Jag är en person med starkt nationalistiska åsikter. Ställ era frågor!

Att du inte kan kommunicera med en 70-årig kinesisk man var bara ett konstaterande.

Du svarar själv på den sista frågan i stycket ovanför. Faktum kvarstår: konsekvenserna av den nu förda politiken är och kommer att bli ökad otrygghet en utökning av utanförskapsområdena. Man kan tycka det är ett pris värt att betala, men det går inte att förneka detta faktum. Jag tycker inte det är värt priset. Men du tycker uppenbarligen det?Det får stå för dig, men det är verkligen en helt orimlig inställning, och jag har faktiskt svårt att tro att du tycker så innerst inne, att detta bara är några idéer du tycker låter bra i teorin.

Jag tycker absolut att vi ska hjälpa andra länder och deras befolkningar, men att påstå att deras välmående skulle vara likvärdigt med den svenska befolkningens välmående är naturligtvis trams. Då tycker du kanske också det vore rimligt att kräva av Zimbabwe att de betalar för svensk sjukvård? Skulle du skuldbelägga dem om de inte gick med på detta?

Självklart vill jag inte neka några svenska medborgare sjukvård, även om de är invandrare.

Är du jude eller same ser inga problem med att du bor i Sverige, men om du är jude skulle ju alltid Israel kunna vara ett alternativ.Din sambo bör naturligtvis bo kvar i Sverige om han är far till dina barn. Om inte hela familjen nu vill flytta någon annanstans då.

Där tänkte du nog inte till så mycket alls. Synd... Try again.

Jodå. Är du inte nöjd med svaret får du gärna argumentera för varför det var dåligt istället för att tramsa.

Du säger att vem som är svensk avgörs i allra högsta grad av genetik (i ditt svar på min fråga längre upp). Men senare säger du att vi måste dela samma nationella identitet. Men identitet är naturligtvis inte samma sak som genetik. Vidare säger du att du helst ser att ända bak till tredje generationens invandrare återvänder till sina "hemländer", så då är du tillbaka till genetiken igen, jag utgår från att du vill att de ska återvända eftersom de inte delar samma genetik som vad du troligen skulle benämna "etniska svenskar". 

Men sen säger du att du identifierar dig med personer i befolkningen och att befolkningen är personer du träffar när du är ute och rör dig och att de ska bestå av välmående och lyckliga människor. Så då är du tillbaka till någon sorts nationell identitet, utan koppling till genetik. I det här argumentet verkar du inte bry dig om etniciteten av människorna runt omkring dig i befolkningen, bara du omges av välmående och lyckliga människor. 

Sen talar du om stora kollektiv av människor som inte är svenska, inte identifierar sig som svenskar och då talar du återigen om nationell identitet. Men då återkommer min fråga, vem är svensk? Många människor i det här landet identifierar sig som svenskar fullt ut trots att de inte uppfyller några som helst krav på "svensk genetik". För att inte tala om den enorma grupp människor som har etnisk bakgrund i både Sverige och något annat land men som ändå ser sig som svenskar. 

Sen hävdar du att utanförskapet är en konsekvens av invandringen och mångkulturprincipen och att vi per automatik kommer att få ett otryggt samhälle med högre brottslighet p.g.a invandring och mångkultur (trots att det finns gedigen forskning som visar att mångkultur inte på något som helst sätt skapar brottslighet och utanförskap men det är en annan diskussion, det är bara intressant att du lägger fram det som en total sanning).
Och då måste jag återkomma till frågan, vad och vem är svensk? Hur länge håller den här påstådda ökade benägenheten till utanförskap och brottslighet i sig om det handlar om genetik? Och hur länge håller det i sig om det handlar om nationell identitet? 

Rasist !

Svenskhet handlar om genetik och en gemensam nationell identitet för är något som är eftersträvansvärt. Jag kan inte riktigt se hur dessa två konstateranden står i konflikt med varandra.

Visa då den forskningen tack. Att invandrare är överrepresenterade inom brottsstatistiken, att ökningen av brottsligheten inom många områden har ett tidsmässigt samband med invandringen och att det finns 55 invandrardominerade no-go-zoner i Sverige idag gör ju kombinerat att man som intellektuellt ärlig inte kan dra någon annan slutsats. Eller vad tror du att brottslighetsökningen från 1960-talet beror på?

Utanförskapsområdena är i samtliga fall invandrardominerade. 1990 fanns det 5 områden som klassades som utanförskapsområden i Sverige. Idag är de över 200. Det finns naturligtvis inget som tyder på att de kommer sluta växa, tvärtom.

Så de biologiska premisserna du talar om är att man vill vara där man är önskad? (Bara så att jag vet om jag förstått dig rätt.)

Jag kan hålla med om att konsekvenserna av den nuvarande politiken leder till otrygghet eftersom den uppenbarligen sätter folk i utanförskap. Jag tror inte på utvisning och strypt invandring som en bra lösning. Och om den extrema politik du förespråkar skulle realiseras skulle de negativa konsekvenserna bli ännu större. 

Jag hänger inte riktigt med i resten av ditt inlägg. Är det trams att säga att en medborgare i Zimbabwe förtjänar att må lika bra som en etniskt svensk person? 

Har jag skrivit att vi skall betala för sjukvården i Zimbabwe? Jag skrev att det rimliga är att (delar av) svenska pengar går till sjukvården i Sverige så att vi får ett system som håller på lång sikt. Men när det gäller ren välgörenhet så tycker jag inte att det spelar någon roll om pengar går till en behövande i Zimbabwe eller i Sverige. Jag förstår verkligen inte det orimliga med min inställning. 

Sedan är ju också frågan hur mycket vi bör låta våra egna känslor styra vår politik, "hur naturliga" de än må vara. Om jag nu skulle identifiera mig mer med en man med svenskt ursprung än en med kinesiskt (som du så envist påstår), betyder det att det är rätt? Jag tycker mer om min mamma än om din, men om jag förespråkade en politik som tog medel från din mamma och gav till min vore det nog lite konstigt och omoraliskt, tycker du inte?

Du vill bo där du känner dig välkommen, d.v.s. där du kan känna hemmahörighet och tillhörighet med andra personer som bor där. Det är en av förklaringarna till varför människor väljer att bosätta sig med sina egna, och det är en trend vi ser i alla mångkulturella samhällen. Jag känner inte till ett enda mångkulturellt samhälle som inte är segregerat, och det tyder ju på att segregation är något ofrånkomligt om man vill ha ett mångkulturellt samhälle.

Det fetstilta: Det hävdar du bestämt. Men du har inga argument till varför, utan det bara är så, Punkt? Well, du rubbar ju knappast mina uppfattningar.

Om en person i Zimbabwe förtjänar att må lika bra som en svensk är naturligtvis en del av en annan diskussion, som möjligtvis är av moralfilosofisk karaktär, men att den svenska staten, eller jag, skulle likställa en zimbabwisk medborgares välmående med en svensk medborgares välmående är trams och totalt felaktigt. Det betyder inte att vi inte ska hjälpa Zimbabwe, det kan vi absolut göra i den mån det är rimligt, men svenska staten ska i första rummet se till sin egen befolknings egenintressen.

Jag låter absolut inte mina känslor styra min politiska uppfattning, jag skulle vilja påstå att det snarare är mångkulturalisterna och invandringsvurmarna som gör det. Min politiska uppfattning bygger på mina egna rationella resonemang och slutsatser om hur man på bästa sätt ska styra ett samhälle.

Angående din sista fråga: Det är en dålig liknelse. Vänd på det istället: din mamma har givetvis rätten att lägga hushållskassan på sig själv och på hushållet och hon har ingen skyldighet än att hon ska dela med sig till min mamma och hennes hushåll.

Eftersom en person kan ta till sig en viss nationell identitet ända upp i vuxen ålder, medan genetiken inte går att förändra är de två oförenliga. En person som vuxit upp i Colombia kan flytta till Sverige i vuxen ålder och efter viss tid identifiera sig som svensk, med colombianska rötter, men trots allt svensk. Genetiskt är personen fortfarande colombiansk men känner sig svensk. Men med ditt resonemang är de inte svenska och bör flytta till det du påstår är deras hemland. 

Att begära fram forskning är enkelt (men du gav själva inga som helst källor till dina påståenden...) men eftersom jag misstänker att du och jag har helt olika uppfattningar om vad mångkultur är tror jag inte det skulle göra någon nytta att ge dig en rad länkar. Jag föreslår i stället att du börjar med ett besök hos migrationpolicy.org och fortsätter vidare i deras artikelarkiv.

Att vi har problem med utanförskap har inget med mångkultur att göra, vi har en totalt misslyckad integrationspolitik. Det säger liksom sig självt att om man slänger ihop människor med djup traumatiska upplevelser i sönderfallande förorter och tror att de bara "så där" ska lära sig ett nytt språk, bygga upp ett nätverk, anpassa sig till svensk kultur och bara glida in på arbetsmarknaden utan några problem, så är man djupt naiv. Och tyvärr är det just det våra politiker under årtionden har varit. Men även här tror jag vi har olika åsikter. Jag tror nämligen inte att vissa grupper råkar vara mer benägna till brottslighet bara för att de är "invandrare". Orsak och verkan är mycket mer komplicerat än var du råkar vara född. 

För övrigt är det knappast förvånande att vissa personer känner sig hotade och skrämda av invandring. Det är ett fenomen vi ser upprepade gånger genom historien. Oavsett vart invandrarna kommer ifrån så ses stora grupper nyanlända med skepticism och rädsla. Man kan ta Stockholm som exempel, för ca 150 år sedan kom horder av "lantisar" från hela landet till Stockholm i jakten på jobb. De bemöttes med ilska, våld och fördomar. Och de kom bara från Dalarna, Småland, Värmland och andra "exotiska" platser. Bostadsbristen var total, folk bodde i vedbodar och svinstior, folk svalt ihjäl, jobben var få och säsongsbetonade, misären ofattbar. Idag hävdar ättlingarna till de "invandrarna" stolt att de är ur-stockholmare med minst tre generationer innanför tullarna. 
Min poäng är att historien upprepar sig och det vi idag ser som ett hot allt som oftast visar sig vara en tillgång.