• Anonym (THE mom!)

    Hon kallar min dotter för sin "bonusdotter" och kallar sig själv för "extramamma".

    Jag separerade från min dotters pappa för lite mindre än ett år sedan.

    Pappan träffade en ny tjej för några månader sedan (de har dock känt varann i flera år och jag vet också vem hon är, men har aldrig umgåtts med henne då vi tillhört olika kompisgäng).

    Jag är kompis med pappan på FB. Jag och pappan har också en hel del gemensamma vänner där.

    Pappans nya tjej har ALDRIG träffat min dotter. Ändå har hon lagt ut flertalet kommentarer på sin sida om min dotter, samt även en bild på min dotter. Hon skriver saker i stil med "åh, visst är hon söt min lilla bonusdotter", "jag är så stolt över att vara extramamma till den lilla godingen", osv.

    Jag upprepar: de har A L D R I G träffats!

    Alltså, är inte detta HELT vrickat!? Jag menar, vilken normal människa gör så!?

    Hon har taggar mitt ex i flertalet av dessa kommentarer, samt på bilden, vilket lett till att många av våra gemensamma vänner kunnat kommentera detta och alla har hittills ifrågasatt vad hon håller på med. Men hon svarar bara att hon är lika mycket min dotters familj, som jag och pappan är. Alltså VA!?

    Det känns på riktigt som att jag är med i "dolda kameran" eller nått.

  • Svar på tråden Hon kallar min dotter för sin "bonusdotter" och kallar sig själv för "extramamma".
  • Lindsey Egot the only one
    Brumma skrev 2015-04-27 05:36:52 följande:
    Pappan levde på heltid med barnet tills för ett år sedan.

    Han och mamman är vänner.

    Pappan träffa barnet regelbundet hemma hos mamman.

    Du tror inte att PAPPAN har en del bilder på sin dotter? Du finner det inte troligare att hans tjej får bilder av honom än att hon "snokar runt" och skärmdumpar?

    Det är ju inte som om hon gör det utan pappans vetskap...
    Hur vet du allt det? Han kanske inte har en aning.
  • Brumma
    Lindsey Egot the only one skrev 2015-04-27 08:39:45 följande:

    Hur vet du allt det? Han kanske inte har en aning.


    Eftersom TS skriver att han vet....
  • Ess
    Brumma skrev 2015-04-27 07:39:02 följande:
    Jag är fullkomligt övertygad att blivande adoptivföräldrar kan älska sitt barn de blivit "tilldelade" (dåligt ord men du fattar vad jag menar) innan de faktiskt träffat barnet.

    Det är knappast genetiskt betingat..
    Jag tror att dom älskar tanken på att dom ska få ett barn, att dom ska bli föräldrar.
    Sen själva barnet när dom har det i sina armar. 
    Jag hade inte blivit helt förvånad om det tar längre tid att på allvar börja älska ett äldre adoptivbarn, eftersom det har en större personlig integritet och man behöver lära känna det lite.

    Sen tror jag att det kan finnas mörka baksidor i adoptivgruppen också, föräldrar som aldrig finner kärleken till barnet. Men det är precis som i styvfamiljen tabu att prata om. Kanske tom ännu mer tabu, eftersom man då är barnet familj och enda fasta punkt. Jag undrar om inte trycket utifrån att man ska älska barnet är väldigt stort.

    Vi har ju träffats på här i forumen rätt mycket. Jag hade ändå tyckt att det varit lite udda om du skrivit att du älskar mig.
    Hade vi träffats i verkligheten hade jag däremot förstått dig till fulloSkrattande.
  • Regndamen
    Brumma skrev 2015-04-27 07:57:10 följande:
    Det var ett av mina exempel där man kan älska ngn man inte träffat. Svaret på det blev frågan om jag älskade idoler som Brad Pitt också.... I slutänden resulterade det i ett inlägg Ess svarade på, vilket jag sedan svarade på...

    Det enda jag gått emot "Regndamens" påstående att man måste känna ngn för att älska. Ett barn i magen - eller ett adoptivbarn - kan älskas av både mamma och pappa. Säkerligen även av mor och farföräldrar. Varför inte en faster? Det går tydligen heller i te för Regndamen. .

    Då jag påpekade som sagt att det finns tillfällen där man kan älska ngn man inte träffat än. Och att man kanske inte skall bestämma vad andra människor känner.
    Det är inte riktig kärlek man känner då. När man verkligen älskar någon, så måste man känna personen. Men jag förstår att du inte tar speciellt allvarligt på kärlek. Kan du älska?
  • Regndamen
    Anonym (ä) skrev 2015-04-27 08:13:52 följande:

    Jag kan hålla med i sak, i de som Ess och Regndamen skriver, jag har också svårt att se hur man kan älska någon man inte känner.
    Samtidigt vet jag hur starka t ex blodsband kan vara, även om man aldrig har mötts, så jag skulle inte hålla det för otroligt.

    Men det jag vänder mig emot är när man tar sig rätten att definiera ut andras kärlek som ickekärlek.
    Det är som att definiera ut människor som ickekvinnor eller ickeföräldrar eller ickesvenskar osv, osv....det är kränkande och mycket oförskämt att sätta sig på så höga hästar.


    Ja, det finns folk som är släkt som gift sig och skaffat barn ja. Någon far och dotter, syskon och så vidare.
  • Brumma
    Regndamen skrev 2015-04-27 09:06:27 följande:

    Det är inte riktig kärlek man känner då. När man verkligen älskar någon, så måste man känna personen. Men jag förstår att du inte tar speciellt allvarligt på kärlek. Kan du älska?


    Fortfarande - jag personligen har aldrig älskat ngn jag inye lärt känna först (förutom mina biologiska barn - de började jag älska medans de låg i magen. När de föddes växte den kärleken enormt).

    Varför envisas du med att tillskriva mig åsikter jag inte har? Är du enbart ute efter att provocera så kan vi sluta diskutera.
  • Anonym (ä)
    Regndamen skrev 2015-04-27 09:08:36 följande:
    Ja, det finns folk som är släkt som gift sig och skaffat barn ja. Någon far och dotter, syskon och så vidare.
    Eeeh, va?
    Vart fick du det där ifrån?
    Det var överhuvudtaget inget jag skrev. 
    Det är en helt annan diskussion du tar upp nu.

    Du fick inte ut något annat av mitt inlägg, eller ignorerade du bara biten om att sätta sig på höga hästar och definiera andras känslor?
    Med vilken rätt gör du så, du vet ju inte hur andra känner. 
    Och varför överhuvudtaget ha synpunkter på andras känslor?
  • Brumma
    Ess skrev 2015-04-27 08:56:05 följande:

    Jag tror att dom älskar tanken på att dom ska få ett barn, att dom ska bli föräldrar.

    Sen själva barnet när dom har det i sina armar. 

    Jag hade inte blivit helt förvånad om det tar längre tid att på allvar börja älska ett äldre adoptivbarn, eftersom det har en större personlig integritet och man behöver lära känna det lite.

    Sen tror jag att det kan finnas mörka baksidor i adoptivgruppen också, föräldrar som aldrig finner kärleken till barnet. Men det är precis som i styvfamiljen tabu att prata om. Kanske tom ännu mer tabu, eftersom man då är barnet familj och enda fasta punkt. Jag undrar om inte trycket utifrån att man ska älska barnet är väldigt stort.

    Vi har ju träffats på här i forumen rätt mycket. Jag hade ändå tyckt att det varit lite udda om du skrivit att du älskar mig.

    Hade vi träffats i verkligheten hade jag däremot förstått dig till fullo.


    Det kan vara så.

    Men å andra sidan så VET jag inte det. Därför kan jag inte heller uttala mig säkert gällande vilken slags kärlek de känner.

    Nädå. Jag älskar dig inte ;)

    Å andra sidan har jag aldrig älskat ngn jag inte känner (förutom mina biologiska barn), så jag kan ju inte svara för hur ngn annan skulle känna :)

    De som säger sig älska ngn de bara träffat online hade nog protesterat om jag sa att det de kände inte var kärlek. Min svåger träffade sin fru online tex. Hon är från ett land relativt långt härifrån och därför tror jag det tog nästan ett år innan de träffades på riktigt. Jag vågar nog påstå att de älskade varandra.. Du och jag kanske inte hade älskat ngn under de förutsättningararna. Men nu är ju alla inte som du och jag ;) På gott o ont :D
  • Brumma
    Anonym (ä) skrev 2015-04-27 09:16:39 följande:

    Eeeh, va?

    Vart fick du det där ifrån?

    Det var överhuvudtaget inget jag skrev. 

    Det är en helt annan diskussion du tar upp nu.

    Du fick inte ut något annat av mitt inlägg, eller ignorerade du bara biten om att sätta sig på höga hästar och definiera andras känslor?

    Med vilken rätt gör du så, du vet ju inte hur andra känner. 

    Och varför överhuvudtaget ha synpunkter på andras känslor?


    Jag får intrycket av att Regndamen enbart är ute efter att provocera.

    Att faktiskt besvara din frågeställning vore ju att ha en seriös diskussion, vilket inte verkar vara syftet med inläggen från personen ifråga..
  • BioBonus

    Att vi inte känner och upplever saker likadant, innebär ju inte att endera sidan kan säga att den andres känslor är fel. Lite längre än så har vi väl kommit i kampen att få älska, känna, tycka, tro vad man vill :)

Svar på tråden Hon kallar min dotter för sin "bonusdotter" och kallar sig själv för "extramamma".