Har du förtroende för regeringen?

Om det är din uppfattning att regeringen ska lastas för statskulden från det datum som den tillträdde (trots att det är uppenbart att den nuvarande regeringen inte påverkade statsskulden storlek under de första månaderna vid makten) då bör du rimligen också anse att den nuvarande regeringen ska tillgodogöra sig allt positivt som kan ha inträffat i början av den nuvarande regeringens regeringsperiod trots att det var initierat av den förra alliansregeringen. Jag tänker exempelvis på att vi i slutet av 2014 började se resultatet av att alliansens bedrev en bostadspolitik. Med ditt synsätt blir resultatet av den förra regeringens tid vid makten än mer magert än vad jag tycker är rimligt. 

 

Hur var det nu med ordet fiasko? Bör man använda det i public service när man skriver om regeringens förehavanden? Jag ställde mig lite tveksam till det för ett tag sen men det skrattade Bill åt. Nu har man i alla fall i annan media skrivit om ytterligare ett av regeringens fiaskon:

www.svd.se/fiasko-for-snabbsparen-noll-av-hundra-slaktare-i-jobb/om/jobben-for-nyanlanda

Fiasko för snabbspår: Noll av hundra slaktare i jobb

Regeringens största satsning på att nyanlända ska få jobb haltar betänkligt. En kartläggning av de så kallade snabbspåren som SvD Näringsliv har gjort visar på stora problem på en rad områden.

Vi får väl se om public service hakar på och rapporterar om regeringens veritabla fiasko.

Han vill tvinga alliansen att bekänna färg, såtillvida att de offentligt förklarar att den bruna färgen ingår i samarbetet som ger alliansen ett regeringsunderlag.

Visst handlar det till viss del om taktik, många borgerliga väljare har luktsinnet i behåll och skulle undvika en allians som kan tänka sig att böka runt i dyngan - men framförallt handlar det om vad man tror på.

Sverige är ju nästan unikt såtillvida att de politiska partierna har markerat mot rasismens enkla förklaringsmodeller, det vore önskvärt om vi kan förbli unika i detta sammanhang - och om inte att man åtminstone är så anständig att man talar om att man är beredd att ta inkludera dynghögen i samarbetet.

Det finns väl inga bortsett från libertarianerna i svensk politik som är för helt okontrollerad/oreglerad invandring?

Och jag tror att anpassningen till en förändrad situation där vi har en väsentligt mer restriktiv flyktingpolitik är svår att förhålla sig till, framförallt för sverigedemokrater och vissa andra högerväljare - även om frågan spökar i allra högsta grad så är den politiskt död och kommer sannolikt att förbli så betydligt längre än under de tre år som gäller på papperet.

Passivt stöd från SD kan man väl påstå att förra alliansregeringen hade - men den märkliga debatt som uppstått inom borgerligheten handlar knappast om en ny regeringsperiod med passivt stöd från SD utan om hur man ska förhålla sig till SD:s krav på ett tydligt samarbete, det vill säga ett erkännande av att stödet måste vara aktivt och dubbelriktat.

Många borgerliga väljare tar ju avstånd från rasism och för en del av dem är nog detta en så viktig fråga att de kan lägga sin röst på S i stället för en allians som väljer att bekräfta rasismen.

Jag är övertygad om att S inte kommer att släppa den här frågan, särskilt som det kanske blir möjligt att anspela på att borgerligheten hellre flirtar med rasimen än samarbetar med S

Inte enbart förflutna, kvar finns ett parti som inte anser att det ska bedrivas någon integrationspolitik, kvar finns ett parti som fungerar som en katalysator för invandrarhat och allmänt destruktivt gnäll.

Kvar finns också ett parti som - och det kan jag förstå - anser att deras stöd inte ska vara gratis.

Jag hörde hur Jan Björklund i veckan förklarade att allt samarbete med SD är uteslutet och undrade varför han då anser att SD bör bjudas in till blocköverskridande samtal. Dessa syftar ju till att man försöker kompromissa sig fram till en överenskommelse. Detta kallar åtminstone jag för samarbete såvida han inte tänkt sig att de ska fungera som en politisk gisslan utan inflytande vid dessa samtal.

Jag såg också att L haft ett nytt krismöte idag. Det tycker jag pekar på vilket sprängstoff SD utgör för åtminstone mittenpartierna. Jag är övertygad om att Löfven kommer att vässa tändsticksasken inför valet.

 I dagens Sifo så ökar S med 0,9  medan M minskar med 1,5  procent och KD minskar med 1 procent. SD har parkerat sig på 15,8 procent vilken är en rejäl sänkning mot i somras. Det skiljer bara 1,6 procent mellan regeringen och Alliansen och den skillnaden ligger inom felmarginalen. Faktum är att det nu är ganska precis 2 år kvar till nästa val och regeringens position är bättre än den position som Alliansregeringen hade två år före valet 2014. Jag tror att många missbedömer Löfvens taktiska förmåga  och det ska bli intressant att se vad som händer fram till valet.

Jag hoppas att blickpolitikens tid är förbi.