mitthemligajag skrev 2016-01-07 07:41:22 följande:
Fy tusan jag lider med dig, men jag hoppas du vet att det är väldigt vanligt och det är inga fel på dina känslor!!!! Du har precis välkomnat den största förändringen i en människas liv och de är nästan mer konstigt att inte få lite konstiga känslor av en så stor förändring i ens liv... Kommer så väl ihåg hur jag mådde några dagar efter dottern kom, ushh jag ångrade mig vad jag gett mig in på, ville verkligen bara ge bort henne ibland, undrade om jag verkligen skulle klara av allt det här ansvaret osv. Kan tänka mig att de blir värre denna gång för mig, men det är ingenting konstigt så länge de går över! Jag är nästan lite rädd för att jag bara ska känna panik känslan så i början, men de kom tack och lov bara några gånger då känslorna och tårarna sköljde över mig!
Hoppas du hittar tillbaka till lyckan snart!!
Du har så rätt, det är ju en väldigt stor förändring. Men den här gången känns den så mkt mer. Känner så väl igen mig i det du skriver om hur du kände. Tankarna kommer liksom på en ibland och man undrar hur man ska räcka till. Sen känns allting så skört såhär i början, så ibland undrat jag hur det ska bli när den riktiga vardagen kommer igång, kommer man hinna njuta någon gång?