Oktoberbebisar 2015

Har också åkt på förkylning, känner mig sänkt och tycker kroppen "tar hand om den" mycket långsammare än vanligt? har försökt ta det lugnt i helgen men kan verkligen inte vara hemma från jobbet den här veckan eftersom vi har utvecklingssamtal (jobbar som lärare) - så jag försöker stå ut, tar lite Alvedon och åker hem och vilar lite på lunchen ;) Är i v.35 så tänker att jag borde hinna vila upp mig inför förlossningen som förhoppningsvis dröjer några veckor till! Är ledig på fredag, det ska bli skönt!!

Tack för alla era svar! Jag jobbade hela dagen idag envis som jag är och jag mår inte jättedåligt men det har ju heller inte blivit bättre. Jag får se hur jag gör i morgon!

På jobbet "lugnade" dom mig med att blir man förkyld så nära inpå förlossningen får man räkna med att det håller i sig för kroppen har så mycket annat att jobba med. Det kändes.. tungt att höra, haha!

I övrigt har jag varit frisk och pigg hela graviditeten vilket varit väldigt skönt!

Fick reda på av läkaren idag att jag har blödande magsår. För att göra slutet av graviditeten lite roligare ;) går in i vecka 37 imorgon och känner mig så färdig med denna graviditeten nu. Längtar som en galning efter bebisen!

Har ni börjat köra några husmorsknep än för att kanske få igång förlossningen tidigare? Jag har börjat köra med hallonbladste men det är ju för allt man har läst om efter förlossningen också. Inte bara för att få förvärkar :P

Filuribur1 skrev 2015-09-08 19:17:06 följande:

Usch, det lät verkligen inte kul. Får du bara medicin att ta, eller hur fungerar det? Skönt att du är så långt gången i alla fall.

Nä, några husmorsknep lär det inte bli här på länge. Är i vecka 34+2 idag och har sammandragningar ändå vid rörelse, så det behöver jag inte mer av. Däremot vore det ju bra om det stämmer att det påskyndar avslaget.

Krya på er alla förkylda!

Idag var jag hos läkaren och fick göra mitt första vaginala ultraljud för att kolla tappen. Som tur är, är tappen opåverkad och 39 mm lång, men han rådde mig ändå att vara sjukskriven. Jag kunde välja 50% om jag ville, men då jag ändå går i trappor och hämtar elever hade det nog inte hjälpt och jag hade ju ångrat mig grymt om barnet skulle komma nu för att jag valde fel. Så nu är jag hemma till den 27/9 och får ta fp senare. I slutet nämnde han något om att kunna jobba 50% igen, men jag antar det var om jag lyckades vila bort sammandragningarna i princip helt. När han kände på magen i gynstolen hade jag dock inte en sammandragning, lite lustigt nog.

Dock var det känslomässigt jobbigt att säga hej då till kollegorna och indirekt eleverna som jag inte träffade. Hade jag mått bra hade jag räknat med att jobba till den 9/10 som tidigare graviditeter, men tji fick jag. Sammandragningarna kan komma av att jag vänder mig i sängen, reser mig upp eller bara rör mig och sista dagarna har jag känt mig som en 90-årig tant - och då inte de rörligare av dem. Så jag får väl roa mig med att läsa, se på tv, virka och sitta vid datorn. Första steget kanske ändå ska vara att hitta väskan jag brukar packa till bb ...

Rektorn undrade idag vad jag gjorde där, då jag går så sakta, så det känns ju bra att inte de misstycker. En annan kollega tyckte att om man är som jag så går man väl till jobbet oavsett sammandragningar, feber eller brutna ben, men riktigt så hemsk är jag inte. Feber och brutna ben är en fullgod anledning. Sammandragningar kan jag ju stå ut med, det svåra är ju mer att veta om det kan få bebisen att födas för tidigt, så det är ju ett svårare hänsynstagande, då drabbas ju hela familjen på ett annat sätt. Så nu får jag försöka stå ut med ett tråkigt asocialt liv. 

Nu vill jag bara ha ut bebisen. Jag har så fruktansvärt ont i ryggen, i de fogar som sitter där (så det är bäckensmärta och inte ryggsmärta). Ibland har jag så ont att det går ned i benen och de domnar bort. Jag kan inte stå, gå, sitta eller ligga bekvämt och jag känner mig som en elefant.

Min yngsta dotter är bara 14 månader, och även om hon inte på något vis är ett krävande barn så blir det ju en del spring och lyft med henne.

Jag har också börjat få fler och mer kännbara sammandragningar. Eftersom jag hade en ruptur på livmoderns sist, så är värkar (förlossningsvärkar, alltså) bokstavligt talat livsfarliga för både mig och bebisen. Det gör att jag liksom håller andan varje gång det kommer en sammandragning, och om de inte släpper så börjar jag fundera på hur lång tid det tar att åka in till sjukhuset från där jag är, hur barnvakt ska ordnas, var min man är o.s.v. Jag är verkligen ingen nojjig eller orolig person egentligen, men detta är jobbigt.

Bara ungefär fyra-fem veckor kvar (får snittdatum på måndag)...