Här gick vattnet nu ikvälls kring 00.30 tiden och nu har jag börjat känna av värkar så jag hoppas det är på gång..
Trots att detta är 3:e barnet så är jag såå nervös å rädd.. fy nu ångrar jag mig nästan :)
håller tummarna att allt går fint <3
Min lördag blev inte alls som jag tänkt :D haha. Vaknade upp och gick på toaletten, insåg att det rann vatten som var grönaktigt. Ringde förlossningen som ville att jag skulle komma in! Jodå, fostervatten var det som bebis dessutom hade bajsat i, så vi fick inte åka hem igen utan jag blev igångsatt. Efter måååånga timmars kämpande utan att det hände något (blev bara öppen 5 cm allt som allt), så slutade dagen i ett akut kejsarsnitt. 00.01 tittade våran lilla tjej ut, första minuten på det beräknade dygnet :D haha. Ligger med bebis på bröstet nu och bara myser!! Herregud, det blev långt ifrån som jag tänkt mig men nu när jag ser på henne så kan jag inte sluta le :)
Halleluja för ersättning!! Vilken natt! Lilla W somnade gott vid 22.30 ungefär efter bröstet och ersättning, sov till 03, fick båda brösten och ersättning, somnade gott igen, kunde lägga henne i sin säng igen, sov vidare och vaknade vid 07. Har inte känt mig såhär utbildad sen någon vecka innan hon kom till världen
Grattis till alla nattens bebis! Vilken fart här varit :) Jag läser men hinner inte skriva särskilt ofta, när jag flaska har jag ju inga händer fria tyvärr.
BVC var här i fredags, matvraket hade gått upp från 3800 vid hemgång till 4370 en vecka senare. Stor kille!
Så brast det i natt och jag skrek åt bonusen att hålla käften. Inte bra alls. Arvid har bara vaknat två gånger så det var ingen dålig natt men andra gången skrek han sig svettig och väckte de andra och bonus var såklart irriterad och spydig. Jag blir ju superstressad när han skriker sådär, inte vill ta bröstet och vet liksom inte vad jag ska erbjuda mer än kärlek. Läste någonstans igår om att svepa in honom i en filt och hyssja honom och trösta och det funkar lite om jag samtidigt tar av mig och håller honom alldeles intill mig. Fast vi blir varma.
Känner mig elak som skrek på bonus men han tryckte på precis alla knappar igår o var sådär tweenie-dryg. Kallade mig fetto ( han vet att det tar skruv) och var allmänt bråkig hela dagen. Sambon fick lägga massa tid på dem med tv-spel mm, vilket de helt klart behövde och Arvid sov ändå nästan hela förmiddagen
Vi passade också på under allmänna förlossningshelgen som det verkar ha varit i helgen.
Har haft mensvärk, sådär molande och odefinierad, ett par dagar. Så i fredags kväll när sambon kom hem från jobbet hade den blivit lite tydligare och några enstaka tydligare sammandragningar. Så vi skojade om att det skulle bli en repris av förra gången - att vi skulle behöva åka in på natten och inte kunna jobba helgen som han var schemalagd att göra.. Men jag trodde inte det direkt - inga tydliga tecken.
Men ett-kvart över ett nåt på natten satte värkar in och det gjorde ont något så in i helvete. Lättast att hantera det var det genom att sitta på toaletten av någon konstig anledning. Plötsligt kändes det som om det var rätt tätt - laddade ner en värktimer och från klockan 02 nånting var det direkt regelbundna värkar med ungefär tre minuters mellanrum. Ringde förlossningen som tyckte att vi skulle komma in.
"Väckte" sambon, som låg i sängen och försökte få vår 1,5åring att sova ordentligt. Ringde mamma som skulle vara barnvakt. När hon kommit så åkte vi in och kom till förlossningen runt 04..
Min fasa var en upprepning av senast, då jag var öppen en centimeter när vi kom in och de rekommenderade att vi skulle åka hem och det hela slutade med 23 timmar på förlossningen.. Men nej, en kontroll visade 7 cm öppen och vi blev inskrivna.
När det var klart var jag fullt öppen.. 05.32 gick vattnet och 05.56 kom lilltjejen ut.. Snabbt och smidigt.
Men sen vägrade moderkakan att lossna. Det tog drygt två timmar att få loss den. Jag fick andas lustgas i stort sett konstant (var helt väck och ville ha det så...) och de gav mig dubbla doser av tre olika mediciner för att få den att lossna. Fick dessutom akupunktur i lilltårna och till slut lyckades tre barnmorskor, två undersköterskor och en förlossningsläkare få loss den så jag slapp med nöd och näppe operation.
Överlag känns förlossningen som en fullkomlig revansch sen sist och nu njuter vi av vår dotter på BB och får regelbundna bilduppladdningar på en glad och nöjd storebror från mormor.. :)
men glöm inte att det finns hjälp att få om du känner att du behöver det ja, dem vänjer sig snabbt vid nappen, och jag tror det är därför det inte funkar alls för oss när vi testar utan.
Mallis87 - Nä fy vilken karl!! Så elakt och ansvarslöst att lämna dig så och sen komma hem och skratta. Låter som han fått en tvåbarnschock och försöker fly, men dags att vakna och inse att han får hjälpa till lite hemma. Lider med dig vännen <3
Det gick snabbt! 1350 var han här! Allt gick bra men var intensivt!