BF Januari 2016 :)

Jag har inte fått journalen men vet att jag reflekterade över hur liten Sallys moderkaka var jämfört med Axels, de har visat upp dem bägge gånger. Det skulle ju stämma med att hon var betydligt mindre. Ska se om jag hittar hans journal sen.

Första gången jag skriver i tråden men har följt er alla på avstånd. Bf +4 idag och ingen bebis som verkar vilja titta ut. Har fått mina tidigare på +13 med första och +10 med andra så vet inte varför jag inbillat mig att jag kunde slippa övertid denna gång. Slemproppen har gått i omgångar i flera veckor, han är fixerad sedan v 36 och har massor av förvärkar, varit 3 cm öppen i flera veckor, men inget mer händer. Blir mer och mer deppig för varje dag över. Problemet är att storasyster har födelsedag på bf +10 och det vill vi ju gärna undvika. Tiggde och bad om hinnsvepning hos bm sist men hon fick inte göra innan 41+0 säger hon, nästa chans att göra det är dagen innan dotterns födelsedag och då är frågan om jag ens vill riskera det. Då kan han lika gärna hålla sig kvar det dygnet med. Inte en present har jag fixat till hennes födelsedag och kalas kan vi inte planera då vi inte vet om vi ligger på bb. Är så rädd att inte kunna finnas där och sjunga för henne på morgonen. Till råga på allt fick vi magsjuka i huset så ingen kan/vill hälsa på och barnen kan inte gå till förskolan de timmar jag skulle behövt välbehövlig vila. Ja här går humöret i svart, har tom svårt att se min målbild, det lilla fjuniga huvudet på mitt bröst. Åh varför ska mina ungar gilla magen så mycket?

Åh hade helt glömt allt det här med att Amma. Vår lilla kille är väldigt snäll faktiskt å sov från 2-6 imorse. Jag kunde dock inte somna låg å funderade på varför förlossningen gick som den gick å började känna mig ledsen över att aldrig mer få uppleva en förlossning eller få en chans till vaginal förlossning samt att ev aldrig mer få vara i en så här bubbla. Men mest tänkte jag på dottern. Tittat på bilder å filmer av henne men det känns så konstigt. Hon har som sagt sovit borta sen i lördags å jag är helt förvirrad i huvudet. Är hormonellt å vanligt å bli sån här men det slog mig så hårt alla dessa känslor. Jag hoppas på att läkaren ger oss tummen upp å vi får komma hem så vi kan få börja leva som en familj!

Jag fick pumpa igång mjölkproduktionen med första då hon inte orkade äta själv. Hade bilden av att brösten skulle vara fulla av mjölk så bebis blev mätt och glad direkt. Så är visst inte verkligheten, iaf inte för mig. De första försöken gav lite kondens och någon droppe, sen ökade mängden droppar sakta sakta för varje pumpningen. Det tog många pumpningen innan botten i den lilla flaskan blev täckt. Sen när dagarna gick ökade det mer och mer, fick efter några dagar byta storlek på flaskorna tills jag slutligen kunde upphöra med pumpningen då dottern äntligen var pigg nog för att äta helt själv. Då var det en hel del mjölk som fanns i brösten men det var nog iaf en vecka efter att hon fötts. Kommer dock inte ihåg hur mycket som rymdes i flaskorna.

Där i början när jag kände mig helt misslyckad över mina få droppar tröstade de mig med att bebisen mage är pytteliten, de behöver inte mycket mat.

Skillnaden denna gång är att pumpen var visserligen rätt otrevlig att sitta med men den var still och den klagade inte på mängden mjölk en endaste gång. Med bebis är det först en kamp om att hitta rätt grepp och sen tvingas se förtvivlan då de vill ha mer mat... Om allt är bra så kommer den ju att öka men åh va jobbigt det är innan dess!

Äntligen sitter jag å klockar värkar! 7 min å jag var välkommen till förlossningen om jag ville för sonen kom som en raket förra gången. Värkarna avtar dock när jag e uppe å går.... Det gjorde de faktiskt förra gången också inne på förlossningen. Gasaaahhh!!! Komsi komsi lilla tjejen!!!

Woo hoo då blir det nog bebis!

Och så blev Arvid snorig då. Vi fick rådet att åka akut igen av 1177 så det gjorde vi igår kväll igen. Såklart kom massa sjukare barn och vi blev hela tiden nedprioriterade så vi var kvar l sju timmar. Enda bra var att vi fick träffa samma läkare som häromkvällen, så vi behövde inte göra om alla prover. Ingen feber men han fick näsan spolad och så fick vi med oss grejer hem o har spolat honom två gånger själva.

Jag vet att han inte är jättesjuk och att vi har tur osv, det kom en storgråtande mamma där i natt och massa sjuka barn som såklart ska gå före oss och jag vet att man inte får sova när man har en sådan här liten bebis men jag är så ledsen och trött nu.

Har svårt att sova när han sover på dagarna, ibland gör jag det men känns som jag inte sovit sen han kom typ. Inte för att jag trodde man skulle få sova hela natten på ett bra tag men hur det känns att vakna varannan timme hela natten för att han är hungrig och han är klarvaken mellan 23-03 som denna veckan och bara äter, då vill jag bara sluta amma. Särskilt som jag inte gillar det helt o hållet, vänjer mig inte vid det där illamåendet när han suger tag.

Han är så himla gullig men det känns som han äter upp mig, fysiskt och mentalt ibland. Vilket väl antagligen också är helt normalt och kommer och går.

I natt la jag honom ifrån mig i sin egen säng, med huvudändan nära min. Kändes rätt ok och framförallt att få sova med sambon igen, att ha honom i rummet får mig att slappna av, jag behöver inte ansvara för Arvid själv.

Vad spännande!! Kom då lilla sessan!!! Lycka till! 

Har inte skrivit på länge då det varit fullt upp med liten gosegrisen :) Har läst era inlägg, grattis till er som fått och pepp till er som fortfarande väntat!

Alvar är än så länge en liten drömbebis :) Äter, sover och är söt! Enda smolket är att han vaknat vid 23/24 tiden alla nätter och varit otröstlig. Hållt i sig1-2 timmar och sedan kaskadspytt.. Resten av dagen kräks han ingenting så det är märkligt!

Det blev ingen amning denna gången heller tyvärr.. Det känns sorgligt men är rätt beslut för oss!

Låter som du haft en jobbig natt. Skönt att hon blev lite nöjd till slut iallafall men jobbigt för dig att sitta och sova.

Vågar väl knappt säga att mitt lilla hjärta bara varit vaken 2 ggr inatt och ätit.