Oktoberbebisar 2015

Samma reaktion här, hade helt missat det eller har du smugit med det mammalovis? :P :D

9/10 stämmer bra :)

Det här blev en segdragen och smärtsam historia.. Åkte in till lunch och är nu tolv timmar senare bara öppen fem men efter att kämpat på med bad, en laddning kvaddlar och bara andning i 17 timmar kunde jag äntligen få epiduralen för någon timme sen. Hade hoppats på en kortare och "naturlig" förlossning men efter ett dygns värkar var det rena himmelriket så gör inte så mycket just nu att jag får vila lite heller men 11/10 borde det bli en bebis även för oss tycker jag! Ska strax upp och röra på mig och hoppas tyngdlagen gör sitt

Heja heja! Hur har det gått? :D

Tack alla :)

Det var mitt 3e barn så det var nog lite därför allt gick så fort,Lättaste förlossningen var det också, ingen smärtlindring och jag andades lugnt genom alla värkar, barnmorskorna var helt ställda, "en helt otroligt duktig tjej" fick jag höra :)

Blev lite bråttom när dom tog hål på hinnan och första krystvärken kom för då gick hjärtljuden ner, och han var lite tagen när han kom ut men han återhämtade sig ganska fort, han hade en väldigt kort navelsträng vilket kunde vara orsaken sa dom.

V 38 och 19 dagar till bf idag. Vaknade med rejäl molvärk både i ryggen och i nederdelen av magen så jag hoppas verkligen att något är på g...

Grattis till er som fött! Skönt att ha det gjort :)

Jag tror det var runt 9-10 som jag började få onda sammandragningar ganska ofta medan jag ännu låg kvar i sängen. För säkerhets skull låg jag kvar och vilade till elva innan jag gick upp och åt frukost. Sedan vet jag inte om det var så mycket annorlunda än vanligt.

På kvällen efter 18 satt jag vid datorn och började skriva ner värkarna som kom med 6-8 minuters mellanrum, eller 4 på 22 minuter, som nog redan då var ganska långa, men jag kunde sitta ner och andas mig igenom dem. Sambon ringde sin mamma och pratade om hur morgondagen skulle lösas. Jag hade ännu inte sagt något då jag inte visste om det var ett falskt alarm igen. Vi åt kvällsmat och jag gick ner och kollade om grannen var hemma och tillgänglig. Medan jag pratade med henne fortsatte värkarna komma lite smått och i trappan fick jag en kraftig som fick mig att stanna till, så hon bad mig skynda hem. Vi la barnen och sedan satte jag mig vid datorn igen medan sambon åkte iväg en timma för att hämta en maskin inför morgondagens jobb. Det var minst sagt nervöst då jag inte visste om det skulle eskalera eller lägga sig.

Medan sambon var iväg satt jag kvar vid datorn, då jag inte vågade röra mig, för jag var rädd att värkarna då skulle kunna eskalera. Mellan tjugo i åtta och tjugo i nio hade jag 7 värkar väldigt oregelbundet med 5 till 13 minuters mellanrum, så jag var fortfarande osäker om det var dags. Sedan satte jag mig i soffan och ringde mamma och vi pratades vid till sambon kom hem. Under den korta stunden hade jag 3 värkar och blev alldeles tyst och var tvungen att andas igenom då de blev kraftigare. Mamma sa inget då, men sa efteråt att hon märkte att jag då hade rejäla värkar. När sambon kom hem kom jag fram till att jag ville åka in för säkerhets skull, bättre att de då fick skicka hem oss om det skulle avta.

På vägen in hade jag ungefär 5 minuter mellan värkarna på 2 mil och det kändes ganska lugnt. Dock fick sambon köra upp mig i rullstol och vi välkomnades av en uska som jag kände igen, men i mitt förvirrade tillstånd inte kunde placera. Hon påminde mig att jag jobbat på äldreboende med hennes mamma, som gått bort innan sommaren. Det var minst sagt komiskt, jag visste ju att hon jobbade inom vården, men inte på förlossningen.

Vi fick komma in på ett rum och skrevs in 21.23 enligt journalen. Jag skickade ett sms till mamma om att vi var på förlossningen som daterades 21.36. Sedan ville jag få på mig sjukhusrocken direkt, men det tyckte uskan kunde vänta. Jag fick lämna urinprov och konstaterade att jag fått en liten blödning och tog av mig strumpor och byxor och satte mig i sängen. Hon var imponerad över att jag lyckades balansera på ett ben med kläderna. Sedan fick jag dosorna på magen och fick höra att hjärtljuden var bra, men inte vad vilket störde mig, men då värkarna kom lyckades jag inte fråga. Efter ca 2 värkar gick hon utan att ens fråga om smärtlindring. Så fort hon kom utanför dörren gick vattnet och det tryckte på så vansinnigt och jag ville ha lustgas. Sambon skyndade ut i korridoren och ropa in henne, så de hjälpte mig av med trosor och lillasysters blöja jag tog på om vattnet skulle gå på väg in.
Bm undersökte, men sa inget om hur öppen jag var och jag hade svårt att inte trycka ihop benen. Vattenavgången och krystvärkarna daterades till 21.50. Jag fick min lustgas och det var min livlina som jag inte ville släppa, så de fick ifrågasätta om jag verkligen hade värkar, annars skulle jag släppa så jag inte blev alldeles snurrig. Jag andades, höll andan och skrek om vart annat då krystvärkarna var väldigt smärtsamma.

Någon gång i den vevan påtalade bm att bebisen var på väg och sambon sa att han såg huvudet och en arm. Under den tiden hör jag dem säga ropa på Gerd eller vad hon hette, men det är inte larmläge. Det var ju skönt att veta att det inte var kris, men ändå lite oroligt. Efteråt fick jag veta att navelsträngen låg två varv hårt om halsen, så i journalen stod det att de fick klippa den i vulvan. Ut kom han och skrek en bra stund efteråt, de fick massera honom lite (kutanstimulera) för att få honom att skrika innan jag fick upp honom på bröstet. Det häftiga var att jag råkade titta till så jag såg när huvudet och överkroppen var på väg ut. Det är första gången jag födde halvsittandes. Enligt journalen är han född 21.58. Sedan klämde de på magen och drog i navelsträngen för att få ut moderkakan som kom strax efter 10, men upplevdes som en evighet och magen var rejäl öm, så det var tufft.

Sedan fick vi ligga kvar i två långa timmar innan vi kunde få gå och äta och sova på bb. Dock var sonen bara vaken och ville börja äta och grymtade som en gris om vi la ner honom, så det blev inte mycket sömn förrän klockan var 6.
Så här i efterhand var andra förlossningen smidigare då jag bara hade en smärtsam lång krystvärk och hon nog kom ut av bara farten när sista hinnan togs, men jag är evigt tacksam att vi hann in för en hemförlossning med navelsträngen runt halsen hade vi inte kunnat hantera själva, så det är lite skrämmande att tänka på i efterhand.

När navelsträngen kan ha hamnat runt halsen kunde de inte svara på, men tydligen kunde den varit så länge, men snörts åt först vid förlossningen. Han vägde 3305 g och var 52 cm, så en lång och smal kille i vecka 38+4. Han hamnar viktmässigt mittemellan systrarna, men är 2 cm längre. Min bonusdotter var dock betydligt tyngre och kortare. Syskonen är jätteglada åt lillebror och hojtade bebis, bebis när hon såg honom. Bonussystern var så glad att hon nästan började gråta skrev hennes mamma. Till farmor sa hon att nu spelar det ingen roll vad mamma får i januari då hon väntar nästa syskon.

Vi stannade två nätter och kom hem igår eftermiddag när han hade börjat förstå att han måste gapa för att få mat. Igår kväll började han äta konstant, så i natt har jag knappt fått sova förrän jag lyckades ha honom fast vid bröstet och lyckades lägga mig ner på rygg, utan att han släppte så han fick somna vid bröstet. Det verkar som vi fått en närhetstörstande bebis, storasyster var likadan, men då var det ju första barnet och tiden fanns. Pappa duger en kort stund innan hungern sätter i och han äter upp sina händer igen. Men jag hann i alla fall plocka fram blöjor och torra servetter i badrummet och bädda liften han får sova i igår, så han är enkel att flytta, resten får jag väl ta pö om pö. Jag trodde ju jag hade en vecka kvar till förberedelser fram till bf ...

Efter en lång natt kom han motvilligt ut 9.19 idag. En stor kille på 54cm och 4145 gram!

Grattis! Hoppas att allt gick bra också :)

Och grattis mammalovis! Skönt att det inte gick så superfort som du befarade :)

Grattis mammalovis

Grattis Mijjan äntligen Hoppas det gickbra och att ni mår bra allihop