Hypokondriker tråden

Hej Hypo2!
Jag har bara tagit upp min hypokondri vid ett läkarbesök och då provade vi med antidepressivt och något milt lugnande, men det var inget för mig. Annars kan det faktiskt vara så att en depression leder till kroppsfixering och fixering vid dödstankar vilket leder till hypokondri, så det kan ju vara värt att prova något antidepressivt medel.

Kanske att kognitiv terapi kunde vara en metod som fungerar, det handlar ju mycket om tanke, känsla och handling. Om man har tur så har öppenpsykiatrisk mottagning någon bra kognitiv terapeut eller så kan man få gå på stödsamtal där hos någon psykiatrisjuksköterska. Jag tror att psykiatrin är bäst på att ta den här problematiken, man kan själv ringa dit, det behövs ingen remiss. Lycka till!

Skelettcancer... Det "hade" jag när jag gick på högstadiet, började m värk inne i ena vaden. Sen fick jag ett litet blåmärke där, och då var det kört.

Nu var det ett tag sen, men annars är ju hjärntumör alltid aktuellt. För att inte tala om MS så fort det pirrar någonstans.

Skämt åsido, det är faktiskt ganska energikrävande att hela tiden "känna efter" lite för mycket. Personligen är jag rädd att föra över min hypokondri till min son.

(hypo): Ja det har faktiskt blivit mycket bättre sen jag fick barn. Nu har jag inte tid att sitta o fundera så mycket. Tankarna kommer väl som mest på kvällarna när man ska sova. Men som sagt är det mycket bättre nu, så det stämmer att man ska ha nåt att göra så tankarna skingras lite!

Hypo 2:

Har ni fått någon hjälp för eran hypokondri?

En enda gång tycker jag att jag fått hjälp, men indirekt egentligen. Jag hade en riktig aids-noja för ca 12 år sen, och uppsökte därför läkare. Hade sån tur att jag fick träffa en man som jobbat för Läkare utan gränser, i Afrikas mest aids-drabbade delar.

Till en början pratde vi om mina symptom, och han tyckte jag skulle göra ett HIV-test för att coola ner mig. Men när vi pratade vidare blev jag bara mer och mer knäckt, och då sa han att jag INTE skulle göra ngt test - jag skulle inte klara av väntan!! På nåt sätt tog hans ord ner mig på jorden, så jag lugnade ner mig.

Sen gjorde jag ett test -95, bara för att försäkra mig. Det var ju självklart negativt, men för säkerhets skull blev jag blodgivare bara för testandets skull. Det hjälpte mig att släppa tanken på HIV/aids.

Hypokondri är väl ett sorts ångesttillstånd, och mot det finns ju hjälp!
Märker ju själv att nu när depressionen och ångesten lättat så är jag inte lika hypokondrisk heller.

Skulle tippa på att KBT är väldigt bra i detta fall.
Vid alla s k katastroftankar måste man ju se hur stor rimligheten egentligen är? Och om det finns fog för ens "misstankar". Inte så lätt, men det är nog en tankeprocess, man måste programmera om sitt tänkande!

Anonym SS, det låter helt rimligt tycker jag.
Jag med: Min logik säger mig att det borde gå att "bota" med någon slags fobi metod. För det är ju en slags fobi. Som SS skriver, det är ju ett ångesttillstånd. Det har med tankeverksamheten att göra och det finns jättebra terapimetorde för att förändra tanke mönster. Dialektal beteende teraip, JAG terap konstruktiv beteendeterapi.

Men, jag tror såhär, alla har vi olika orsaker till att känna som vi göra till att bära den här rädslan och ibland ÖVERTYGELSEN om att vi är sjuka. Om man kommer på orsaken till varför kanske det är mycket lättare att komma runt det?

Jag är nog inte, som jag skrev tidigare, hypo i ordets rätta bemärkelse.
Jag bär allt det här inom mig, berättar inte för någon om hur jag känner. Springer inte i "onödan" till doktorn. Jag försöker till och med dölja mina åkommor och symptom som jag har. Låtsas att jag är friskare än jag känner mig.
Men. kanske är spektrar rätt brett och själva diagnosen hypo bred. Jag vet inte så mycket. Men vi är helt klart inte ensamma.

Jag har hört att Peter Haber (spelar Martin Beck) och Robrt Gustavsson lider av hypokondri. Vet inte om det stämmer..

Dagens boktips:www.bokus.com/b/9127111806.html

Desa böcker är jättebra och har verkligen hjälpt mig till större sjämvmedvetenhet och förmåga att påverka mina tankar.
JAG bestämmer vad jag ska tänka och hur stor plats vissa tankar och känslor ska få ta plats inom mig. Spännande och helt nytt eftersom jag alltid trott att jag inte kan påverka det jag känner. Jag har bluffat hela livet, för det kan jag!

haha jag har hittat på en egen terapimetod Istället för att skriva kognitiv beteendeterapi skrev jag konstruktiv.. men vet met det kanske skulle funka att vara konstrukti

Försöker länka igen: www.bokus.com/b/9127111806.html

Jag skulle vilja fråga er 2 frågor.....
känner ni ofta att ni inte kan se er själva i framtiden p g a att ni snart ska dö i någon allvarlig sjukdom?
När ni får era kroppsliga symtom, hur länge sitter de i?

Glömde en fråga
Jag känner ofta att jag inte "törs" sluta ora mig, för då kommer jag att drabbas av någon allvarlig sjukdom och inte ta symtomen på allvar och inte bli behandlad i tid..Känner ni också så????