Anonym (orolig mamma)

Äldre 9 Mar 16:52

236 svar

Övergrepp på vår 4 månaders?

Jag har under flera års tid själv jobbat och jobbar med frågan om utsatta barn/hört/sett många mammor berätta om övergrepp som det visat sig att pappan utfört på deras gemensamma barn.
En partner och pappa som de aldrig skulle kunnat tro något sådant om men där det sen ändå visat sig vara så. Där mammorna har en sådan ångest av att inte kunnat se tidigare, inte kunnat förhindra, "borde de inte ha märkt något - kunde de inte ha stoppat det?"
Detta gör förstås att jag är väldigt vaksam själv, rent teoretiskt har full koll på vad man bör vara vaksam på. Har alltid tänkt att minsta tecken/misstanke/oro om något liknande så skulle jag lämna direkt etc etc...

Men är det så enkelt om man själv hamnar mitt i det? Och hur vet man? Jag har hur mycket kunskap som helst, både teoretiskt och hur man bör agera rent praktiskt... men när man väl står där själv med en partner man älskar (älskat?) och en oro som börjat gro, så är det inte så jäkla lätt ändå. Har man fel ödelägger man en människas liv. Fatta den fruktansvärda sorgen och ångesten som dabbar den som blir misstänkt för något så motbjudande fastän den inte gjort nått.
Har man rätt i sin misstanke, å andra sidan, riskerar man att förstöra ett barns hela liv om man inte agerar på det - så fruktansvärt om ett barn blir utsatt och det inte blir uppdagat och barnet hjälpt!!!

Jag har nu själv fått barn med en man... och innan förlossningen tänkte jag inte ens tanken på honom som möjlig övergreppsman på vår dotter, så långt bort att jag aldrig ens skulle komma på tanken.
Men efter att hon kommit har oron smugit sig på mig, av små små saker som jag knappt kan sätta fingret på. Jag har funnit mig själv stå i duschen och känna mig superstressad på att bli klar eftersom jag har en dålig känsla av att "något fel kanske händer". Jag började få en obehagskänsla då han skulle gå och byta blöja på henne. Jag upplevde också ofta att han "tog tillfället i akt att byta blöja" så snart jag duschade. Vissa ggr kunde jag fråga efter "böt du blöja?" och han ja:kar varpå jag frågar "varför, jag bytte ju precis innan jag duscha?" och han "jag tyckte det luktade kiss". Det finns fler sådana "småsaker" som bekymmrat mig.

Jag har slagits med denna oro och obehagskänsla. Å ena sidan känner jag "men gud, tänk om det inte alls är något, om jag är övermisstänksam pga mitt yrke, och så tror jag såhär om mitt barns pappa" och å andra sidan känner jag "men tänk om det är något fel, om jag har en magkänsla av faktiska skäl, och så blir jag ändå en sådan som inte märker eller agerar".

Det är väldigt subtilt, det jag "samlat på mig", svårt att helt ta på, men ändå så pass oroande för mig att jag antecknat "händelserna" för att kunna samla ihop en hel bild om det skulle behövas. Bör sägas att här påverkar förstås min yrkesbakgrund mig också. Många ggr, när något sådant här väl blivit tydligt och ofrånkomligt finner sig mamman (eller pappan för den delen) plötsligt i en sits där den vet att den byggt sin magkänsla på en massa saker men där hen inte kan presentera det såhär i efterhand. Därför känns anteckningar rätt.

Men så nu... här om dagen.. hände något way tydligare/större än vad jag ens varit i närheten av att notera tidigare. Tidigare har jag haft känslan av att något kan ha hänt men inte haft/funnit något som helst bevis/tecken för det reeelt. Det jag "antecknat" har endast varit min känsla och omständigheterna kring den.
Men nu hade flickans pappa en stund ensam med henne - vilket inte händer så ofta. Det rörde sig om 1-2 timmar då de var ensamma. När jag sen bytte blöja på vår tjej så hade hon något vitt kring analen. OBS INTE spermalikt. Såg ungefär ut som om man smörjt med idominsalva eller liknande, det tagit upp av huden/torkats av och detta var resterna. Jag blev fundersam då jag inte använt någon form av salva på henne sista dagarna. Jag kikade därför närmare och jag ser då att hon är lite sårig/har en spricka/öm/tunn hud på ett ställe utanför analen. Jag kikar då även kring slidan och ser att hon är röd/öm på ett ställe där också. Det är dessa två fakta i kombo som jag reaferar på. Jag får nu panik!!! FINNS det naturliga förklaringar till detta - och det är jag som är så misstänksam att jag går igång direkt åt ett enda håll - eller är det här nått jag ska agera på direkt?
En del av mig skriker att det måste va så att min man använt någon form av salva och möjligt förgripit sig på henne (kan inte tänka mig annat än finger)? en annan del av mig försöker finna logiska förklaringar. Men så tänker jag också: Kan det verkligen slumpa sig så att jag haft en underliggande oro OCH att jag sen upptäcker detta på henne just den dagen de två varit ensamma?? Jag ställer frågorna till mig själv lika mycket som till "er".... Jag vill ABSOLUT inte missa att agera, men jag vill inte utsätta min man för misstanke om det inte alls rörde sig om något sådant.

Jag vet knappt om det var fel eller rätt, vilket jag väl borde veta, men jag konfronterade på sätt och vis min man där direkt. Frågade bara "har du använt någon salva på henne idag?" och han svarade "nä" och jag "okej, vad konstigt för hon har något vitt här, undrar vad det kan va". Jag sa sen också att hon var röd/hade ett sår och att jag funderade på vad det kunde bero på, at jag inte sett det förut (obs, innan jag ens sa något till honom fotade jag faktiskt hur det såg ut). Han var ganska snabb på att säga ?ja jag vet inte / jag har inte gjort nått? och gå därifrån? vilket jag finner lite konstigt. Samtidigt blev han kanske illa till mods av undertonen om anklagning...? Jag sa då ?om du nu inte vet vad det är blir du inte nyfiken på att se vad jag pratar om istället för att gå iväg?? Det framgick tillslut vad jag antydde och han blev arg och undrade hur jag kunde tro något sådant om honom. Men ja... det skulle ju en person som gjort något säga också förstås. Jag förtydligade att jag inte anklagar honom men att jag funderar på vad tusan det är och att - med min bakgrund - skulle jag aldrig låta bli att reagera.

Förstår att mitt inlägg är långt och svamligt, dessutom har jag utelämnat de andra "små tecknen" som väckt min misstanke.... Jag vet hur jag ska agera om jag måste gå vidare med detta? så det jag undrar ifrån är väl främst:

Vad kan det ha varit om det INTE var ett övergrepp? Finns det ens några möjliga logiska förklaringar? För jag har så svårt att se några sådana logiska förklaringar just nu...
Hon har haft svårt med magen/hård i magen vilket förstås kan ge sprickor/öm anal? men nu var det ett tag sedan hon bajsade - kan hon ändå få/ha fått sår/spricka där pga det? Varför är hon i så fall även rödlätt kring slidans mynning? Är det vanligt att bebisar är/blir det? Får man sprickor/sår i analen av andra anledningar än att där pressas ut för hårt bajs när man är förstoppad? För bajsa har hon som sagt inte på ett par dagar (vi har hjälp kring det på BVC) men förstoppad kan hon ju va. Hon har precis börjat med smakportioner... kan det vita på något vis vara från det? Det känns sjukt att ens skriva det men vill lämna alla möjliga detaljer och hon har ätit ?fast? föda (potatispuré) för första ggr nyligt innan detta. Kan det på något vis varit oprocessad potatis? Kan de få annan typ av vätska/flytning från slidan/rumpan som är vitaktig och lite "bitig" inte rinnig i konstistensen?

Om jag inte går vidare direkt, hur försäkrar jag mig ändå om att hon inte blir utsatt, hur kan jag säkra eventuella ?bevis? etc. Så länge jag är föräldraledig är jag i hennes närhet i stort sett HELA tiden? men det kommer ju en dag då jag börjar jobba igen också. Den ger mig ångest.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-03-09 19:01
EDIT:
Skriver faktiskt i min TS att där finns andra saker som hör till historien som jag inte lyft.

Någonstans var/är jag så rädd att bara få kommentarer som "men Gud, anmäl direkt" att jag tryckte väldigt mycket på den motsatta sidan av historien (att det kanske är
min förstorade rädsla). Hade jag istället skrivit ett inlägg som riktat sig på allt han gjort och sagt hade jag högst troligt fått motsatta reaktioner. Allt beror ju på vilka fakta man lägger fram...

Det är inte särskilt konstriktivt att enbart lämna kommentarer i stil med "du verkar ju sjuk" etc. Det jag bad om - om man nu ser mig som problemet - var att hjälpa mig finna logiska förklaringar till händelsen. Det tar jag tacksamt emot.

Anonym (nn)

Äldre 10 Mar 20:14

#139

Jag förstår ärligt talat inte vad som är så hemskt med att smygfilma TS man i barnrummet en kortare period för att stilla sin oro?
Är han oskyldig så gör det väl inget? Han kommer ju inte veta om det och är han inte skyldig så är det bara en pappa som byter om sitt barn, varför så rädda? Jag tycker nästan TS har en skyldighet gentemot sitt barn att se till så att allt står rätt till.
Man ska absolut inte ignorera sin magkänsla!
Hans reaktion f.ö. (om ni läst allt TS skrivit) var väldigt suspekt.

Anonym (nn)

Äldre 10 Mar 20:17

#140

Anonym (Omg) skrev 2015-03-10 20:08:44 följande:

Hur hade du reagerat om din respektive filmade dig för att hen misstänker att du antastar ditt barn? Och sedan hade den enda motiveringen till dennes misstankar varit att flickan var röd i stjärten? Som majoriteten av spädbarn blir ibland?
Jag hade hellre sett att jag blev dumpad av mitt barns pappa med delad vårdnad så länge han inte kan bevisa i rättegång att jag är en opassande föräldrer (vilket inte hade gått om jag är oskyldig) än att min integritet blir kränkt av mannen jag lever med som smygfilmar mig för att han inte litar på mig som förälder eller människa öht. Vad händer när/om ts finner att pappan är oskyldig och enbart kärleksfull som förälder, fortsätter man bara och låtsas som ingenting? Berättar man att "älskling, jag misstänkte att du antastat vår dotter så jag smygfilmade dig ett tag när du böt blöja, men det är lugnt du är grön"
Så kan man ju visserligen göra men personligen hade jag stuckit samma sekund jag insåg att jag lever med en människa som tror det absolut värsta om mig så lättvindigt.

Fast det märks ju att du inte läst allt Ts skrivit, suck.
läste du om hans dotter? om hans reaktion? om dotterns reaktion?

Anonym (nn)

Äldre 10 Mar 20:20

#141

Ibland måste man vara vuxen nog att sätta sina egna känslor åt sidan.
Nu handlar det först och främst om barnet och att se till att barnet mår bra. Punkt.
Integritet hit och dit som om det har någon betydelse när det gäller ett barn som inte kan tala ännu.

firebird

Äldre 10 Mar 20:52

#142

Jag tycker det är skrämmande att folk tycker att man ska lita blint på sin partner trots att om man känner att något är fel.. TS har ju märkt flera konstiga saker som hänt, inte bara blöjbyten. Det är vi vuxna som har ansvar att skydda våra barn i första hand! Det borde vara nog jobbigt att varningsflaggor ens dyker upp och faktiskt allt för lätt för många att blunda för det.

Jag tycker fortfarande hon ska smygfilma för TÄNK OM det hon känner stämmer? Att något är fel och han gör något? Då kan hon skydda dottern innan det går länge tid t.o.m år! Och om han inte gör något? Ja då kan hon andas ut och vet att hon får jobba på sin tillit och be sin man om ursäkt att hon vart nojjig. MEN jag tror inte dessa misstankar kommer från ingenstans oavsett vad hon jobbar med. Vi kvinnor går faktiskt inte och oroar och anklagar våra män hejvilt som vissa här tydligen tror! Min man byter blöjor när vår pojke är ledsen för att se att det inte är vått, han badar naken (som jag oxå gör) med våran bebis och sover i bara underkläder med honom i sängen. Han vill oxå gosa med bebis precis som jag gör! Inget konstigt!

Men i TS fall så är det något med det han gör som ger en kostig känsla, när vi läser av folk så är det bara 7% som är det vi faktiskt säger, resten är bla tonfall och kroppsspråk. När han svarar på hennes frågor så verkade han svammlig och obekväm. Varför? Och varför återkommer det saker som han gör som är misstänktsamt eller ger henne konstiga vibbar?

LeaveMeAlone

Äldre 10 Mar 21:12

#143

firebird skrev 2015-03-10 20:52:55 följande:

Jag tycker det är skrämmande att folk tycker att man ska lita blint på sin partner trots att om man känner att något är fel.. TS har ju märkt flera konstiga saker som hänt, inte bara blöjbyten. Det är vi vuxna som har ansvar att skydda våra barn i första hand! Det borde vara nog jobbigt att varningsflaggor ens dyker upp och faktiskt allt för lätt för många att blunda för det.

Jag tycker fortfarande hon ska smygfilma för TÄNK OM det hon känner stämmer? Att något är fel och han gör något? Då kan hon skydda dottern innan det går länge tid t.o.m år! Och om han inte gör något? Ja då kan hon andas ut och vet att hon får jobba på sin tillit och be sin man om ursäkt att hon vart nojjig. MEN jag tror inte dessa misstankar kommer från ingenstans oavsett vad hon jobbar med. Vi kvinnor går faktiskt inte och oroar och anklagar våra män hejvilt som vissa här tydligen tror! Min man byter blöjor när vår pojke är ledsen för att se att det inte är vått, han badar naken (som jag oxå gör) med våran bebis och sover i bara underkläder med honom i sängen. Han vill oxå gosa med bebis precis som jag gör! Inget konstigt!

Men i TS fall så är det något med det han gör som ger en kostig känsla, när vi läser av folk så är det bara 7% som är det vi faktiskt säger, resten är bla tonfall och kroppsspråk. När han svarar på hennes frågor så verkade han svammlig och obekväm. Varför? Och varför återkommer det saker som han gör som är misstänktsamt eller ger henne konstiga vibbar?

Nej det är inte det minsta vettigt att smygfilma någon utan en bra anledning!

Magkänsla kan vara en bra vägledare men den kan också vara väldigt väldigt fel.

Magkänslan hos svartsjuka människor säger att deras partner är otrogen, ger det rätten att tex förfölja sin partner eller kolla upp dom utan grund? Svar: nej!

Magkänslan hos människor med social fobi säger att det tex inte går att lämna hemmet.

Magkänslan för någon med paranoia säger att kvinnan på bussen är ute efter att skada hen. Ska dom agera på den känslan? Kanske med självförsvar? Svar: nej!

Oro för olika situationer och den ångest den kan skapa hos människor, och inte bara sjuka människor med sjukdomar eller personlighetsstörningar, får magkänslan att visa fel saker. Ångest får människor att vilja ta till flykt eller strid. Det är en instinkt som är svår att jobba emot med logik. TS försöker ändå så att elda upp hennes oro känns inte som en vidare bra ide.

Anonym (Lizzie Lei)

Äldre 10 Mar 21:19

#144

Anonym (nn) skrev 2015-03-10 20:07:50 följande:

Som sagt, jag kan bara utgå från mig själv och för mig skulle mitt barns säkerhet komma först. Jag ser inte hur det förstör något, snarare så om han visar sig vara oskyldig så stärks min kärlek gentemot honom då jag vet att han är oskyldig. Det handlar ju bara om en kortare period och sen om det visar sig att han inte är skyldig så kan man ta tag i terapi osv.
Jag tycker faktiskt det viktigaste i denna situationen är barnet och om du har läst TS andra inlägg så ser du att det inte är första gången varningsflaggorna visat sig.
Efter en eller två gånger, okej, men efter flera? Nej, då tycker jag faktiskt man har en skyldighet att ta reda på vad som egentligen försigår.
Man ska aldrig ignorera sin magkänsla.

Då lämnar du mannen och gör en anmälan för ditt barns skull och leker inte detektiv med ditt barns liv som insats. Mycket dåligt omdöme att fortsätta ett förhållande ned någon man inte litar på till den milda grad att man tror att han utför sexuella handlingar på bebisen. Går man inte då och skyddar sitt barn är man lika skyldig till övergreppen.

Anonym (Anna socionom)

Äldre 10 Mar 21:28

#145

firebird skrev 2015-03-10 20:52:55 följande:

Jag tycker det är skrämmande att folk tycker att man ska lita blint på sin partner trots att om man känner att något är fel.. TS har ju märkt flera konstiga saker som hänt, inte bara blöjbyten. Det är vi vuxna som har ansvar att skydda våra barn i första hand! Det borde vara nog jobbigt att varningsflaggor ens dyker upp och faktiskt allt för lätt för många att blunda för det.

Jag tycker fortfarande hon ska smygfilma för TÄNK OM det hon känner stämmer? Att något är fel och han gör något? Då kan hon skydda dottern innan det går länge tid t.o.m år! Och om han inte gör något? Ja då kan hon andas ut och vet att hon får jobba på sin tillit och be sin man om ursäkt att hon vart nojjig. MEN jag tror inte dessa misstankar kommer från ingenstans oavsett vad hon jobbar med. Vi kvinnor går faktiskt inte och oroar och anklagar våra män hejvilt som vissa här tydligen tror! Min man byter blöjor när vår pojke är ledsen för att se att det inte är vått, han badar naken (som jag oxå gör) med våran bebis och sover i bara underkläder med honom i sängen. Han vill oxå gosa med bebis precis som jag gör! Inget konstigt!

Men i TS fall så är det något med det han gör som ger en kostig känsla, när vi läser av folk så är det bara 7% som är det vi faktiskt säger, resten är bla tonfall och kroppsspråk. När han svarar på hennes frågor så verkade han svammlig och obekväm. Varför? Och varför återkommer det saker som han gör som är misstänktsamt eller ger henne konstiga vibbar?

Om hon hade märkt konstiga saker innan de skaffade och fick gemensamma barn så borde hon inte skaffat barn med en pedofil. Hon borde iom sin yrkesutövning sett varningstecknen innan han doppade snoppen i henne. Hon påstod att hon sett tecken. Varför lämnade hon inte då, varför fortsatte hon och varför förnekade hon det hon såg med hans äldre döttrar. Kanske just för att det inte var hennes döttrar och inte hennes business, hon skiter fullständigt i om han sätter på hennes bonusbarn. De är inte på hennes jobb och det är inte hennes eget barn. Ändå fortsätter hon med mannen hon tror är peddo. Omdömeslös tycker många här i tråden. Frågan är vad arbetsgivaren säger när de får reda på att hon inte anmälde sin egen familj och skyddade bonusbarnen från incest.

Anonym (nn)

Äldre 10 Mar 21:30

#146

Anonym (Lizzie Lei) skrev 2015-03-10 21:19:29 följande:

Då lämnar du mannen och gör en anmälan för ditt barns skull och leker inte detektiv med ditt barns liv som insats. Mycket dåligt omdöme att fortsätta ett förhållande ned någon man inte litar på till den milda grad att man tror att han utför sexuella handlingar på bebisen. Går man inte då och skyddar sitt barn är man lika skyldig till övergreppen.

Eh, förlåt men va!? Så man ska göra en anmälan och skilja sig innan man vet svart på vitt om det ens stämmer!?
Man ska alltså anmäla det första man gör och definitivt göra det istället för att, hör och häpna, smygfilma? Du tycker att smygfilmna är en överreaktion men inte att anmäla direkt utan att man vet om det stämmer!?
Snacka om drastiskt och överdrift från din sida.....det verkar verkligen som du har något emot detta med smygfilmandet och jag hade nog hållt med dig om det handlade om något integritetskränkande som att bli filmad i badrummet men inte när man byter blöja på sitt barn.
Näe, jag börjar allvarligt tro att vissa personer som skriver här har helt andra agendor....usch.

Anonym (nn)

Äldre 10 Mar 21:32

#147

firebird skrev 2015-03-10 20:52:55 följande:

Jag tycker det är skrämmande att folk tycker att man ska lita blint på sin partner trots att om man känner att något är fel.. TS har ju märkt flera konstiga saker som hänt, inte bara blöjbyten. Det är vi vuxna som har ansvar att skydda våra barn i första hand! Det borde vara nog jobbigt att varningsflaggor ens dyker upp och faktiskt allt för lätt för många att blunda för det.

Jag tycker fortfarande hon ska smygfilma för TÄNK OM det hon känner stämmer? Att något är fel och han gör något? Då kan hon skydda dottern innan det går länge tid t.o.m år! Och om han inte gör något? Ja då kan hon andas ut och vet att hon får jobba på sin tillit och be sin man om ursäkt att hon vart nojjig. MEN jag tror inte dessa misstankar kommer från ingenstans oavsett vad hon jobbar med. Vi kvinnor går faktiskt inte och oroar och anklagar våra män hejvilt som vissa här tydligen tror! Min man byter blöjor när vår pojke är ledsen för att se att det inte är vått, han badar naken (som jag oxå gör) med våran bebis och sover i bara underkläder med honom i sängen. Han vill oxå gosa med bebis precis som jag gör! Inget konstigt!
Men i TS fall så är det något med det han gör som ger en kostig känsla, när vi läser av folk så är det bara 7% som är det vi faktiskt säger, resten är bla tonfall och kroppsspråk. När han svarar på hennes frågor så verkade han svammlig och obekväm. Varför? Och varför återkommer det saker som han gör som är misstänktsamt eller ger henne konstiga vibbar?

Håller med! bra skrivet.

Anonym (Lizzie Lei)

Äldre 10 Mar 22:15

#148

Anonym (nn) skrev 2015-03-10 21:30:45 följande:

Eh, förlåt men va!? Så man ska göra en anmälan och skilja sig innan man vet svart på vitt om det ens stämmer!?
Man ska alltså anmäla det första man gör och definitivt göra det istället för att, hör och häpna, smygfilma? Du tycker att smygfilmna är en överreaktion men inte att anmäla direkt utan att man vet om det stämmer!?
Snacka om drastiskt och överdrift från din sida.....det verkar verkligen som du har något emot detta med smygfilmandet och jag hade nog hållt med dig om det handlade om något integritetskränkande som att bli filmad i badrummet men inte när man byter blöja på sitt barn.
Näe, jag börjar allvarligt tro att vissa personer som skriver här har helt andra agendor....usch.

Du har ju ändå noll tillit eftersom du har de tankar du har plus att du smygfilmar.

Om det skulle visa sig att du tex skulle ha fel. Skulle du lägga in dig på psyket som kompensation för ditt paranoida sätt och få hjälp med den? Eller är du god nog att inte granskas?

Övergrepp på vår 4 månaders?

INNEHÅLL