Hypokondriker tråden

jag har som ett par ärtor under armhålan, jag frågade läkarn en gång och hon typ skrattade och sa att det nog bara var mjölkkörtlar men min mammas kompis dog när hon fått barn pga lymfkörtelcancer

Jag har en "knöl" på halsen eller den sitter strax under örat, tänker på den dagligen och vågar inte känna efter om den har växt

Jag vet inte hur det e med er men jag har blivit som ett levande uppslagsverk ang olika symptom på sjukdomar så när jag får en krämpa eller knöl eller vad det nu kan vara så har jag flera diagnoser på lager och får givetvis fler symptom..usch

Det värsta jag har fått höra som hypokondriker är när min mamma sa till mig att jag vill må dåligt Det e inte sant för fem öre, jag är ingen självplågare, jag vill inte ha ångest över sjukdomar. Jag vill inte ha en massa symptom som gör mitt liv till ett helvete ibland.

Under mina bra perioder så är jag en levnadsglad och spontan människa men så fort jag får någon motgång så trillar jag dit igen

Anonym Hypo - tack för länken

(mini): man väljer ju inte hur man vill må, i så fall skulle det ju inte finnas några människor med psykiska problem.

Apropå levande uppslagsverk så är det faktiskt så att hypokondri är väldigt vanligt bland läkarstuderande, ju mer man vet om desto mer finns det att oroa sig för. Fast å andra sidan borde man då också veta att det mesta som sker i kroppen är ofarliga processer.

mini - så säger min kille med, som om jag ville att det skulle vara nåt, vill må dåligt...

det är så tråkigt att han inte tar mig på allvar, jag är endås inte så extrem som många kan vara, att det enbart är inbillning, för knölarna finns ju, och huvudvärken fanns ju där på ena sidan av skallen..sen så har jag sökt för vissa saker på akuten, som struma, diabetes och havandeskapsförgiftning då jag väntade barn....jag hade alltihop så han borde ta mig på allvar tycker man..

när jag sökte för HF så fick jag t. om det värsta tänkbara eklampsi, som jag krampade och blev medvetslös av

jag hörde på teve att hypokondriker verkligen kan få fysiska besvär av inbillning, undrar hur långt det kan gå?

psykosomatiska besvär det har man ju hört om....

nu ska jag gå och ta prover och jag har säkert skitdåliga värden

Anonym Hypo - kan tänka mig att det e så Jag läste omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och hade planer på att läsa vidare till ssk men det satte min hypokondri stopp för Vill inte utsätta mig för smittorisk och allt annat elände det finns på sjukhus när jag är som jag är

Sista terminen på gymnasiet så skulle vi praktisera på sjukhuset och min lott föll naturligtvis på infektionskliniken rätta stället och vara på som hypokondriker men det gick bra, idag tror jag inte att jag hade klarat det.

sannispannisen: ja, att man är hypokondriker sätter ju tyvärr inte stopp för att man kan ha riktiga sjukdomar... Men män är ofta dåliga på att söka medicinsk hjälp, även när de verkligen behöver det.

Mini: jag hade inte tänkt att avslöja detta, men jag är faktiskt sjuksköterska, trots hypokondrin, eller kanske tack vare. Hypokondrin medför ju att man läser otroligt mycket fakta om kroppen och sjukdomar, så jag hade mycket gratis under utbildningen:) Men visst, det har inte varit lätt alla gånger. Var förr orolig för att sätta nål på blodsmittade personer (fast det är nog alla, även icke-hypokondriker), men man lär sig ju hygienrutiner som hjälper en. Och på något sätt går man in i yrkesrollen när man arbetar och distanserar sig från sin hypokondri.

Hypo - tycker det e starkt gjort av dig att klara det så bra som du verkar göra!

Sanna - Jag vet med säkerhet att jag har en massa psykosomatiska åkommor, och hur långt det kan gå vågar jag inte ens tänka på

När jag läste psykiatri så började jag nojja över att få psykiska sjukdomar också Jag har inte haft lika kraftig ångest över det men det e ändå nåt jag tänker på ibland.

Samma här! Just nu har jag ingen superallvarlig sjukdom men har ont i bihålorna och tror nu att det ska bli hjärnhinneinflammation eller nåt annat allvarligt av det! Har varit förkyld nyss och trodde då givetvis att jag skulle kvävas... Drygt det här är..

ja ...

ja det som skiljer mig från andra människor är väl det att även fast jag har sjukdomen så tror jag oftast att det ska bli det värsta tänkbara av det.
om jag har feber och den stiger över 38 tror jag att hjärnan ska börja koka typ.