Jag är en person med starkt nationalistiska åsikter. Ställ era frågor!

För att en sådan gruppering är den pragmatiskt och funktionellt mest rimliga. Du identifierar dig mer med en 26-åring från Kina än en 70-åring från Sverige, det kan jag köpa, men du identifierar dig mer med 70-åringen från Sverige än en 70-åring från Kina, eller hur?

För att skapa ett sammanhållet och tryggt samhälle är det viktigt att en överhängande majoritet delar samma nationella identitet, det är det jag säger. Sen får du gärna identifiera dig med folk i andra länder, men om vi tillåter dem komma hit i stora mängder så får det konsekvenser för tryggheten och sammanhållningen i vårt samhälle, och därför kan vi inte acceptera det.

Jag menar inte på individuell nivå, utan på kollektiv nivå. Självklart tycker jag att det är viktigare att befolkningen i mitt eget land mår bra än att befolkningen i ett land på andra sidan jordklotet mår bra, och det beror på att:

1. Jag är en del av befolkningen. Om befolkningen mår dåligt mår förmodligen jag själv dåligt.
2. Jag identifierar mig med personer i befolkningen. Jag har av den anledningen större sympati och förståelse för dem.
3. Befolkningen i mitt land är personer som jag träffar när jag är ute och rör mig. Självklart vill jag att de miljöer jag rör mig i ska präglas av välmående och lyckliga människor.

Vi skulle ju kunna dra ditt exempel ännu längre: Varför är det sunt att bry sig om en människa som du inte känner mer än en skogsödla? Varför lägger vi mer tid och resurser för att se till att människor mår bra än att skogsödlor mår bra?

Jahapp, vart tycker du att jag ska flytta då?

Jag har svårt att se själva kärnan i ditt resonemang. Handlar det om att bevara den vita "rasen" för sakens skull eller handlar det om trygghet och att andra "raser" är ett hot mot tryggheten? 

För mig är det verkligen inte självklart att jag identifierar mig mer med en svensk 70-åring än en 70-åring från Kina. Det är för mig helt individbaserat. Till skillnad från dig har jag många vänner som härstammar från alla möjliga platser i världen och jag kan inte se någon korrelation - baserat på mina egna erfarenheter - mellan hudfärg och till vilken grad jag identifierar mig med dem. Jag bryr mig inte heller nödvändigtvis mer om dem som är mer lika mig (absolut inte utseendemässigt men ej heller när det kommer till personligheten).

Som jag ser det är det utanförskapet som leder till trygghetsproblem i samhället. Nationalism, rasism, funkofobi, arbetslöshet, segregering m.m. är några faktorer som enligt mig bidrar till att folk hamnar utanför. Jag gissar att din sydamerikanska vän, för att ta ett exempel, inte är en farlig, kriminell person som är ett hot mot sin omgivning trots att hen är icke-vit. Den vännen är i så fall ett exempel på hur hudfärg och "hot mot tryggheten" inte går hand i hand.

Du svarade inte på vad som händer om ursprungslandet vägrar att ta emot den andra- eller tredjegenerationens invandrare som du vill utvisa?

Var kommer du ifrån?

Var kommer du ifrån?Hela sammanhållningen och hemmahörigheten och i förlängningen tryggheten hotas av att stora kollektiv av människor som inte är svenska, och därmed inte identifierar sig som svenskar, bosätter sig i vårat samhälle. Kalla det "raser" om du vill, men det är däri problemet ligger.

Jo, självklart är det mycket större sannolikhet att du identifierar dig med en svensk 70-åring än en kinesisk. Du delar kultur i flera avseenden med en svensk. En kinesisk skulle du förmodligen inte ens kunna kommunicera med. Det spelar inte så stor roll om vem du personligen bryr dig om - den svenska statens uppgift är naturligtvis att se till sin egen befolknings egenintressen före andra befolkningars.

Ja, utanförskapet är ju en konsekvens av invandringen och mångkulturprincipen. Det som skapar utanförskapet, vilket är flera olika faktorer som du t.ex. nämner, bland annat att folk föredrar att bo med sina egna, är en mänsklig fakultet vi måste förhålla oss till. Vi kan inte förändra naturliga biologiska mänskliga premisser.

Det är naturligtvis ingen som tror att ALLA invandrare är kriminella eller farliga. Men man måste inse att konsekvenserna av invandringen och mångkulturprincipen är att vi kommer få ett mer otryggt samhälle med högre brottslighet. Sen får man tycka att det är bra eller dåligt, ni får gärna tycka att det är ett pris värt att betala, men det går inte att förneka att det är så.

Angående det sista: Självklart tycker jag inte att personer ska tvingas ut ur landet om de inte har någonstans att ta vägen. Men jag tror inte det kommer vara något problem. Exempelvis har Somalia sagt att de vill att folk flyttar tillbaka. Förmodligen kan Somalia och övriga länder dra nytta av att de som flyttat hit flyttar tillbaka igen, för att hjälpa de länderna att utveckla sina egna samhällen.

Jag har full förståelse för att man bryr sig mer om sig själv än andra, sist och slutligen är vi ju egoister och att vi bryr oss mer när vi själva känner smärta beror väl också på att vi faktiskt känner den smärtan, medan någon annans smärta är något abstrakt. Men jag förstår helt enkelt inte den andra gränsdragningen du gör, mellan människor med olika nationaliteter. Om du identifierar dig mer med och bryr dig mer om människor som ser ut som du än de som inte gör det så får det ju stå för dig. Men bör man bygga sin politik på något som är såpass individuellt (och dessutom ganska godtyckligt)? 

Om man diskuterar djur-människa-förhållandet diskriminerar vi djur baserat på deras arttillhörighet för att vi anser oss stå över dem. Vi anser oss själva ha ett mer avancerat känsloliv, en större medvetenhet kring våra egna liv och en intelligensnivå som är så mycket över deras att det är okej att utnyttja dem (till en viss grad) för vår egen vinnings skull. (Jag råkar nu vara vegan och är kanske inte den bästa att tala med gällande detta.) Anser du att vita människor har ett mer avancerat känsloliv, en större medvetenhet och mycket högre intelligensnivå än människor med annan hudfärg?

Jag har läst alla dina inlägg nu, Ts. Du är fortarande omogen i dina åsikter och har fortfarande mycket kvar tills du har jobbat bort din dubbelmoral.

Förresten, om man värnar om det svenska ska ingen, inte ens från Sveriges närområden, bo i Sverige. För Danmark är danskt, Finland är finskt, Polen är polskt och Tyskland är tyskt. Förstår du vad det är jag skriver?

Ok, i det sista stycket kan jag köpa dina argument.

Kan jag ställa en motfråga istället: Tycker inte du att det är svenska statens uppgift att prioritera svenskarnas välmående? Skulle du tycka det vore rimligt om dina skattepengar gick till att rädda människor i Zimbabwe om det dog människor i Sverige p.g.a. resursbrist?

Jag numrerade dina frågor för att enklare få översikt.

1. Sund nationalism är nationalism som inte bygger på hat och som har respekt mot andra nationer och nationaliteter. En sund nationalism har en positiv inställning till samarbete nationer emellan och kulturellt utbyte.

2. Ja, det gäller även andra-tredje generationens invandrare, även om jag inser att det är lägre sannolikhet att de flyttar till det land de ursprungligen kommer ifrån än någon som faktiskt är född där. Jag kommer alltid uppmuntra icke-européer att flytta till sitt ursprungsland, för jag tror att det i längden är en win-win-win.

3. Etnicitet är det viktiga. Även om man i teorin kan tänka sig att ett mångetniskt samhälle med en gemensam kultur så kommer det i praktiken aldrig vara så. Ett mångetniskt samhälle kommer alltid vara ett splittrat samhälle, i olika nivåer.

4. Självklart utvecklas kulturer hela tiden, och jag ser absolut inga problem med att svenskar äter pizza eller firar Alla hjärtans dag (även om jag personligen kan tycka att den "högtiden" är rätt fånig). Kulturutbyte mellan länder är inga som helst problem, men då handlar det om kulturyttringar som svenskar frivilligt anammar och sedan gör till en del av den svenska kulturen. I 60-talets Sverige kunde vi röka kubanska cigarrer och dricka colombianskt kaffe trots att samhället var kulturellt homogent. Vi behövde inte importera några invandrare för att kunna ta del av dessa kulturutbyten.

5. Hudfärgen är ju en av de saker som gör att vi svenskar identifierar oss med varandra, så det är klart att hudfärgen är viktig. Just blondiner tycker jag är vackra, så det skulle ju vara synd om de blev färre andelsmässigt. 300 år är långt fram och så långsiktigt ser jag inte, men jag vill att jag själv ska kunna åldras och att mina barn ska kunna växa upp i ett så välmående och tryggt samhälle som möjligt. För att det ska vara möjligt måste vi överge mångkulturalismen, och då krävs att en överhängande majoritet av befolkningen i Sverige är svenskar.

6. Ja, det har jag faktiskt funderat på. Jag skulle kunna tänka mig att flytta till t.ex. Island eller Norge. Något land i Östeuropa är inte heller uteslutet, men mindre troligt. Sannolikt kommer jag nog dock bo i Sverige hela mitt liv.

7. Jag har faktiskt inte så många, men givetvis ser jag personer som arbetade för svensk nationalism som förebilder i någon mening. T.ex. Per-Albin Hansson och Tage Erlander, som var i framkant i bygget av folkhemmet.

8. Jag har faktiskt ingen speciell inställning till judar. De judar som bott i Sverige i många generationer betraktar jag som en nationell minoritet som vi klarar av att samexistera med.