryck neråt.

Hur mycket gör ni andra? Är jag bara lat och borde göra mer när jag har läkarintyg på vila i hemmet?

För min del är det ju så svårt att veta hur mycket vardagsarbete jag ska utföra, utan att det med sammandragningar riskerar påverka tappen och dra igång förlossningen för tidigt. Med andra barnet hade jag mindre mängd sammandragningar till vardags i rörelse, förutom en kväll tror jag, då vi åkte in och tappen hade påverkats och börjat öppnats inifrån och den förlossningen gick ju fort sedan. Jag är i 35+3 nu. 

Jag träffar ju bm idag, så jag får fråga henne om råd också, men man blir ju så besviken. Det vekar som han tror jag är lat och mest sitter vid datorn eller ligger i sängen för skojs skull. Hade jag mått bra hade jag hellre jobbat, skött hämtningar och lämningar och gått med barnen till och från förskolan och fungerat som normalt, även om jag väl även då varit tröttare av graviditeten.

Hur har ni det som är sjukskrivna med era män?

Jag har ju varit hemma en vecka nu för mina sammandragningar och visst har jag lyckats vända lite på dygnet, så klockan blir ofta över 12 innan jag kommer i säng och 10 innan jag kommer upp, då det är skönt att ligga kvar i sängen när jag är slö och kroppen mår bra, utan att ha ont eller sammandragningar. Så igår åt jag lunch när sambon kom hem vid tre, utan barn. Dem hade han ingen brådska att hämta, för de skulle ju inte vara sist ändå ...

Sedan bad jag honom dammsuga ikväll, innan han åker iväg på hemvärnsövning torsdag till söndag och jag har barnen själv, förutom förskola torsdag-fredag. Då fick jag höra att jag gör ju ingenting, så då kunde jag ju ta disken istället. Dessutom undrade han om jag inte borde vilat klart snart. Jag blev så ledsen inombords för det känns inte som han förstår någonting. Det är ju inte så att bara för att jag vilat tillräckligt mycket får jag inga sammandragningar, de kommer ju när jag reser mig, rör mig, ibland liggandes i sängen eller när jag vänder på mig. Men av någon sjuk anledning blir han alltid latare när jag inte är pigg och orkar göra saker. Visst han får ta hämtningar och lämningar samt mornarna med barnen med påklädning, medicin och tandborstning. I söndags fick han åka och handla själv. Återvinningspåsarna har bara hamnat i bilen, så förpackningarna jag hade sköljt ur häromdagen hade han bara slängt tillbaks i vasken igen. Barnen dammsög hallen och köket i söndags (2 och 4,5 år) jag tog en runda efter i hallen, men det kändes, i övrigt är det väl knappt dammsugit sedan jag dammsög sist, d v s för 2,5 veckor sedan, så det skulle verkligen behövas, men det verkar han inte se. Tvätten delade vi på i söndags så han fick ta trapporna varannan gång. Igår var jag utanför huset och gick till Ica några kvarter bort, men det är väl inte det optimala precis, men lite luft behöver jag ju få. Maten lagar han i vanliga fall. Jag stekte pannkakor till barnen i måndags och det kändes både via sammandragningar, i ryggen och tryck neråt.

Hur mycket gör ni andra? Är jag bara lat och borde göra mer när jag har läkarintyg på vila i hemmet?

För min del är det ju så svårt att veta hur mycket vardagsarbete jag ska utföra, utan att det med sammandragningar riskerar påverka tappen och dra igång förlossningen för tidigt. Med andra barnet hade jag mindre mängd sammandragningar till vardags i rörelse, förutom en kväll tror jag, då vi åkte in och tappen hade påverkats och börjat öppnats inifrån och den förlossningen gick ju fort sedan. Jag är i 35+3 nu. 

Jag träffar ju bm idag, så jag får fråga henne om råd också, men man blir ju så besviken. Det vekar som han tror jag är lat och mest sitter vid datorn eller ligger i sängen för skojs skull. Hade jag mått bra hade jag hellre jobbat, skött hämtningar och lämningar och gått med barnen till och från förskolan och fungerat som normalt, även om jag väl även då varit tröttare av graviditeten.