• Anonym (Bonusmamman)

    Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

    Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

    Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

    Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

    Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

    Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

    Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

    Behövde få skriva av mig samt få lite råd.

  • Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).
  • Brumma
    Påven Johanna skrev 2015-02-22 11:41:37 följande:

    Uppfattar du mitt sätt att uttrycka mig på som formellt så är det förmodligen du som tycker att jag är "så himla mycket bättre än andra". 


    Vet att du inte brukar ta åt dig detta när ngn säger det men du kan faktiskt ha en ganska nedlåtande "lilla du - jag är SÅ mycket bättre än ni och vet preeeeciiis hur allt ska vara" ton... I den här tråden verkar den lysa igenom flera gånger.

    Det är på intet sätt ett "formellt sätt" (vilket jag inte heller uppfattade det som att Anonym-också försökte förmedla). Formellt språk kommer jag i kontakt med dagligen i mitt arbete och det har ingen "jag ser ner på dig" ton (har den det så frångår skribenten sin afgärsmässiga roll och försöker skriva läsaren på näsan. I mitt yrke kommer man inte så långt på det sättet eftersom det uppfattas som om personen är en besserwisser och har svårt att samarbeta)

    Du vet sedan tidigare att jag uppfattat dig på ett sätt som du uttryckt att du inte menar. . Kanske är det så att du faktiskt uppfattas på ett annat sätt än du har för avsikt?

    Detta är inte ngt påhopp på dig utan en påpekan om att du har en relativt tråkig och nedlåtande ton mot många som inte tycker som du. Lite tråkigt eftersom du ofta är en bra "motspelare" i diskussionen. Men det börjar bli lite trist att läsa dina påhopp..

    Avslutar med den där smileyn ;)
  • Anonym (E)
    Brumma skrev 2015-02-20 10:35:35 följande:
    Jo. För de flesta i den här diskussionen handlar det om den lilla lilla saken som kallas kommunikation.

    Men för dig är det då ok att barnen hör av sig om planerna ändras?
    Ja, klart. Varför skulle det inte vara ok att barnen hör av sig?
  • Brumma
    Anonym (E) skrev 2015-02-22 20:38:01 följande:

    Ja, klart. Varför skulle det inte vara ok att barnen hör av sig?


    För att det verkar vara många som anser att det inte behövs att man hör av sig utan bara ändrar planerna och helt enkelt åker till sin andra förälder....

    Som Ess sagt tex. Att det minsta man kan begära är att barnen meddelar ändrade planer. Hon skrev inte - som du tolkade det - att de inte fick komma alls.

    Så därför undrade jag om det var ok med dig att barnen hörde av sig vid ändrade planer (istället för att bara dyka upp).

    För då tycker du ju detsamma som som de flesta här i diskussionen som propagerar för att kommunicera och kolla av :)
  • Anonym (E)
    Brumma skrev 2015-02-22 21:59:37 följande:
    För att det verkar vara många som anser att det inte behövs att man hör av sig utan bara ändrar planerna och helt enkelt åker till sin andra förälder....

    Som Ess sagt tex. Att det minsta man kan begära är att barnen meddelar ändrade planer. Hon skrev inte - som du tolkade det - att de inte fick komma alls.

    Så därför undrade jag om det var ok med dig att barnen hörde av sig vid ändrade planer (istället för att bara dyka upp).

    För då tycker du ju detsamma som som de flesta här i diskussionen som propagerar för att kommunicera och kolla av :)
    Det låter som att du missförstod vad jag syftade på - jag syftade på TS inställning när jag pratade om "att få komma alls". Vinklingen i TS låter inte som att det huvudsakliga problemet är att barnen inte hör av sig innan de kommer, utan det faktum att de kommer "för ofta".
  • Brumma
    Anonym (E) skrev 2015-02-22 22:19:04 följande:

    Det låter som att du missförstod vad jag syftade på - jag syftade på TS inställning när jag pratade om "att få komma alls". Vinklingen i TS låter inte som att det huvudsakliga problemet är att barnen inte hör av sig innan de kommer, utan det faktum att de kommer "för ofta".


    Jo. Jag förstår det.

    Men eftersom du citerade ett inlägg av Ess och var ganska aggressiv så antog jag att du inte höll med om att barnen kunde höra av sig och kolla av..
  • VirrAnna
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2015-02-16 08:59:33 följande:

    Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

    Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

    Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

    Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

    Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

    Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

    Behövde få skriva av mig samt få lite råd.


    Jag har bara läst TS och blir så inibänken förbannad över såna här skriverier från styvföräldrar. 

    Du sa ifrån att barnen fick bo varannan vecka och nu vill du inte att de ska få komma dit för att det är mammavecka. Barnen vill kanske bo hos sin pappa! Håller helt med pappan om att barnen inte kan vara i vägen i deras eget hem för det är just vad det är DERAS hem. Det var deras hem innan det var ditt. När du blev tillsammans med deras pappa visste du att han hade barn och om det är så otroligt jobbigt borde du aldrig inlett ett förhållande med honom.

    Packa du dina väskor och flytta så du får vara ifred i ditt eget hem.

    Och stor eloge till din man som står upp för sina barn för barnen ska ALLTID komma först.
  • Anonym (,,,)

    Hoppas innerligt att ts lämnar idioten som behandlar henne som om hennes behov inte var värda ett skit och som BONUS slipper hon dessutom hemorojderna som hon fick på köpet med arselhålet..

  • Gung Ho
    Anonym (ömsesidig respekt) skrev 2015-02-21 18:04:45 följande:
    Alltså jag tror att har man den inställningen flytta om d inte passa kommer inget förhållande att hålla. Vare sig d finns barn innan eller inte. Å det är nog därför så många förhållanden inte gör det heller. Det handlar om ömsesidig respekt. Att aldrig kunna planera något i sitt eget hem måste vara hemskt. för att få en fungerande vardag så är planering oftast viktigt. Man måste kunna få planera saker i vardagen. mwmed och itan barn. bor inte barnen på heltid kan man ju inte planera in dessa de veckor d inte bor där. Och man måste ju få göra planer även de veckorna!
    Fast till syvende och sist är det det som gäller...speciellt om det gäller så grundläggande saker som synen på vilka som ingår i familjen och inte. Tror det är svårt att kompromissa kring det..
  • Gung Ho
    Anonym (Också) skrev 2015-02-21 18:27:51 följande:
    Vad är det för paket man måste köpa menar du?

    Ett liv på andras villkor? Inte konstigt att barn blir egoister när vi vuxna bara tänker på sitt.

    En fråga ni som tycker att bonusföräldern ska köpa det så kallade paketet eller dra vad gör ni om hon/han nappar på det men era x tycker att det är en helt vansinnig id'e?

    Vad gör ni då?

    Innehållet det här paketet direktiv ifrån mamma pappa barn? Att man Niger och håller truten och gör som mamma pappa barn vill?

    Tjoflöjt kärleken måste vara nästintill noll om man tänker så.
    Var har jag nämnt ngt om ex?

    Man behöver inte köpa något alls, jag bara sade vilka krav JAG har på både mig själv och den jag är tillsammans med. Synen på familj och barn var bland det första jag och min blivande fru pratade om när vi träffades för snart två år sedan. Sen är det VÅR familj, inte andras..(tex ex).

    TS för nog dock en förlorande strid då hon och hennes man verkar ha fundamentalt olika bild om vilka som ingår i familjen. Jag håller med mannen, men som sagt TS får ju välja att leva som hon vill. Ett sätt kan vara att bryta med mannen..
  • Gung Ho
    Anonym (Fd styvmor) skrev 2015-02-22 08:56:23 följande:

    Att kalla det för "bonus" är för det första helt sjukt galet, en bonus är väl en fördel?
    Jag såg då inte hans ungar som någon bonus kan jag lova.
    Tvärtom faktiskt och det är därför jag är fd STYVmor och inget annat.

    Aldrig mer en karl med ungar i bagaget, aldrig aldrig aldrig!
    De flesta jag känner som gjort samma misstag säger samma sak.


    Min lilla 'bonustjej' är verkligen en bonus!! Älskar när hon kommer springande och ropar mitt namn när man ses efter hennes 'pappavecka'. 'styv-orden' används inte i vårt hem!

    Som sagt, vi var från början överens om hur vi såg på familj och barn. Hade min sambo inte delat min syn hade vi inte blivit tillsammans och vice versa..
Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).