Kikar in här lite snabbt mellan amningspausen, skönt att allt verkar fungera nu och att han ökar i vikt. Ang. Smärta efter snittet så kan jag bara hålla med. Jag kan resa mig upp utan problem och gå bra men ibland gör det så fruktansvärt ont! Antagligen nerverna som försöker hitta tillbaka men aj vad ont det gör ibland alltså. Kan knappt promenera till affären eller ge mig ut på saker då det gör så ont! Går det över? Är två veckor sedan jag snittade nu. Lillan är snart uppe i sin födelsevikt, minskade 6% där ibörjan och så kräktes hon väldigt mycket i förrgår vilket gjorde att hon minskade i vikt nästan 80 g bara på en dag. Men det tycks vara bättre nu och hon äter och ökar i vikt, inte lika mycket kräkningar så det måste varit något tillfälligt. BVC vägde henne idag, 3350 g och 52 cm lång. ( födelsevikt 3436 g och 50 cm lång) hoppas smärtan efter snittet går över, instämmer om att det är både psykiskt och fysiskt påfrestande, man blir liksom lite handikappad och kan inte utföra det man vill, oerhört begränsad :(
MillaQ2 skrev 2015-07-28 16:07:28 följande:
Vad händer härinne då? :) Jag har varit i bebisbubblan med att komma in i amning, sova i korta perioder fördelat över dygnet , återkontoller, försöka komma på benen efter snittet och framför allt att njuta av den kille. Är såå lycklig och han är så fin.
Kan även säga att det varit jobbigt, lillen gick ner mer än tio procent i vikt, sover så vi måste väcka och nästan tvångsmata, (gått åt rätt håll nu) och jag har haft väldigt ont efter operationen. Jobbigt både fysiskt och psykiskt , känslan av trasig het. Det visste jag ju innan eftersom jag gjort ett snitt innan men hade inte tänkt på att det blir svårare läkprocess när man fått barn innan och när man snittat livmodern tidigare. Det vet jag nu. Fasen vad ont det gjort. Så ont gjorde det inte förra gången. Men det är ju också individuellt det märkte man på BB avdelningen, vissa hade jätteont medan andra var uppe och studsade direkt.
Måste även säga ngt om min upplevelse av sjukhuset (Danderyds) Själva ingreppet gick jättebra (dock svimmade barnets far och fick ligga i ett anslutande rum. En sköterska sprang emellan och hälsade saker mellan oss tex jag sa att det inte gjorde något och han hälsade att han älskade mig :)) och hela teamet var super! Så proffsiga och empatiska. Även personalen på avd 17 planerade snitt var underbara. Jag är jättenöjd!
Nu ska jag läsa vad som hänt här. Såg en så fin bild på magen Redan :) (min mage ser nu likadan ut fast utan bebis i hehe inte lika roligt :-S) Och Zaq, nu är det nära för dig också. Så speciell känsla när man vet att snart ska man få träffa sitt barn. Allt står och väntar, vagn, babyskydd, säng etc. Ska det verkligen vara någon däri? Och det ska det ju, snaaart! :)
Undrar även hur det går för er andra som snittat, läker det bra? Är ju så olika lång läktid.
Tänker på er allihop ! Kramar !
