BF Januari 2016 :)

Tack för svar! Jag kan ju knappt ha förlorat nåt blod jag... Och moderkakan kom ut hel (med en så nästan hel fostersäck så de var helt fascinerade, haha!) så det borde ju inte vara några problem. Men det var skillnad att stanna på sjukhuset mot att åka hem direkt känner jag, vad gäller sånt här, för det var lättare att fråga när man var på plats där. Men när du nu nämner bm, min bm från mvc ska ju ringa endera dagen för sån är rutinen här, så då kan jag ju fråga henne!

Uuuh nummer två ja... Usch det var inte roligt ens under graviditeten för mig, ser inte fram emot det... Jag är tacksam att jag inte har ont av kisseriet den här gången iaf men vi får se hur det går med resten...

Kollade de flera ggr på er hur livmodern dragit ihop sig? De kollade en gång på mig och då fick jag godkänt, men när jag klämmer på magen så tycker jag att det känns så hårt där inne. Minns inte hur det var med Axel... Jag har svårt att vara upprätt längre stunder och känner mig andfådd efter en stund, men den känslan minns jag från Axel iaf, jag relaterar den till att magmusklerna inte sitter där de ska men jag vet inte... Nån som känner igen sig? Jag ska höra på återbesöket om det håller i sig tänkte jag.

Åh jag förstår att det känns långt nu!! :-/ Finns det nån plan för när du ska få åka hem? Det är väldigt skönt att vara hemma, lite nervöst men gött att få vara hela familjen.

Ja kissandet är lustigt, efter sonen har jag inget minne av att de mätte mängden kiss som de gjorde nu! Men jag fick godkänt på det och kissar som bara den så det borde vara lugnt.

Det gick bra på läkarkontrollen, fast läkaren tyckte han hörde ett knäppande i höften (som jag antar tyder på höftledsluxuation, han sa det inte dock men pratade om skena osv), så han kallade på överläkaren. Som dock inte hörde nåt, tack och lov, men vi får se på återbesöket på torsdag. Vid tidig hemgång gör man alltid en till läkarkontroll och det känns ju bra iaf men hoppas det är lugnt med lederna.

Axel var väl måttligt intresserad, haha, men han tycker hon är söt och ser fram emot att hon ska bli större så han kan leka med henne. Han konstaterade att då kan hon jaga efter honom och han kommer springa snabbare eftersom han är större. Haha!

Nu är det jag som är inne i "får hon i sig nåt?!"-stadiet... Hon snuttar ju mycket men man vet ju inte om det finns nåt att äta!! En kompis son snuttade massor men fick inte i sig nåt och fick så lågt socker att han nästan blev medvetslös, som tur var så var de fortfarande på sjukhuset eftersom hon var snittad... Sånt där skrämmer ju upp en. Men Sally är pigg mellan varven och är med när hon är vaken så jag borde kunna släppa det.

Jag gick redan på morgonen efter förlossningen men hade nada kontroll på det, det kom typ:)

Sen tog det tills på söndagen. Min sköna sambo gav mig en flaska barnolja och sa att nu kommer du inte ut innan allt är ute. :D

Igår är första dagen det har gått spontant utan skräck :D

Har bett om att få komma hem imorgon vid lunch! Har fått godkänt på kissandet nu iallafall å även nr 2 avklarat. Halleluuuuja!! Hade inte velat vara hård i magen kan jag säga! Det är helt annat nu mot när dottern föddes. De är jätte noggranna nu å jag får blodförtunnande varje dag nu å de mäter kisset som sagt å katetern fick vara kvar. Förra gången var de inge snack om saken katetern ut direlt för jag ville de å inge blodförtunnande alls! Nu hoppas jag på att lillebror får tummen upp imorgon å vi får åka hem! :)

Hur känner du dej då? Har du kunnat smälta allt? Det gick ju så fort!

Oj, hoppas allt ser bra ut på nästa besök. Men vad bra att läkaren bad en extra att kolla upp det.

Haha, vad roliga dem är dem små grynen. Han var kanske mest glad att mamma var hemma igen? Oj, stackarn då blir han besviken som får vänta ännu längre innan hon kan jaga honom

Känner du att produktionen har kommit igång nånting? Annars är det ju säkert det hon jobbar för så länge hon verkar pigg och alert borde det inte vara ngn fara tänker jag. Men förstår att det oroar dig när du haft bekanta som varit med om den situationen.

Du är så jäkla klok vet du det. Nej jag har ingen mer tid hos psykologen men tänker också att det kanske vore bra. Framförallt detta hoppande mellan ytterligheter är vansinnigt påfrestande. Nu ser jag den där måndagen som kommer framför mig, när sambon går halv sju på morgonen och kommer hem sex på kvällen efter pojkens träning ( jo det är varje vecka han går på deras träning inte varannan) och jag ska vara hemma med Arvid. Första dagen. Av sex-sju månader.

Idag kommer en bonus hem iaf. Den andra blev förkyld precis som vi, så han stannar någon dag till hos farfar och farmor. Den som kommer är den som var magsjuk men nu är han frisk.

Hsn åkte till skolan, men tydligen är skolan stängd. Det är snökaos i Göteborg. Han är väl på fritids antar vi för där är öppet, sambon ska åka o leta efter honom. Men annars hade han väl dykt upp här eller hemma hos sin mamma.

Haha jaa han blev min lilla bebis igen men det var jag beredd på. Han är så glad att jag kommer ner på golvet igen och kan leka. Och jag med, visst gör fogarna fortfarande ont men nu är jag iaf inte lika tung och otymplig.

Nja jag undrar om det alls kommit igång... Men det är klart, hon är ju inte ens ett dygn. Igår såhär dags hade jag ingen aning om att hon skulle komma samma kväll, så märkligt! De var inte oroliga på förlossningen iaf så det känns ju bra men jag hoppas inte det dröjer allt för många dagar innan det rinner till. Nu sover hon, den lilla. Hon som alltid brukade vara så aktiv i magen på kvällarna! Men det kanske var senare på kvällarna när jag tänker efter.